Oklart om min diagnos är fastställd

PTSD eller inte? 

Jag har sedan ca 1,5 månad tillbaka varit på besök hos bup regelbundet. Jag har fått prata med en psykolog, fyllt i självskattningar och blivit ”intervjuad” med frågor som handlar om mitt psykiska mående. Där efter har jag för en dag sedan besökt honnom med min mamma. Han berättade för mig att jag fick 63 poäng på någon skattning om PTSD (över 38 p så har man PTSD). Han hade ett papper där han läste upp lite andra saker som social fobi som kan vara ett symptom på min PTSD. Men jag vet inte om han riktig sa rakt ut att jag har PTSD. Men han ska skicka mina papper till trauma enheten och en remiss dit. Betyder det då att jag har fått diagnosen PTSD? För efter mötet var jag väldigt ledsen då hela situationen blev väldigt jobbig att ta in, men min mamma verkade inte förstå mig eller alvaret i situationen.  

Efter det har ingen av mina föräldrar pratat med mig om diagnosen jag fick. Det fick mig att tveka på om jag någonsin fått någon faställd? Mina föräldrar inser inte allvaret alls, pratar inte om det med mig och det gör mig väldigt leddsen och besviken. Vill ta upp ämnet med mina föräldrar men vill verkligen vara säker på att jag har fått PTSD diagnosen i så fall. Allt är trassligt och komplicerat men skulle verkligen behöva att mina föräldrar förstår då jag behöver ta upp det med skolan då det påverkar mig jätte mycket.

snälla hjälp! Vad ska jag göra?

mvh/ en anonym 13 åring 

13 med PTSD??

BUP svarar:

Hej!

Det är helt rimligt och förståeligt att du vill veta klart och tydligt om du har fått en viss diagnos eller inte. Jag formulerar det på det sättet för att det gäller allmänt att man har rätt till att konkret veta vilken diagnos man fått - eller inte  fått - oavsett vad diagnosen skulle vara.

Det händer faktiskt inte så sällan att man efter någon typ av utredning eller kartläggning får ett sammanfattande samtal om vad bedömningen och diagnosen har blivit men man förstår inte riktigt bedömningen, slutsatsen eller diagnosen. Det är ganska många saker man talar om och det  händer att man går därifrån utan att vara säker på vad slutsatsen - diagnosen - har blivit. I sådana fall är det helt naturligt att ringa tillbaka till mottagningen och helt enkelt säga det som det är: jag har inte förstått helt och fullt om jag fått eller inte fått den och den diagnosen och vill få ett kompletterande samtal om det. Det är vår skyldighet att förklara våra bedömningar och diagnoserna så att patienten väl förstår vad diagnosen betyder.

Du har fått remiss till traumaenheten. Det är det som är avgörande. Det betyder nämligen att du har sådana symtom (svårigheter) som kräver en professionellt planerad traumabehandling. Vet du, diagnosen i sig är mindre viktig än att du får den behandling du behöver så att din psykiska hälsa blir återställd.

Jag tycker att du har helt rätt när du vill tala till exempel med dina lärare i skolan. Men för att kunna göra det behöver du inte nämna någon diagnos. Det räcker om du säger att du har sådana traumatiska upplevelser att du har fått remiss till en specialistmottagning på trauma och vad du anser att du behöver att skolan (lärarna) tar hänsyn till. Du kan be om hjälp för detta av skolkuratorn. Sök upp honom/henne och berätta att du väntar på kallelse från BUP Traumaenhet som du har blivit remitterad till.

Du har också helt rätt i att det vore jätteviktigt att även dina föräldrar bättre förstår vad dina svårigheter på grund av dina traumatiska upplevelser betyder. Därför är det ännu viktigare att de är med när du får ett kompletterande samtal.

Om det underlättar för dig så kan du visa mitt svar för dina föräldrar och ringa till den  mottagningen som ni har varit på. Det är inte konstigt att be om ett sådant kompletterande "återkopplingssamtal". Det heter så.

Lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta