Har nästan alla symtom på social fobi

Hej

Jag vill börja med att be om ursäkt för om det är svårt att förstå vad det är jag vill ha sagt men jag försöker få ur mig allting och jag vet inte riktigt hur jag ska göra det.

Jag är 15 år och misstänker att jag kan ha social fobi. När jag läser om social fobi/ social ångest så känner jag igen mig i nästan allt och jag har nästan alla symptomen på det. Jag känner att det påverkar mig varje dag och jag är livrädd för att behöva prata med någon. Dem ända jag känner att jag kan prata obesvärat med är min familj och ett fåtal vänner. Jag kan få grov ångest av en sådan simpel sak som att någon skulle säga hej. Om någon säger t.ex. hej så brukar jag svara men efteråt så skäms jag fruktansvärt mycket och får ångest. Jag kan också fastna vid sådana här tillfällen och övertänka de i flera månader efter.

Muntliga redovisningar i skolan är något av de värsta jag vet. Jag kan få ångest i veckor och när man sen ska göra det så händer alltid samma sak. Jag har alltid övat jättemycket innan och försökt förbereda mig så mycket jag kan men jag får alltid en blackout när jag står där. Jag hakar upp mig på orden, stammar, ibland skakar och försöker säga allting så snabbt jag kan för att få det hela överstökat vilket leder till att ingen typ hänger med. Det spelar heller ingen roll hur många jag ska redovisa för. En gång behövde jag bara redovisa för 3 av mina närmaste vänner och en lärare men då hände exakt samma sak. Jag har fortfarande ångest över det och det var för över ett halvår sedan.

Jag känner nästan en ständig rädsla för att bli granskad av andra eller göra bort mig. Jag hatar också att stå i centrum av saker.

Jag vill försöka bli av med det här och därför har jag ändå försökt utsätta mig själv för det nu några år men jag känner att det inte går längre. Den här rädslan får mig nu att försöka undvika människor och vissa dagar känns det knappt som att jag kommer kunna gå till skolan men jag tvingar mig ändå till det. Andra exempel på grejer som jag tycker är jobbiga är: Att prata med t.ex. lärare, att småprata, prata i telefon, äta med andra, att göra saker när andra ser på, ha ögonkontakt, be om hjälp eller att säga emot någon.

Jag vet inte om man fattade någonting här men nu kommer min fråga. Låter det här som social fobi/ social ångest eller är det bara vanlig blyghet eller typ social prestationsångest? Jag tycker att jag känner igen mig med nästan allt när jag läser om ämnet men jag försöker ju även tvinga mig själv att göra saker som jag tycker är jobbiga. Ibland går det men då slutar det nästan alltid dåligt men många gånger så kan jag inte ens utsätta mig för de sakerna som jag tycker är jobbiga. Jag har också läst att man måste få en diagnos. Om det skulle låta som social ångest, hur går jag då till väga för att få en diagnos eller hjälp? Jag vet inte hur jag skulle kunna berätta för en förälder eller en vuxen och bara tanken på att gå till någon i skolan som skolsystern ger mig ångest och jag tror inte att jag skulle kunna prata med någon om det. Tänk om jag går dit och att dom då säger att det bara är vanlig blyghet. Då kommer ju dom tycka att jag är helt dum i huvudet och jättefånig som frågar om en sådan sak och jag kommer skämmas ihjäl?

Är det här bara vanlig blyghet eller är det social ångest och isåfall hur ska jag söka hjälp?

En funderande tjej

BUP svarar:

Hej!

Vilket fint brev du har skrivit. Din eventuella sociala fobi verkar inte begränsa dig när det gäller att få ner dina tankar på papper och du är bra på att sätta ord på vad som känns svårt för dig i sociala sammanhang. Det är jättebra och använd denna talang och detta brev då du söker hjälp. Det är mitt tips till dig.

Du ställer en viktig fråga om du är blyg eller skulle kunna ha social fobi. Denna fråga får vi ofta till Frågelådan så du är inte ensam om att fundera runt detta.

Du går med en rädsla att du skulle uppfattas som dum i huvudet eller jättefånig om du tar upp denna fråga. Här tror jag du behöver tänka på ett annat sätt. Tänk att frågan är viktig, du är viktig och att de finns vuxna som vill hjälpa dig. Sök upp din skolkurator eller skolsköterska som ett första steg. De kan hänvisa dig vidare om ni tillsammans tänker att det är bäst för dig. Att du känner att dessa svårigheter påverkar dig varje dag gör att det är viktigt att du får hjälp. Elevhälsan är vana att träffa unga med likande bekymmer som dina.

I mitten av ditt brev skrev du att du har försökt att utsätta dig själv, men att nu har rädslan tagit över. Behandlingen mot social fobi handlar just om att utmana sig. Gå emot obehaget eller rädslan man känner. Att stegvis öka svårighetsgraden och öva på situationer som du räknar upp i ditt brev. Prata med lärarna, prata i telefon, äta med andra, be om hjälp, räcka upp handen i klassrummet och att ta plats och för ett ögonblick vara i centrum.

Försöka tänk nytt och mer positivt. Det är normalt att vara nervös inför föredraget jag ska hålla i skolan. De flesta känner så. Det är inte onormalt.  Du kanske glömmer bort vad du ska säga. Kanske pratade lite snabbare eller otydligare än vad du ville men du fixade det och ingen märkte något. Så tänk att de flesta har något som de tycker är svårt och som är en rejäl utmaning för dem. För vissa handlar det om att prata inför klassen. För andra att utmana sin höjdskräck eller varför inte sin rädsla för spindlar.

Ta nu det viktiga steget och berätta om din misstanke att du skulle ha social fobi. Du kommer fixa det. Du kan ju prata obesvärat med din familj och några vänner. Kan de finnas som stöd du du träffar din skolsköterska eller kurator. Ett alternativ du kan fundera på.

Tack för din brev och lycka till, det finns bra hjälp att få!

 


 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta