Har ångest nästan hela tiden

Hej! 

Det är så att jag har ångest nästan hela tiden , jag skär mig och jag kräks upp maten jag äter med jämna mellan rum. Jag känner mig oftast nere och deppig. Har skärt mig i ungefär 1år lite till och från , men det har blivit värre nu under dom senaste 6 månaderna. Får alltid ångest när jag äter och har på senare tid börjat spy upp maten ibland.

2 av mina vänner vet om detta, vill dock inte att mina föräldrar ska veta :/ 

Har tänkt gå till bup men vet inte ... 

Hjälp ? 

L&L

BUP svarar:

 

Hej L&L!

Tack för ditt brev!

Jag tycker verkligen att du behöver hjälp och att du tänkt väldigt klokt då du funderat på om BUP är rätt ställe att gå till. Du berättar att du har ångest, skär dig och har problem med att äta och behålla maten. Det är problem som man är van vid att möta på BUP och som du kan få bra hjälp med där!

Jag tycker också att det låter oroande att du skär dig oftare nu. Det kan vara ett tecken på att du har det kämpigare nu och har mer ångest. Nackdelen med att dämpa ångest med skärande är att det oftast blir ärr som i sin tur ger ångest. Det blir ingen lösning på längre sikt. Du behöver i stället få hjälp med alla känslor och annat som ligger bakom att du känner att du måste skära dig. Du skulle kunna gå in på www.shedo.org  och läsa mer om det.

 Kan det vara så att din tveksamhet beror på att du känner oro för att gå och prata med någon? Eller är du orolig för att dina föräldrar då ska få reda på hur du mår? Eller kan det vara så att du inte känner att du är värd att få hjälp eller kanske inte har tillräckligt stora problem? Det kan vara något av det här eller kanske lite av varje. Mina frågor visar på det som är vanligt att ungdomar funderar på då de söker hjälp på BUP. Oavsett vad det är som gör dig tveksam så tycker jag att du ska försöka ta steget dit, antingen själv eller med hjälp av föräldrar eller annan vuxen t ex skolkurator eller skolsköterska.

Du berättar att du har pratat med två vänner om dina problem men vill inte att dina föräldrar ska få veta det.  Du har säkert goda skäl till att du vill hålla dina föräldrar utanför, men jag skulle ändå vilja att du funderade över vad det är som gör det så svårt att de får reda på det. Du är ju en ung person som både behöver och har rätt till stöd och hjälp av och andra vuxna. Om du har svårt att prata med dina föräldrar så kanske du skulle kunna visa dem det här brevet du skrivit hit. Det ger en mycket levande bild av hur du har det.

Du ska inte behöva ha det så jobbigt som du har det nu! Tänk på att du är en värdefull person som både behöver och har rätt att få hjälp och det finns hjälp att få.  Be föräldrar eller någon annan vuxen såsom skolkurator att hjälpa dig med kontakten med BUP eller om du vill så ring själv. Om det blir så att du går själv en första gång så kan du få hjälp med hur du ska prata med dina föräldrar om bupkontakten.

Hoppas svaret varit till någon hjälp för dig!

Lycka till!