Inget förtroende för vuxna

jag är en äcklig, ful, fet och hemsk människa och jag förtjänar verkligen inte att leva och jag hatar att jag känner såhär och jag vill säga till nån vuxen men jag kan inte, det går inte jag vågar inte, har inte förtroende till nån vuxen alls och mina vänner vet redan jag mår dåligt, dom själva mår också dåligt så vill inte lägga över nått på dom.

vill bara må bra men jag kan inte få modet att säga till dom även fast jag vet jag borde för jag har både skadat mig själv och har grova självmordstankar.

allt ja gör känns fel, inget känns rätt, har bara den här äckliga känslan och paniken som får mig känna mig värdelös och gråta men kan inte gråta för jag vet inte vad.

vad fan ska jag göra orkar inte leva mer

villdö

BUP svarar:

Hej!

Så starkt av dig att trots allt skriva till oss! Du vill sluta må såhär dåligt men litar inte på att vuxna kan hjälpa dig så det blir en väldigt låst situation för dig.

Jag undrar varför du inte har förtroende för vuxna. Har du varit med om att vuxna svikit dig på något sätt eller hur kommer det sig att du inte litar på dem? Är det dina föräldrar som du inte litar på? Eller andra viktiga vuxna i ditt liv? Har du vågat prova dem? När föräldrar får höra att deras barn mår dåligt så brukar de förstås reagera på det. Det är inte ovanligt att de till en början bagatelliserar vad de får höra. Men det behöver inte betyda ointresse utan snarare en stark önskan att barnet inte ska ha det så och därför förminskar de problemen. Om det är så för dig och dina föräldrar så behöver du återigen tar upp att du mår dåligt. Föräldrar brukar kunna ta in vad de får höra om man inte ger sig. Om det ändå är så att dina föräldrar faktiskt inte bryr sig så behöver du prata med andra vuxna.

Du har den kloka insikten att du behöver hjälp mot självskada och självmordstankar.  När du beskriver dig själv så tänker jag att du verkar ha väldigt låg självkänsla. Kan det stämma? I så fall tror jag att du som tänker på dig själv som en som ”är så äcklig, ful, fet … ” och så vidare, känner dig ännu sämre om du också visade att du dessutom mår dåligt?

Du inser att du borde berätta för de vuxna. Jag hoppas du kan fundera över vad jag skrev om föräldrars ibland bakvända sätt att reagera och över vad som faktiskt hindrar dig att berätta för de vuxna. Och därifrån ta steget till att våga berätta. Om det känns för svårt att berätta för någon du känner så brukar det vara lättare att prata med någon du inte känner – alltså en professionell person. Det kan vara skolkuratorn eller någon på Ungdomsmottagningen. Båda dem kan du kontakta själv utan föräldramedverkan.

Bifogar också några nätsajter som kanske kan vara till hjälp: ShedoSnorkel och Tjejzonen. Det finns hjälp att få!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta