Får ångest över vad jag äter

Hej!

Jag är en tjej som älskar att åka konståkning och träna. Konståkning är en sport som tar mycket på mig mentalt och jag sätter ofta för mycket press på mig själv. Med ca. två år från en elitnivå lägger jag ner mer tid än någonsin på det jag älskar. Men jag har ett problem. Jag har alltid varit en person som haft problem med mat. Ändan sen jag var två (enligt mina föräldrar) har jag ätit alldeles för lite. Det kombinerat med fjorton träningspass i veckan där mitt mentala utmanas gör att jag sedan två år tillbaka har sett ner på mig själv. Jag hatar speglar. Jag sätter extrem press på mig själv. Jag blir aldrig nöjd. Men framför allt så får jag direkt ångest över vad jag än äter. Jag börjar direkt i mitt huvud räkna kalorier och trots att jag endast äter nyttig och hälsosam mat kan jag inte trycka bort all ångest. I konståkning häller det att vara extremt stark men ändå rimlig vikt då du ska lyfta dig själv upp i luften. Jag är väldigt stark men alla tjejer i omklädningsrummet och min syster får genast panik när de ser min obehagligt smala midja. Det går hela tiden rykten om mig på skolan att jag har anorexia och bulimi bara för att ALDRIG äter lunchen i skolan. Knappt hemma heller. Min tränare och närmaste vänner samt familj är medvetna om mina matproblem. Men det de inte vet är att jag faktiskt mår dåligt över att äta och ha stora lår- och armmuskler. De vet inte att jag får panik inombords av att äta mat med hög kaloriehalt eller mat alls för den delen. Detta går självklart i perioder men i de värsta kan jag gå två till tre dagar utan någon riktig tillagad mat vilket jag inte är stolt över. Inte heller är jag stolt över att jag flera gånger försökt spy upp allt jag ätit men inte lyckats. Ångesten över att jag inte lyckats är stor men ångesten över att jag känner ett behov av det är ännu större. Jag har alltid varit en vild, galen, rolig, pratsam och extremt glad tjej. Men nu? Om mina föräldrar eller min tränare får reda på detta kommer jag inte få träna. Jag kommer konstant bli övervakad. Jag är rädd att mamma och pappa, framför allt mamma och min storasyster, inte kommer förstå. De är ju inte så att de har frågat hur jag mått när vi diskuterat mina matproblem. Då har de endast pratat om hur viktigt det är att jag äter vid en viss tid och en viss mängd. Jag anklagar inte dem för att de inte kan läsa mina tankar. Jag bara kan inte föreställa mig att de skulle kunna förstå eller stötta mig på det sättet jag behöver ifall jag skulle berätta om hur jag känner. 

Snälla, vad ska jag göra?

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

Du undrar hur du ska göra, men jag anar att du redan har svaret. Men du har farhågor att det på olika sätt ska bli dåligt för dig - att dina anhöriga inte ska förstå dig och att du inte ska få träna. Men kanske det inte blir en så stor nyhet för dem?

Det nya är kanske att du själv berättar? Ni har ju redan många gånger redan pratat om detta. Och träningen kanske mer handlar om ifall du kan tillgodogöra dig träningen? Får du i dig så många kalorier du förbränner eller kommer du inte klara av att träna så hårt som krävs?
Ni har också redan pratat om detta. Men kanske din upptagenhet av mat också stör träningen på andra sätt.

Kanske har du också  ångest över att känna att du tappar kontroll om du berättar. Andra kommer att lägga sig i hur du äter. Jag tror inte du har kontroll, men kanske försöker du hela tiden få det. Kanske har du farhågor att bli tjock, få för stora muskler, bli för tung? Vanliga farhågor bland de som har en ätstörning och de farhågorna kan vara verkligt hindrande.
Din ångest över att äta fel mat och att räkna kalorier kanske är ett uttryck för dessa farhågor om vad som skulle kunna hända om du åt mer vanligt och allt detta kan vara ett stort hinder mot att berätta och söka hjälp.

Så, tänk över detta! Du har mycket att vinna på att berätta om hur du faktiskt har det. Du kommer få hjälp och stöd och förståelse och det kommer att underlätta för dig i din sport. Du sätter mycket press på dig i din sport. Det kan du.
Sätt lite mer press på dig nu att också att ta itu med detta problem.

Jag tror det kan vara som med träning. Det är inte alltid roligt, men du gör det ändå för att nå ditt mål.

Du kan få mer stöd på Ätstörningszonen.

Lycka till!!






Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta