Vet inte hur jag ska orka leva längre

Hej.

Jag vet inte hur jag ska orka leva längre. Ska försöka hålla detta kort, så för att förklara kan man säga att skolan aldrig har funkat. Detta låter kanske konstigt men det har pågått ända sedan jag började skolan för 9 år sen och har de senaste åren gjort så att jag har mått sämre och sämre. För lite drygt ett år sedan insåg jag att det inte finns något att göra mer. Jag har redan fått anpassat schema och de i skolan har faktiskt lyssnat, men jag mår fortfarande dåligt. När vi har försökt lösa detta genom att försöka ändra på något har de frågat mig vad det skulle vara, och jag vet ju inte. Jag tror att det var för sent med anpassningar och att jag har blivit skoltrött helt enkelt. Jag orkar inte bry mig heller, vill bara slippa tänka, slippa känna.

Om lite drygt två veckor börjar skolan igen, jag börjar nian. Min mamma tror att det kommer bli bra, för att jag ska fokusera på att det är sista året i grundskolan och att de nu "har koll" på hur de ska lägga upp min skolgång för att det ska fungera. Tror de i alla fall. Jag vet hur det kommer bli, det kommer bli som förra läsåret. Det var det hemskaste året i mitt liv. Jag vaknade varje morgon och var som helt avstängd. Jag visste att jag inte hade något att se fram emot. Målet med varenda dag var att överleva, för min familjs skull. Det enda jag ville var att komma hem, för då slapp jag ju skolan, men hopplösheten försvann ju aldrig.

Det enda jag gjorde hemma var att stå emot självskadeimpulserna, som jag förmodligen hade för att jag inte fick ur mig några känslor. Skadade mig själv några gånger men slutade när jag kände suget efter det, när det höll på att bli ett beroende, och för att jag inte vill ha ärr. Jag kunde inte ens gråta, jag har inte kunnat det på över ett år. Varje dag var en extrem plåga. Jag har inte haft någon att prata med om detta förutom min bästa kompis. Vi berättar allt för varandra och jag tror inte att jag hade levt utan henne, och detsamma för henne.

Visst har jag mina glada stunder, men de går inte på djupet, och det gör mig ledsen. Jag minns inte senast jag hade en dag utan att självmordstankarna hängde som ett mörkt moln kring mitt huvud.

Jag har i princip två sinnesstämningar. Antingen försöker jag tänka positivt och hålla kvar i den där vaga känslan av glädje som infinner sig ibland, men då känner jag mig bara jättehemsk som tänker att jag vill dö, eller så vill jag bara begrava mig i den mörka känslan och hitta alla skäl till varför jag borde dö och liksom bekräfta de tankarna. Båda är väldigt jobbiga.

Går hos en psykolog som jag litar på, dock inte på BUP, och han vet att jag har självmordstankar men inget mer. Men hur säger man att man har planlagt sitt eventuella självmord, och borde jag det? Blir jag inlagd någonstans då, och blir mina föräldrar informerade? Hur fungerar tystnadsplikten då?

Hursomhelst har jag alltså en konkret plan för hur jag skulle gå tillväga ifall jag skulle ta livet av mig. Jag vet exakt hur jag skulle göra, och jag vet att risken för att jag kommer göra det ökar allt mer när skolan börjar. Jag var ganska nära att göra det förra terminen, och jag tror inte att jag skulle tveka. Har ändå ingen framtidstro, vill inte leva i en värld där högerextremismen breder ut sig allt mer, vilken idiot som helst kan bli president och vi håller på att utrota oss själva och kriga och allt vad människor gör.

Tack för mig.

KE

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tycker du ska berätta för din psykolog om att du har en plan för hur du ska ta ditt liv. Du litar på honom. Det är bra och innebär troligen att du tycker att du kan prata med honom och att samtalen ger dig något.

Det är bra att prata om hur du tänker. En plan att ta sitt liv kan kännas som en sista utväg om allt blir överjävligt och totalt hopplöst - och det kan kännas bra att ha en sista utväg. Men det dåliga med den är dels att den är hemlig.
Finns det något viktigare att prata om egentligen än att du funderar och planerar ta ditt liv? Att berätta och prata om detta kanske kan förändra allt till det bättre?

Det andra, som jag inte tycker är bra med att ha en plan, är att det lätt låser ditt tänkande om framtiden. Om framtiden blir så, eller så, kommer jag att ta mitt liv. Jag tror du låser ditt tänkande i ett (1) alternativ och det gör kanske att du inte ser massa andra alternativ. Och det är ju inte bra - för du vill ju egentligen leva.

Det tredje argumentet mot att ha en planering är att det gör det lättare att ta sitt liv. Man kan göra det mer impulsivt bara för att man mår jättedåligt vid ett viss tillfälle. Men du ska inte låta känslorna styra över detta viktiga steg som är utan återvändo medan känslor - bra och dåliga - kommer och går.

Det finns naturligtvis många andra väldigt bra skäl till varför du varken ska ha en plan eller ska ta ditt liv.
Dina föräldrar och familj. Du är ung. Även om livet nu är tungt så har du ett helt liv framför dig och det är inte troligt att du alltid kommer att känna så här. Åtminstone kommer du inte alltid ha skolproblem. Livet har så mycket mer att erbjuda dig och du har ingen aning. Inte heller du kan se din egen framtid.

Så prata med din psykolog och berätta. Du har en del frågor om vad som då skulle hända och som är svårt för mig att säga något om. Enklast är att du tar upp frågorna med din psykolog.

Jag tycker också att du ska berätta för dina föräldrar. Du gick till skolan för din familjs skull och tänker kanske göra så igen.
Det är mycket bättre att du berättar hur väldigt dåligt du mått och att du har tänkt ta ditt liv om det blir så igen. Det är bättre att du vägrar gå till skolan än att du tar ditt liv.
Det verkar som många vill hjälpa dig - både hemma och i skolan. Alla planerar för dig men du verkar inte tro på det.

Allt pekar på (tycker jag) att du berättar hur dåligt du mått och att du inte vill vara med om det igen.

Mycket bättre än att du har en hemlig plan att ta ditt liv om allt blir som förra året. 

Lycka till!!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta