Varit nedstämd så länge jag kan minnas

hej.

jag har nästan så länge jag kan minnas varit nedstämd. jag har några bra veckor under vissa perioder, men mestadels känner jag mig ledsen, tom och trött. under dessa perioder så tappar jag intresset för allt, vill inte umgås med någon, alla vardagliga sysslor känns jobbiga och vill helst av allt inte lämna sängen överhuvudtaget. men jag gör det. jag tar mig igenom min vardag. knappt. jag skrattar med vänner och familj, får saker gjorda och jag tror inte att någon ser hur jag egentligen mår.

sedan har jag några veckor/månader där jag mår okej, livet är inte bra men det är heller inte dåligt. och även korta perioder där jag känner mig nästan manisk. jag hittar ett intresse eller en person (ofta som jag aldrig ens träffat) och blir helt besatt av de/dem under en kort tid. jag känner mig på topp och som att jag äntligen hittat en passion, något jag brinner för, eller en person som jag är hopplöst förälskad i och ägnar all min tid åt det. jag blir oftast impulsiv och spenderar kanske mer pengar än jag har på att ägna mig till dessa intressen. all min energi går åt detta och jag känner mig upprymd.

men sen efter ett tag tar det stopp. jag inser att jag inte vill ägna mig till detta intresse alls längre eller att förälskelsen aldrig kommer bli något mer och jag går i botten. det är alltid efter en sådan period som jag mår absolut värst och inte vill göra någonting alls.

större delen av året är jag nedstämd och mår relativt dåligt, men försöker hitta en mening med livet. jag har känt så här under en så lång tid nu att jag och min familj som känner mig riktigt bra, tror att vara ledsen och nedstämd är en del av min personlighet 

trodde att jag kanske hade en årstidsbunden depression eftersom att jag alltid mår som värst på hösten, vintern och sen mår bättre under sommaren. men även när jag är på topp så är jag aldrig riktigt glad. allting är grått och tråkigt. det känns som att något fattas. jag letar efter en passion som ger mitt liv en mening men jag hittar aldrig något jag vill göra under en längre tid, jag tappar alltid motivationen. jag har några symptom för depression, eller iallafall dystymi, några för bipolär sjukdom, men det känns inte som att jag riktigt når upp till kraven på någon av dem och jag har därför aldrig sökt hjälp. borde jag det? kan man ha mer en en av dessa diagnoser? 

jessica

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tycker absolut att du ska söka hjälp. Det är inte alls tillförlitligt att sätta diagnos på sig själv. Du har ju själv funderat på flera diagnoser som du tycker stämmer delvis.

Det är viktigt för behandlingen och förståelsen av dina problem att reda ut om du har någon form av årstidsbunden depression, bipolär sjukdom eller annan diagnos eftersom hjälpen (behandling) kan se olika ut beroende på vad en utredning visar.

Du ska i första hand ta kontakt med en vårdcentral och berätta hur du mår.
Kanske ta med ditt brev till oss som ger en väldigt bra beskrivning.

Och även om dina besvär inte uppfyller någon diagnos, så är det ändå viktigt att du får hjälp att må bättre. Jag tycker du beskriver ett stort vardagligt lidande som du nästan dagligen kämpar med.

Du skriver att du inte tror att någon ser hur du egentligen mår. Kanske betyder det också att du inte har någon att prata med när du mår dåligt? Du kanske inte vill - men det låter ensamt?

Om du skulle vara intresserad av en samtalskontakt med någon tycker jag du ska ta upp det på vårdcentralen eller kanske ta kontakt med en ungdomsmottagning

Lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta