Påträngande tankar

Hej!

Jag har problem med vad jag upplever som påträngande tankar kring att göra mig själv illa. Jag införskaffar mig något slags föremål, typ ett rep, "testar" strypa mig innan jag kommer på mig själv med vad jag håller på med och gör mig av med repet eller vad det nu än är. De har processerna har upprepats hur många gånger som helst de senaste åren.

Jag har väl aldrig riktigt kommit till så stor skada och inget vet om mina "test". Det största problemet nu är att jag har kommit på att vår familj har jaktvapen i vår sommarstuga och jag kan verkligen inte släppa tanken kring att eventuellt "test" skjuta mig själv. Huruvida jag faktiskt skulle göra det vet jag inte och då troligtvis i typ benet och inte i huvudet.

Mitt problem med det här är att jag inte vill tänka eller göra de här sakerna. Det är som att någon annans tankar har flyttat in i mitt huvud och säger åt mig vad jag ska göra och vad jag tänka. Det är liksom inte mina egna tankar som tänker så här och jag mår inte direkt dåligt. Det är bara dessa idiotiska tankar som jag inte kan bli av med. När jag är "mig själv" tänker jag aldrig så här, men ibland dyker de bara upp i huvudet av oklar anledning och limmar sig fast, även om jag verkligen försöker tänka på annat. Alkohol hjälper ibland, men förstår ju att det inte alls är konstruktivt då risken att man blir impulsiv istället blir väldigt stor.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det här, men är samtidigt väldigt osäker på om jag vill berätta för någon då jag inte vill att det tas på för stort allvar. Tack på förhand.

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Det var bra att du skrev till oss och berättade om hur du har det och vad du går runt och tänker på. Du skriver att du är rädd för att berätta för någon eftersom du är ängslig för att det skall tas på för stort allvar, det du berättar.

Samtidigt beskriver du att du kan känna dig orolig för att du faktiskt skall göra dig något. Det tycker jag att du skall ta på allvar.

Jag vet inte om dina föräldrar vet om hur du tänker? Om inte så tycker jag att du skall pröva att prata med dem. Föräldrar brukar vara intresserade av att vara till stöd och hjälp för sina barn och då kanske ni tillsammans kan prata om och fundera på hur du och ni skall gå vidare. Då kan ni tillsammans kontakta BUP där du bor och höra vad de säger om dina tankar.

Det kanske är så, trots allt, att du funderar mycket över hur det kommer sig att du har sådana tankar som du beskriver? Då är det ingen nackdel att få hjälp med att ta reda på hur det kommer sig att de tankarna dyker upp. Det kanske går att förstå och du kanske kan få hjälp så att du inte behöver ha sådana jobbiga tankar.

Vill du inte prata med dina föräldrar till en början, kanske det finns någon vuxen på din skola som du kan känna lite förtroende för och som du skulle kunna vända dig till.
Det kan ju handla om en lärare, skolkuratorn eller skolsköterskan. Du kan också pröva att kontakta ungdomsmottagningen för att prata om dina tankar - om och hur du skall gå vidare.
Ta din oro på allvar och prata med någon.  Du har nog inget att förlora men mycket att vinna på det.

Lycka till

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta