Vågar inte berätta

Hej! Jag är en kille på 16 år som har det jättejobbigt att komma överens med min mamma. För ett år sedan tvingade min pappa som lider av schizofreni mig till sexuella handlingar under våld. Han  Hade misshandlat mig grovt sen jag var liten både fysiskt och psykiskt. Min mamma såg på och visste om allt och stack inte med oss förens 1 år sedan. Jag är så arg på henne för detta och bor just nu med en fosterfamilj som jag trivs med. Dock så anser hon att jag lever i en dröm för att jag vill bli militär endast för att jag inte uppfyller hennes krav av bra betyg. Jag hatar att umgås med henne och varje gång vi pratar så slutar det med att vi bråkar med varandra. Jag vet inte om jag älskar henne eller om jag vill träffa henne längre för det känns så falskt av mig o säga t henne att jag älskar henne. Hon har sårat mig djupt men jag vågar inte konfrontera henne om det och jag vågar inte berätta något för Socialen eller BUP för jag inte vill att hon ska bli dömd. Detta för att mina syskon redan förlorat sin pappa och jag vill inte ta ifrån de sin mamma för att jag är ett ego. Jag har så lite respekt för min mamma så att jag vill göra allt till motsatsen gentemot vad hon vill för att jag tycker så illa om henne. Jag vet att det är fel men jag har så mycket ilska inom mig och jag kan inte begrava den inom mig längre. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har en psykolog hos BUP som jag träffar regelbundet men jag vågar som sagt inte berätta detta i rädsla att mamma blir dömd. Snälla hjälp mig!!! 

J

BUP svarar:

Hej!

Tack för din fråga. Du har haft en komplicerad och trasslig uppväxt och det är bra att du nu inte längre bor under sådana förhållanden. Din besvikelse och ilska mot din mamma är lätt att förstå. Du vet inte om du älskar henne eller inte. Kanske både och -  både en stor besvikelse mot henne för att hon inte bättre skyddat dig men också ändå en kärlek till henne av andra skäl.

Det är naturligtvis bra att du har en psykolog på BUP som du träffar och vill prata med om allt det du varit med om, men (om jag fattar dig rätt) du har varken berättat för Socialtjänsten eller BUP hur din uppväxt verkligen varit - med misshandel och utsatt för sexuella övergrepp av din pappa. Det är viktigt att du gör det - att du får möjlighet att prata om allt. Det är lite som du och din mamma delar en hemlighet om hur det verkligen var. Vad din pappa gjorde mot dig och din mammas passivitet (om det nu är rätt ord) och att denna lojalitet till henne också gör det svårt för dig att konfrontera henne med hennes roll i din uppväxt. Kanske behöver ni hjälp att prata om detta?

Jag vet inte vilket brott du tänker att  din mamma skulle kunna bli dömd för? Jag tror det är möjligt men inte säkert att din psykolog på BUP skulle göra en orosanmälan till socialtjänsten om du berättade allt och socialtjänsten kan polisanmäla om de har misstanke att något brott mot dig har begåtts. Men det låter mer som det är din pappa som gjort något olagligt.

Du kan ringa och prata anonymt med  socialtjänsten och höra med dem hur de tänker att de skulle göra om de visste det du nu inte berättat. Skulle det påverka deras kontakt på något sätt med dig och dina föräldrar? Hur då? Skulle de polisanmäla din pappa eller din mamma? Varför? Och antagligen många andra frågor. Du skulle också kunna ta kontakt med Bris och prata om din frågeställning. Förhoppningsvis  kan du få lite mer klarhet och mindre rädsla! Du kan vara anonym när du ringer till BRIS också.

Lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta