Ingen förstår mig och det känns som jag vill dö

Det finns ingen jag kan snacka med. Ingen förstår mig och det känns som om jag bara vill skrika hur mycket jag vill dö och inte finnas. Jag har börjat röka och jag känner mig så jäkla skyldig över det. Jag vet att det inte är bra, men det ända jag får höra av folk är att jag är korkad (av de som inte röker) och de som röker tycker att jag röker "fel"! 

Finns det något nr man kan ringa för att prata ut mina känslor med? 

Tack för svar

BUP svarar:

Hej!

I ditt brev beskriver du en väldigt stark ensamhet och ledsenhet och undrar var du kan få stöd och hjälp. Hur du än gör, så upplever du det som att andra tycker att du gör fel på något sätt.

Jag tycker att du tänker på ett väldigt klokt sätt, då du nu vill ha någon att prata med om det. En sådan person kan fundera ihop med dig om hur det kan vara så att en del kamrater kan påstå att man kan röka på rätt eller fel sätt och hur andra kan påstå att du är korkad för att du röker. Dina kamrater kan ju absolut inte veta bättre än du själv om vad som är rätt och fel, om det nu finns något absolut rätt och fel när man röker. Det tror inte jag. Du har sedan skuldkänslor för att du röker och jag vet inte om de handlar om att dina föräldrar inte gillar det, eller ens vet om det, eller om det handlar om att det skadar dig själv. Det är också något du kan prata om med en klok vuxen person.

 

När man känner sig utsatt och olycklig så kan det lätt bli så att man behåller tankar och känslor för sig själv. I det läget blir det ofta så att tankarna och känslorna går runt i samma banor och t o m blir värre. Resultatet blir då att man mår allt sämre. Om man däremot pratar med någon klok person så kan man ofta se att det finns vägar och möjligheter som man inte själv tänkt på. Och visst finns det sådan hjälp att få!

Jag tycker du ska söka upp skolkuratorn på din skola och prata med hen. Om du inte vill det av någon anledning så kan du prata med skolsköterskan eller med någon lärare som du har förtroende.  Det brukar vara lite lugnare och mer personligt att prata direkt med en person om sina känslor jämfört med på telefon, men kan du bara tänka dig telefonprat så kan du ringa BRIS. Där finns jättetrevliga och bra kuratorer som du kan prata med. 

Hoppas du snart kan få stöd och hjälp. Det är du värd!

Lycka till!