Mamma har träffat en ny kille

Hej BUP..jag mår dåligt för att..min mamma har hittat än ny kille! Man kan tro att det är bra men nej..han ska skälla ut mig hela tiden. Även om jag bara sitter ner och spelar. Mina föräldrar vet att jag har mått skit i 5 år. Därför har jag fått medicin. Men den hjälper inte ett dugg. Jag får mindre sömn och helt enkelt mår piss. När jag var hos BUP sa dom att man ska hitta på något roligt när man är ledsen. Men det hjälper inte mig. Inget är roligt och om det skulle vara det skulle det ändå inte hjälpa för att jag mår så dåligt. Har försökt ta livet 1-2 gånger vilket jag också mår dåligt av. Mina föräldrars verkar ha glömt bort hur jag mår. Jag har mått dåligt i 5 år hur kan dom glömma bort!? Skolan suger. Det är en klasskamrat som ljuger om att jag är elak vilket har gjort så att jag har tappat vänner. Och jag började nyss. Vad jag en säger så vinner han. Liksom ingen förstår mig..det är ju nog jobbigt att få skrika och gråta av att man vill må bra. Jag vill prata med mina föräldrar men..dom fattar ju inte..ingen förstör hur jag känner av mina styvsyskon och styvpappa. Sen har jag börjat kolla tillbaka i livet och se hur glad jag var..vilket gör mig ännu ledsnare. Jag har skit dåligt självförtroende och sånt. Jag kan aldrig vara bra nog. Jag får några kommenterare att jag är snäll och fin..men det åker bara ut i andra örat. Då försvinner lyckan. Min pappa tar för mycket jobb på mig. Han kan väcka mig 7-8 på morgonen när jag får så lite sömn. För att han behöver hjälp med ”svåra” jobb hemma. Ibland säger jag emot men då mår jag dåligt eftersom jag tror att han blir ledsen eftersom att han ”tänker” på mig och mina syskon hela tiden. Alltså skuldkänslor. Min största talang är att sjunga. Men nu har folk börjat kommenterat att jag är dålig..jag får inte ha kvar någon lycka i mitt liv..jag tog inte livet för att jag ville ha en framtid med en egen familj..det är den ända saken som får mig att må lite bättre. Ibland vill jag vara kasta mobilen och gråta och typ dö för att jag är trött och känner mig så himla ensam. Jag har ingen som är där för mig. BUP kontakterna säger bara att man ska hitta på saker som är roligt..men det hjälper inte. Jag har pratat med 4 personer..men dom säger saken om och om igen. Det är därför jag tänker ”är det så svårt att få mig att må bra” och sen blir jag arg och skriker ” om ni aldrig skulle skiljas och flytta från det huset som jag kände mig hemma i och var lycklig i skulle aldrig detta hända!” Vad ska man göra? Hå ut och leka? Tråkigt. Vara med familjen? Nej jag blir bara arg. Vad ska jag leva för? Livet är så himla meningslöst. ”Du är bra nog” aa men tror du att det kan hjälpa en depression?! Asså jag får som himla mycket skuldkänslor så att jag vara vill försvinna! Jag får inte någon sömn. Eftersom att det tar typ 3h för mig att somna. Jag får mycket jobb även om jag är 11..har depression och blir på dåligt humor. Mina föräldrar glömmer bort hur jag mår. Blir mobbad 1 vecka efter jag började på en ny skola. Kan detta bli värre?! Jo. Man får en medicin som gör så att en får mindre sömn och ledsnare. HJÄLP BARA!!;(

Jag behöver seriös hjälp

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du beskriver en svår situation för dig. Du skriver att mamma har träffat en ny kille och att du kanske tycker att du borde vara glad för det. Jag vet att det inte alls är självklart att det inte måste vara varken lätt eller roligt. Det kan kanske betyda att hela din familj är i en kris efter att föräldrarna separerat.

Du beskriver också en svår situation i skolan där du verkar som att du blir utsatt. Det kanske kan finnas någon vuxen på din skola som du kan känna något förtroende för och som du skulle kunna börja prata med om hur du har det i skolan på dagarna. Det kanske skulle kunna vara kuratorn, skolsköterska eller någon mentor.

Jag undrar om du har berättat för dina föräldrar och för dem på BUP på det sättet som du berättar för oss i ditt brev. När jag läser ditt brev tycker jag att det går bra att förstå hur du har det och hur du känner dig. Du kanske ska ta med dig ditt brev som du skrivit till oss och låta din BUP-kontakt läsa. Då kanske ni kan prata om det och hur det har blivit som det har blivit för dig. Då kan du nog så småningom kanske känna att du blir lyssnad till och förstådd. Om du samtidigt försöker prata med någon i din skola om hur du har det på dagarna där så kanske du kan få hjälp där så att du inte behöver känna dig så ensam och utsatt.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta