Orkar inte med vare sig livet eller mig själv

Hej.

Jag är en tjej på 14 år som haft ett väldigt jobbigt liv, min mor är narkoman och min far är en deprimerad alkis. Har inte snackat med morsan på tre år och snackar knappt med farsan över huvudtaget eftersom han bara är arg och skrikig hela tiden.

I skolan var och är jag mobbad, lärare ser och hör men gör inget åt de. 

På fritiden sover jag bort hela dagarna, vilket resulterar i att jag knappt sover på nätterna.

 

Nu till problemet, jag har varit deprimerad och haft ångest i snart 3 år. 

Jag har ett ganska grovt självskadebetende, dricker alkohol, tar droger och har alltid självmordstankar. 

Varje sekund tänker jag på hur, när och var jag ska begå självmord. Vilken metod som är enklast och hur jag ska förklara för dem kvarstående att jag inte stod ut längre, att dem inte ska sörja och att dem absolut inte bör lägga någon skuld på sig själva. 

Jag hade nyligen rymt, bara tagit min rygga och dratt 4 timmar neråt. Meningen med resan var att bara ta mitt liv, skära upp blodådrorna och sedan lägga mig på tågrälsen som en extra garanti på döden. Men under resan pratade jag med min allra bästa vän, och jag kunde vara hos henne, vi kunde bara mysa till någon film och sätta oss ner och prata. Sedan Sa hon att vi skulle dricka, här gick allt väldigt fel. 

Vi började dricka, och när hon däckade skar jag mig, djupare än jag någonsin gjort. Jag började snea och fick ångest, såg hur många missade samtal och sms jag hade fått från min familj. 

Jag bestämde mig för att bara skriva att jag mådde "bra" men behövde en paus från livet där hemma, att jag skulle komma hem imorn och att jag inte skulle göra om det. Men innerst inne ville jag bara dö, tågrälsen låg utanför och det verkade lockande, så jag gick dit. Stupfull och helt ledsen, när jag väl kom till staketet som omgav tågrälsen försökte jag klättra över men misslyckades, jag somnade och vaknade bakis som fan dagen efter, jag frös så jag gick hem till min fortfarande sovande kompis, kramade henne och sedan knuffade jag till henne lätt och hon vaknade. 

Hon kramade mig och frågade vad som hade hänt, hon tröstade mig och allt kändes en ynka bättre för några sekunder. 

Men sedan började rösterna igen, de som säger att jag inte är värd något, och att ingen gillar mig, att världen vore en bättre plats utan mig. 

Jag åkte hem, och nu tänker min pappa tvinga iväg mig till bup (som jag gått på tidigare) men jag vill verkligen inte, vad skulle hända om jag berättade över att jag planerar självmord, att jag alltid tänker på de? att jag hatar mitt liv hemma och inte klarar av de?

Finns det något slags boende man skulle kunna hamna på? Långt bort från livet man har, så man kan fokusera på annat, försöka må bra. 

Jag behöver hjälp, snälla.

// fjortonårig tjej som inte orkar med           vare sig livet eller sig själv.

Dödensflicka

BUP svarar:

Hej!

Så bra att du hörde av dig till oss när du mår så här dåligt och har det så här svårt - både hemma och i skolan.

Jag vill börja med att säga att dina självmordstankar låter verkligen allvarliga. Det var bra att du inte gjorde något som inte kan göras ogjort, att du hade en del av dig som kunde stoppa dig från att gå vidare. Det är fint att höra att du har en vän som kan ge dig tröst, och att du har en föräldrar som trots sina brister ringde dig många gånger när du rymde och mådde dåligt.

Du kämpar med många svårigheter och det är inte konstigt att du att du känner dig alldeles förtvivlad och ledsen. Men du verkar också ha personer i ditt liv som du betyder mycket för. Du är betydelsefull och ditt liv är betydelsefullt och viktigt -alltid! Fastän du hamnar i att tvivla på det och du upplever starka tankar som säger dåliga saker till dig. Men dessa tankar eller inre röster behöver du lära dig att kämpa emot, för de är inte sanna och de är inte heller snälla mot dig.

Du skriver att din pappa skulle ta med dig till BUP igen. Det låter ändå som ett klokt beslut av din pappa, även om du skriver att det kändes jobbigt och du kände det som du blev tvingad av hans oro för dig. Men jag undrar - skulle du kunna tänka dig att ge BUP en ny chans?

Jag tänker att den du träffar på BUP skulle kunna vara dig en hjälp i att hitta sätt att kunna hantera de svåra tankar och känslor som kommer över dig. Att du skulle behöva få hjälp av någon som är van att prata med ungdomar om både självskadeimpulser och allvarliga självmordstankar. Du behöver inte gå runt själv och bära på allt det - du bör ju egentligen inte heller hålla det här för dig själv.

Behandlare på BUP har erfarenhet och vana att lyssna på och hjälpa unga som mår väldigt dåligt. Du kan vara öppen om dina självmordstankar i din kontakt med BUP. Men den du får träffa på BUP kommer också förstå om du behöver få tid på dig för att kunna lita på andra, och våga berätta.

När unga berättar om självmordstankar så kommer ni tillsammans gå igenom vad du behöver för stöd och hjälp kring det, både på kort sikt och på lång sikt. Ofta får man hjälp med en så kallad "krisplan" där det står var du kan få hjälp akut om man får starka självmordstankar på nytt, men även andra saker som du känner kan vara dig till hjälp.

Du undrar också om det finns andra boenden som man kan få komma till? Det är socialtjänsten för barn och unga som hjälper till i dessa lägen. Socialtjänsten brukar i första hand ge familjebehandling så problemen minskar hemma. Men i vissa lägen så är situationen så pass komplicerad eller allvarlig att man som ung kan behöva få hjälp med annat boende direkt.

Du kan ringa direkt till en kurator på BRIS så kan den  personen vägleda dig vidare till hur du kan få kontakt med socialtjänsten. Du kan vara anonym om du vill när du hör av dig till BRIS så du behöver inte vara orolig för att ta upp någon fråga med dem.

Det är lätt att förstå att allt du har gått igenom både hemma och i skolan har påverkat dig väldigt mycket under din uppväxt.

Jag vet inte om det är dig en tröst för dig att höra, men du är inte ensam i dina upplevelser. Fastän mycket känns väldigt svårt just nu för dig, så finns det en väg framåt i livet för dig. Du kan klara det, liksom andra unga precis som du har hittat styrkan och hjälp att klarat det. Det går att komma vidare även när allt känns hopplöst och tungt.

Var inte rädd att ta hjälp när du behöver det!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta