Försökt bli frisk men det går ej

Hej. Vet inte varför jag skriver men hoppas det ska kunna leda någonstans. Först lite bakgrund... 

Var mobbad låg-mellanstadiet, bytte skola t 6 an. Mitten på femman börja jag skippa mat för att bli smalare. Då jag i 6 an fick kompisar och vart accepterad å ej vart retad kopplade det som belöning för att jag ej åt. Hade höga krav på mig i skolan, allt förutom A var dåligt i mitt huvud.

Hösten i sjuan började jag spy upp mat och skära mig. Gick ned mkt å kompisar å lärare var oroliga. Frös jämt, skakade, men jag ljög för alla. Ville ej ha hjälp. 

Våren gick jag t skolkurator som hjälpte mgg bra, men då jag började äta å gå upp i vikt ångrade jag mig. Börja ljuga å avslutade kontakten. 

Hösten åttan vart matproblemen värre, svimmade osv, försökte ta mitt liv. Då kom jag i första kontakt m er. Först träffade jag en bra person. Men jag vågade ej vara ärlig kring allt. Vilket ledde till den sa att jag hade hett normala mattankar å sånt för en tonåring. Men jag skulle komma på återbesök va 3 mån, efter ngn mån. Tappade förtroende där å börja ljuga de vart bättre. Bytte person ofta. Var enkaast å le å säga allt va bra.

Ht nian sluta jag gå dit, men börja samtidigt gå t skolkuratorn. Allt gick mer å mer ned. Men drog mig ur igen denna gång. 

Vt nian. Allt gick åt helvetet. Mamma kom på mig. Tvinga mig till vc å sen bup osv. Köpte en egen våg då jag haft en ät period å gått upp mkt. Rasade i vikt. Bup vart ej så glad över det. Fick ÄS diagnos, allt vart kaos hemma, men värst av allt. De tog ifrån mig ridningen. Hästarna, skolan. Mina föräldrar tog även mina måkarsaker om jag ej klara av å äta. 

Mådde sämre å sämre men insåg att jag för att få komma tbx t hästarna måste vara friskare. =svårt å kämpa emot=låtsas bli frisk. Ljuga på samtalen för säg jag sanningen s skulle de hålla ifrån mig ridningen längre. Åt å gick upp i vikt, sa jag mådde bättre. Mådde sämre. För varje dag jag ej red mådde jag sämre. Ville dö, ta mitt liv. Men bestämde mig för hålla ut en dag tikk. Fick börja rida då och mådde mkt bättre, även gå tbx t skolan. (där lärarna sa jag  började få tbx glädjen("dog" enligt dem när de tog bort ridningen)  tappade dock mkt socialt under de 7 v jag va hemma.. iaf. Ska på sista besök i sep. De tror jag mår jättebra å ät utan ångest osv. 

Allt mäterna handlade om va att vad har du ätit, såhär kan de kännas för de flesta. Aldrig frågan hur mår du, å alltid tsm med mina föräldrar. 

Kunde aldrig säga sanning sen, för då skulle de ta bort ridningen igen. De förstod int att ridning var mitt liv, inte kompensation för mat. 

The problem, allt går åt skogen, å kommer göra så fort jag avslutat kontakten på bup. Men jag kan ej va ärlig på återbesöket för då ryk ridningen. Det enda som hjälpt var ungdomshälsan för där fick jag hjälp med min ångest å anledning till ätstörningen. Och hur jag kan hantera panikattack osv. Och göra ist för å skära mig.

Men för dem va mina problem för stora. Så. (försökte va ärlgg för bup ibörjan, men de straffade bara mig för jag var ärlig...)

Min familj avskyr mig. Är aldrig nöjd eller stolt över det jag gör. Jag driv framgångsrikt sommarcafé, kör. Rider, vinner tävlingar-aldrig nöjd med mig.

Alla andra vuxna, tränare osv stöttar mig utom mina föräldrar. Jag är aldrig tillräckligt bra hemma. Gör allt fel. Börjar ny skola t höst, gymnasiet.=ny klass=nya kompisar=de vet ej min story. =kommer kunna svälta mig å rasa j vikt igen. Å samma cirkus igen. Men kan int göra ngt åt det. För rösten sitt i mitt huvud å blir starkare. Försökt bli frisk men går ej. Är lättare att låtsas.. Nästa botten klarar jag ej. 

Alla andra vuxna bryr sig utom mina föräldrar..

BUP svarar:

Hej!

Tack för att du hör av dig till oss. Vilket långvarigt och svårt lidande du har kämpat med.

Så himla sorgligt och beklagligt att höra att du varit utsatt för mobbing när du var yngre. Man vet att mobbing kan sätta djupa spår i självkänslan. Var det möjligt för dig att få börja prata om det när du var hos ungdomshälsan? Det är ofta nödvändigt att man får bearbeta sådana händelser.

Likaså är det verkligen tragiskt och sorgligt att höra att dina föräldrar inte har haft förmågan att uttrycka mer positiva känslor och stöd i relationen till dig. Som litet barn är det mycket vanligt att då reagera med känslan att man tror sig vara fel och dålig, kanske till och med helt värdelös. Fastän man är helt som man ska vara, och inte har någon skuld i det som sker.

Det måste vara så smärtsamt för dig att behöva växa upp så här. Precis som med mobbingen i skolan så tror jag att du skulle behöva få hjälp att bearbeta de här upplevelserna av familjeklimatet. Hur allt det här har påverkat dig.

Du är klok som kan se kopplingen mellan ditt sökande av uppmärksamhet och omsorger genom att förvägra dig mat. Men det är så förödande för din utveckling och det hindrar din läkning av de djupa sår som du bär på.

Jag gissar att du vet att om man inte äter som man ska under långa perioder så blir kroppen och hjärnan så påverkad att det inte går att arbeta psykologiskt med de underliggande problemen. Så nu när du har kämpat dig upp från svälten så behöver du ligga kvar i en normal vikt för att kunna ta nästa steg framåt.

Du behöver inte falla tillbaka igen i ditt gamla mönster att svälta dig. Du kan välja en ny väg fram för dig. Bestämma dig för att nu är tiden inne för att fortsätta din bearbetning av de svåra känslor du bär på.

Du kan på egen hand söka dig tillbaka till ungdomshälsan om du tyckte om att gå där. Om du äter och behåller en normal vikt så finns det inga hinder för dig att kunna gå i samtal där eller någon annanstans.

Du behöver ta hjälp att bearbeta de smärtsamma upplevelserna. Du behöver jobba för att hitta fram till en mer sund och balanserad självbild och sätt att stärka upp dig själv inifrån. Det är det som är din nästa kamp.

Du är värdefull och du är inte förstörd, utan du kan läka dina sår och leva ett bra liv som du själv styr över. Fortsätt ta stöttning av alla de personer som ser dig och stöttar dig. Du kan klara det!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta