Blev antastad av mammas pojkvän

Jag blev antastad från när jag var 9/10 år gammal fram tills jag var typ 12, och har aldrig berättat för någon förutom mina två bästa vänner. Den som förgrep sig på mig är min mammas föredetta pojkvän. Jag är 15 nu, han flyttade till ett annat land några år sedan och jag har hållt det här hemligt så länge nu. Fysisk kontakt är jättesvårt för mig, till exempel att kramas eller behöva röras av någon på idrottslektionerna i skolan (som när vi gjorde livräddning, då kände jag mig väldigt obekväm och illamående). Jag har nästan berättat för min mamma några gånger men inte vågat, och jag vågar fortfarande inte. Jag vet att hon inte skulle skylla det på mig men jag är rädd för att det skulle bli jobbigt, att jag skulle bryta ihop eller behöva gå på massa förhör och sånt. Dessutom tror jag inte ens något skulle kunna göras eftersom han inte bor kvar hos oss i Sverige längre. Men jag vill inte behöva leva med massa hinder hela livet. Jag behöver hjälp med att komma över den trauma som jag fick från det han gjorde mot mig.

snälla hjälp

BUP svarar:

Hej!

Det du beskriver är mycket typiska svårigheter hos barn och ungdomar som har blivit utsatta för sexuella övergrepp av någon familjemedlem eller annan närstående.

Det är alldeles utmärkt att du nu vill ta itu med problemen som övergreppen orsakar. Du gör helt rätt att nu vilja befria dig från att det förflutna ska utgöra "en massa hinder" i ditt liv.
Nej, det ska det verkligen inte göra.

Nu är det viktigt att vi håller två olika delar tydligt isär. Det ena är den psykologiska delen, det andra är den juridiska.

Låt oss börja med det psykologiska. Hur man regerar på sexuella övergrepp kan variera rätt mycket beroende på en massa faktorer och omständigheter. Till exempel i vilken ålder man själv var när det hände, om man var i beroendeställning i någon mening till förövaren, om det har förekommit våld eller hot, och så vidare.

I ditt fall var du ett barn och personen i fråga hade en nära relation till din mamma. Alltså flera saker talade emot att du då skulle ha kunnat uppträda bestämt och slå larm om vad som pågick. Det är helt förståeligt.

Nu känner du konsekvenserna av övergreppen - inte minst i from av svårigheter med att komma i kroppslig kontakt med andra. Det är ett vanligt och välkänt symtom hos övergreppsoffer. Men det finns hjälp som du också ska få.

Det kan kännas jobbigt och svårt att tala med mamma om det som hänt. Men det kan underlätta för dig att du vet att mamma med stor sannolikhet skulle tro på dig och inte lägga skuld på dig.

Jag tycker att du snarast möjligt ska tala med henne även om det känns motigt. Det kan betyda jätte mycket att du får känna hennes stöd. Jag tror inte alls att du skulle bryta ihop av det. Snarare att det skulle kännas som en avlastning att kunna dela hela bördan du själv har burit under så lång tid.

Men jag tycker också att du - förutom att du talar med mamma - ska få professionell hjälp. Du behöver samtal för att bearbeta dina traumatiska upplevelser så att de inte längre påverkar ditt liv.
Det är nyckeln till att komma över övergreppen och att du får kontroll över ditt liv, hur du går in i relationer, hur du kan öppna för förtrolig och även kroppslig närhet.

Du kan söka hjälp för ditt psykiska lidande efter sexuella övergrepp på olika ställen. Det första jag tänker på är att du vänder dig till ungdomsmottagningen.

En annan möjlighet är att ringa till vårdcentralen som numera kan ha mottagning för psykiska problem.

På nätet kan du få stöd och ytterligare uppmuntran om du går in på tjejzonen.se.

Och så till den juridiska delen. Den är en helt annan fråga och har egentligen ingenting att göra med att du får behandling för ditt psykiska trauma.

Det finns säkert argument både för och emot att göra en polisanmälan, inte minst för han inte längre bor i Sverige. Jag kan inte ta ställning till denna fråga, men den måste ordentligt diskuteras och tänkas igenom med din mamma, med din blivande behandlare och kanske även efter att man rådfrågar en juridiskt kunnig person.

Det viktigaste är att dina farhågor för att behöva gå på en "massa förhör" inte hindrar dig i att gå i psykologisk behandling.

Det är inte förhör, det är samtal. Helt olika saker alltså.




Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta