Vill bara vara med min kille

Jag skriver eftersom att jag vill typ skriva av mig och försöka få någon slags hjälp om hur jag ska gå till väga. Mitt mående har förändrats väldigt mycket på senaste. I sjuan och åttan mådde jag nog mer dåligt än andra men det var inget som oroade mig och jag fick bra klasser båda åren. Det ända jag brydde mig om var mitt utseende och min vikt. I nian fick jag en väldigt mycket sämre klass men jag fick även en pojkvän som jag längtat efter att få ha. Vi hade vart bästa vänner under alla åren i den skolan så vårat förhållande är väldigt bra och vi berättar allt för varandra, känns som det aldrig kommer ta slut. I början av förhållandet mådde jag väldigt bra och helt bra för första gången på länge, då var allt nytt och spännande. Efter ungefär fyra månader hade vi båda blivit väldigt väldigt bekväma med varandra och kunde vara mer öppna, o släppa negativa känslor men då började också problemen komma. När jag inte är med han blir jag ledsen, jag gråter ofta när jag åker från han. När han är med andra och har kul blir jag avundsjuk och kall mot han när vi skriver. Nu på senaste har jag även slutat att bry mig mindre om mitt utseende, vi båda har ätit för mycket vilket har lett till att båda gått upp i vikt. Nyligen har vi bestämt att vi ska göra något åt det men jag bryr mig knappt längre. Det har fått mig att må lite sämre såklart men inte sådär jätte mycket. Det som är förändrat och som typ förstör mitt liv just nu är att jag ofta är ledsen typ. Jag hänger typ bara med min kille då jag inte vill vara med någon annan men jag vill nästan bara ligga inne eftersom att jag inte har ork eller lust att göra nåt annat. Fotboll är inge kul längre heller, när det var cup i några dagar grät jag innan cupen när jag var med min kille eftersom att jag inte skulle få vara med min kille. Min hjärna funkar typ så att när jag vet att vi inte ska vara är jag jätte depp typ mot min kille och då blir han irriterad att jag till exempel svarar kort och verkar ointresserad. Jag känner mig ledsen jätte ofta och gråter typ varje dag nu det har liksom blivit så illa på sistone min kille tror att jag hatar honom eftersom att jag ofta beter mig så off mot han men det är som en spärr i hjärnan att den bara ser allt det negativa och jag kan inte vara glad längre. Det var så illa en dag att det slutade med att han som verkligen aldrig gråter grät över att jag mådde så dåligt. Jag har dock bara gråtit några få gånger framför han men gångerna jag gråtit på toan när jag varit med han är säkert tio gånger fler. För nån vecka sen bara var min kropp jätte konstig. Jag googlade på mina symptom vilket jag vet att man inte ska men dom skrev att dom kände sig lätt i huvudet typ hög och trött i huvudet. Det var speciellt mycket när jag stod och gick runt då det kändes som jag skulle svimma. Vissa sa att det var stress eller ångest relaterat men det skulle kunna vara för att jag va inne så mycket. Nu när jag börjat ettan har det blivit väldigt väldigt illa, bara första dan så hatade jag allt med skolan o klassen och så kommer min kille och säger att han haft det svin bra. Dagen slutade med att jag åkte till min kille där jag låg i hans säng och mådde jätte dåligt. Jag känner att jag inte vill gå i skolan eller på fotboll längre om jag ska må såhär hela tiden. Jag vill inte ta mitt liv men det är inte kul att aldrig känna sig glad. Att göra slut med min kille är inte ett alternativ men vårat förhållande är inte bra just nu men han är ändå den ända jag kan berätta dethär för. Snälla kan jag få tips, jag vet att texten säkert är jätte rörig och jag missat mycket jag vill säga.

En tjej

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev som verkligen beskriver hur ledsen och hur svårt du har det. Och tänker jag, att du också beskriver att närhet också kan ha sina problem.

Det låter som din relation till din kille gör att du har svårt att känna dig glad utan honom? Som om varje avbrott i er kontakt blir som ett tomt hål i dig.
Du skriver att ni kunnat berätta allt för varandra tidigare, men detta har kanske varit svårt att tala om? Du blir snarare avvisande och kall mot honom när du känner dig ensam och ledsen. 
Är du rädd att han inte ska orka med dig om du mår dåligt? Är du rädd att förlora honom? Kanske är det därför du har så svårt att tycka det är kul med fotbollen eller andra saker?

Dina problem innan du träffade din kille försvann när ni träffades. Men när det gått en tid blev det svårt för dig igen. Ledde närheten till honom att du blev så beroende så att du inte kunde ha kul utan honom? Kanske är du lite arg på honom när han klarar sig utan dig?

Att vara beroende av någon kan kännas som en risk. Risken är att man kan förlora den andra. Tror du att det kan vara något sådant som gör det svårt för dig nu? Att du nästan måste bevaka honom och att du känner dig tom när han inte är med dig.

Du behöver kanske träna på att göra egna saker, försöka hitta sånt som du tycker om på egen hand så att inte hela din tillvaro bygger på hans fysiska närvaro. 

Har du någon nära dig som du kan tala med om detta? Någon vuxen eller någon vän? Någon som kan hjälpa dig att få in lite luft mellan dig och din kille så att han inte fyller allt i ditt liv. Det skulle kanske göra er relation lättare? Men det är kanske det som du beskriver och som är så svårt?

Jag tror det här är något du skulle kunna få hjälp med, om du tar kontakt med en ungdomsmottagning

Lycka till!




Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta