Fattade inte att det var något sexuellt

Hej Bup. 

Jag mår så dåligt över allt som har hänt. Mycket är mitt fel och jag inser nu att jag har skadat andra.

När jag var liten (under 8 år) kommer jag ihåg att min storebror (ett år äldre) kom in till mig när jag sov och rörde mig under trosorna. Jag visste inte vad som hände så jag låtsades att jag sov och rörde lite på mig så att han skulle tro att jag höll på att vakna. Han slutade och gick iväg. Ett tag senare så lekte vi alla barn tillsammans (lillasyster, lillebror, jag, och storebror). Och av någon anledning så tog han bilder av mig, halvnaken fast jag försökte gömma mig och jag ville inte att han skulle ta bilder av mig men han ryckte och slet och lyckades ta några bilder. Då kom mamma in och insåg vad som hade hänt. Hon blev jättearg och jag kände så mycket skam och trodde att allt var mitt fel. Hon raderade bilderna men inget mer sades om saken. 

Senare så kom jag ihåg att vi skulle leka en lek, jag (oftast) eller min lillasyster skulle låtsas sova medans någon annan rörde oss. Jag fattade inte att det var något sexuellt. Jag trodde bara att det var en vanlig lek. Så ibland frågade till och med jag om vi skulle leka den (jag tycker att det var mitt fel för att jag inte fattade vad som hände). Men lekarna slutade när jag var kanske 9. 

När jag var tio så började jag skada mig själv genom att uppsöka sexuell kontakt med andra oftast vuxna på nätet. Jag vet inte varför, jag var bara tio, jag önskar att jag bara kunde ha fått vara ett barn. Vid den här tiden började jag också tänka på självmord

Senare när jag var 11 så mådde jag mycket dåligt. Jag kunde inte sova på nätterna, jag hade så mycket ångest att jag drog ut mitt hår, mina ögonfransar. Men även när jag inte hade några ögonfransar kvar och kala fläckar på huvudet sa jag aldrig att det var jag utan jag lät alla tro att det var en sjukdom för jag vågade inte prata med någon. Jag ville bara dö. 

När jag var tolv så skulle mina föräldrar skiljas. Under hela betänketiden så bodde vi alla kvar i huset men ingen pratade med varandra. Ingen pratade med oss barn. Den sommaren så hände det något igen, jag och min lillebror lekte, vi var båda lite regressiva efter allt som hade hänt under den senaste tiden (våld i familjen). Och det slutade med att jag rörde vid honom. (Jag tvingade honom inte och jag trodde som vanligt att det bara var en typ av lek, för det hade ju hänt mig så många gånger). Det började med att vi lekte och flamsade runt och vi klädde båda av oss och vi pratade och skrattade men jag hade inte de där vanliga gränserna. Och senare så insåg jag att jag hade gått över gränsen. (Jag gjorde aldrig om det för jag insåg att det var fel och jag ville egentligen inte göra det)

Jag mår så jävla dåligt. Jag har utsatt någon annan för det jag blev utsatt för känns det som. Jag var 12 men jag fattade verkligen inte att det var fel. 

Jag kommer att berätta för mamma vad som hände  under min barndom men jag vill bara inte att hon ska hata mig. Men jag tycker ändå att hon har rätt att göra det för jag är ett monster. Jag förtjänar inte att ha någon som bryr sig om mig för jag är så äcklig och jag kan aldrig förlåta mig själv. 

Jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv för vad som hände.

P.S. Förlåt för den långa texten. 

BUP svarar:

Hej!

Det är imponerande vilket mod du har samlat för att skiva om de svåra skuldkänslor som du har på grund av en del sexuella handlingar eller snarare lekar med dina syskon. Jag hoppas mina rader hjälper dig att du får en mer balanserad syn på vad som har hänt.

För det första tillhör sexuella lekar mellan mindre och större barn till den normala utvecklingen. Att lära känna kroppen, att skaffa sig erfarenheter av hur det känns med beröring av olika kroppsdelar blir en del av självkännedom och en del av upptäckten av sin egen sexualitet och sexualiteten som sådan.
Det är inte skamligt, det är inte skadligt, det är helt i sin ordning. Barn leker med sina kroppar där de träffas, i lekparken, i skolan och självklart ofta i hemmet. Absolut inget fel med det, i alla fall så länge alla deltagare är med på leken, ingen tvingas till något mot sin vilja och det känns bra roligt.

Det är alltså helt och hållet normalt och begripligt att du själv inte uppfattade att det var något sexuellt när du och dina syskon (oftast lillasyster som du skriver) hade sådana kroppsliga lekar med beröring eller ni tillsammans fantiserade om beröring.

De skam- och skuldkänslor som du så småningom har fått av dessa lekar verkar vara  obefogade. Det finns alltså ingenting i ditt mejl som tyder på att din ångest skulle ha någon realistisk grund.
Det är naturligtvis synd att ni inte kunde tala om detta hemma. Tyvärr vet många föräldrar inte heller vad som tillhör den vanliga sexuella utvecklingen och de själva kan ha svårt för att tala om sexualiteten med sina barn. Det är vanligt.

Du antyder något i ditt mejl som du hade gjort med din lillebror när du anser du hade gått över gränsen. Jag kan inte ens gissa vad ni gjorde då, men det verkar inte så att du hade använt våld eller tvång trots att han ville sluta. I så fall kan du inte ha orsakat någon skada för honom heller.

Ett bekymmer är dock att du under en period sökte sexuella kontakter med vuxna. Det framgår inte av ditt mejl vad dessa kontaktar innebar. Hoppas att du inte ha blivit utsatt för övergrepp på den vägen. Det är någonting som jag återkommer till.

Jag hoppas verkligen att du har slutat med det självskadebeteende som du höll på med genom att dra ut hår och ögonfransar. Det var säkert både ett sätt att bestraffa dig själv på grund av skuldkänslorna och kanske också ett sätt att hantera din ångest.

Men det framgår mycket tydligt att du har byggt upp en helt negativ självbild.
Du betraktar dig som "ett moster" som förtjänar att bli hatad - av mamma, av dig själv.

Och det är kanske den största skadan som har hänt dig. Det vill säga du med all sannolikhet (så som det framgår av ditt mejl) inte skadat någon annan förutom dig. Du behöver hjälp för att komma till rätta med in självuppfattning och lämna självföraktet bakom dig.

Vänd dig till ungdomsmottagningen för samtal. Din extremt negativa självbild är en sak du behöver ta itu med genom samtal.

Den andra öppna frågan är vad som har hänt när du sökte sexuella kontakter med vuxna och hur det kan ha påverkat dig. Kan dina starka skamkänslor hänga ihop med någonting som hänt då och inte bara med era sexlekar i den tidiga barndomen?

Du är modig och imponerande ärlig i ditt mejl. Fortsätt med det när du går i samtal. Det är också bra att du så småningom vill tala med mamma om allt som hände.

Men det är kanske bättre om du först talar med en professionell utomstående och du talar med mamma när du redan fått mer klarhet i alla dessa frågor.



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta