Önskar mamma ut ur mitt liv

Hej!

Jag funderar på vad som händer m mig. Kan man tröttna så mycket på sin manma att man önskar henne död? Jag vet inte men eftersom det är sommarlov har jag tillbringat extra mycket tid med henne än jag brukar å jag håller på att explodera av ilska. Varje morgon när jag ser henne blir jag sur å de håller i sig hela dagen oavsett vad jag gör. Om hon säger något till mig kan jag inte låta bli att sucka å nagla mig själv i fingret så hårt att jag kommer blöda. Hon förutsätter att jag äter middag m dom varje dag och att jag är glad och trevlig vilket jag generellt är men sp fort jag ser henne är det som om jag blir defensiv sur,aggressiv, arg och otrevlig oavsett hur glad jag var innan. Jag kan inte minnas en tid som jag gillade henne elr tycke att hon var snäll. Hon är som vilken mamma som helst i jämförelse m mina kompisar bara lite mer överbeskyddande. 

Men jag har according till min gammal dagbok velat se henne ut ut mitt liv sen jag var 9. Jag hoppades att hon skulle dö elr att mina föräldrar  skulle skilja sig elr likande. I vissa fall tog jag självmord som en utväg i boken. Jag har 7år senare kvar samma känslor och samma problem och jag vet inte vad jag ska göra eller hur de fixas. (På utsidan e jag den perfekta dottern under skoltiden då vi i te ses så mycket) 

ps även mina kompisar märker skillnaden på när jag är ensamma m dom och när mamma e i närheten. 

peoblem barn

BUP svarar:

Hej!

Det är mycket sorgligt, för att inte säga tragiskt att du har haft en sådan urdålig relation till din mamma sedan du kan minnas och som även din dagbok vittnar om. Du ser att hon egentligen är en ganska så vanlig mamma, "bara lite mer överbeskyddande".

Jag skulle säga att det inte är bara "bara". Även kärlek, överdriven omtanke och den god viljan att ge barnet det bästa kan bli för mycket och upplevas som kvävande. Så snart allt som är gott i föräldrarnas ögon tar ifrån barnet möjligheten att ha sin egen vilja, intresse, prioriteringar, att välja sina vägar, experimentera, pröva olika saker upplevs den bästa avsikten som förtryckande, begränsande, hindrande att hitta sig själv. Och barn, liksom vuxna, reagerar självklart negativt på begränsningen av en för åldern rimlig frihet. Känslan du beskriver att du känner för din mamma har kanske uppstått på den vägen. Inte konstigt på något sätt.

Men vi väljer inte våra föräldrar. Tyvärr har många barn föräldrar som inte kan leva upp till sin föräldraroll, som brister i detta av helt olika anledningar. Dit hör även föräldrar som älskar sina barn endast på sina egna villkor. Det är som sagt, tragiskt men en verklighet för flera, dessvärre.

Om du var ett yngre barn skulle jag säga att ni tillsammans måste söka hjälp med familjesamtal. Nu, med tanke på din ålder är jag mer tveksam. Jag vill inte vara alltför kategorisk.  Om din mamma är tillgänglig för samtal om problemen i er relation är det möjligt att vända sig till socialtjänstens familjerådgivning och försöka reda ut vad som är orsaken till den dåliga relationen och hur kan man reparera den. Det förutsätter självklart att din mamma har en insikt om att det är ett problem, att det beror både på henne och dig och att hon litar på att det aldrig för sent att reparera det som inte fungerar. Men om hon är låst inför en sådan möjlighet behöver du ändå komma till rätta med den bitterhet som finns inom dig på grund av den dåliga relationen. Du måste hitta andra sätt för din egen del att hantera den smärta som är en oundviklig följd av en dålig relation mellan mor och dotter, istället för att skada dig själv kroppsligt som du beskriver.

Det är glädjande att läsa att du annars är en välfungerande och trevlig tjej, har vänner, du skriver inte heller några problem i skolan. Jättebra det!

Jag vet inte om det finns någon annan vuxen i din familj som kan tala med mamma och åtminstone i någon mån klargöra för henne om att du är snart vuxen, myndig och att hennes krav på dig att alltid äta middag med familjen inte längre är rimligt och att du behöver en större frihet. Om det går är det bara bra.

Men jag misstänker att det finns så många olika pålagringar i den dåliga relationen mellan dig och henne att du behöver egen samtalshjälp att bearbeta, att kunna stå ut och kunna hantera allt detta så att det inte blir värre tills du om några år kan plugga/jobba någon annanstans och flytta hemifrån.

Jag tycker du ska söka samtalshjälp på ungdomsmottagningen. Behandlarna där möter många ungdomar med olika familjeproblem, även den typen som du har. Det är viktigt att du får rätt stöd och redskap att hantera din situation hemma.  Tills du kommer till personliga samtal kan du också få stöd och tips via chatt på nätet,  till exempel på tjejzonen.se eller på föreningentilia.se


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta