Verkligen orolig för en vän

Hej!

Jag är en tjej som snart fyller 15 och ska alltså börja 9:an i höst. Jag har en jämnårig Internet-kompis som jag har känt sen jag började 6:an, så vi har skrivit med varandra i nästan 3 år. (Och ja, denna person är inte en gubbe för vi har pratat på Hangouts många gånger)

Vi brukar snapa med varandra och känner varandra väldigt bra, vi har dock aldrig träffats på riktigt då hon bor 20 mil ifrån mig.

Nu är det så att hon (vi kan kalla henne X) har haft en jobbig familjesituation och hon har även varit mobbad länge. Är inte jätteinsatt men det verkar som att hon har bott hos sina morföräldrar rätt länge för det har varit struligt hemma, och för lite drygt ett halvår sedan skilde sig hennes föräldrar. Tror att jag var och är en väldigt viktig person i hennes liv, då hon inte har verkat ha några andra vänner p g a mobbningen och hon har anförtrott sig åt mig.

Jag och X hade ett bråk i slutet av 2017 och har egentligen inte börjat skriva förrän nu i vintras, så har missat en del men det verkar som att det har blivit mycket sämre nu än vad det var innan.

Jag har själv inte haft det så lätt och i sjuan innan bråket skrev vi ofta och stöttade varandra men sen tappade vi ju kontakten ett ganska långt tag, och det har blivit mycket värre för oss båda. I vintras, när vi började snapa igen, fick jag en kväll en bild på hennes arm där jag kunde se att hon hade skurit sig. Jag skrev till henne att hon inte ska göra så, för det hjälper inte långsiktigt att skada sig och hon får bara ärr av det. Jag mår själv väldigt dåligt och har gjort i några år, och därför blir det extra jobbigt när någon man tycker om också gör det.

Hon skrev till mig för bara några timmar sedan att hon hade bråkat med sin mamma och nu satt under ett träd och funderade på att gå och hämta ett rep. Jag tror inte att hon skulle göra det för jag känner henne ganska väl, men det gör mig ändå rädd eftersom hon skadar sig, jag är hennes enda vän och den enda hon kan prata med, hon har en dålig relation med sin mamma efter skilsmässan plus att jag bor 20 mil ifrån henne så jag kan inte göra någonting.

Dessutom blir det lite som att det är mitt ansvar, liksom även om inte hon vet det för jag har valt att hålla mitt nutida mående hemligt för henne, så har jag egna självmordstankar att brottas med och därför är det inte så lätt när hon skriver till mig (som hon gjorde igår) att hon funderade på att skada sig. Jag vet att hon inte menar det egentligen, för hon är verkligen jättesnäll, men det blir ju nästan som att jag förväntas lösa hennes problem och ha svar på allt, men det går ju inte för jag vet ju inte hur man löser sånt egentligen, och jag vet att det verkligen inte är mitt ansvar.

Och ja, jag har för längesen sagt till henne att gå till skolkuratorn men det funkade inte för henne, vilket jag förstår för det gjorde det inte för mig heller. Men jag hade tur, min mamma har fixat en bra psykolog åt mig, men eftersom X inte har en bra relation med någon i sin familj så vet jag verkligen inte...

Förlåt för lång text men jag är verkligen orolig. Jag vet att ni kommer tycka att jag ska prata med mina föräldrar om detta och det är väl antagligen det vettigaste att göra, men det känns ändå konstigt. Skulle betyda mycket om ni svarade.

(Och ännu en gång ja, jag vet verkligen att det inte är mitt ansvar)

K

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det är inga enkla frågor du tar upp. Jag tycker du resonerar klokt men det hindrar inte att du känner oro och ansvar även om du samtidigt vet att det inte är ditt ansvar.

Du skriver att du själv mår dåligt med egna sjävmordstankar. Det gör det svårare för dig och kanske är du just nu inte stark nog att orka ta del av en väns självmordstankar eller dåliga mående? Du ska nog i första hand försöka se till att själv må bra och om kontakten med din vän nu får dig att må dåligt är det bra att du funderar ska på hur du ska göra. Kanske ta en paus eller begränsa din kontakt på något sätt?

Jag tänker att du antagligen ska sätta några gränser mot din vän för att själv orka ha en kontakt. Du kan bara vara en kamrat inte lösa hennes livsproblem. Du vet det och det är bra om också hon förstår det. Att hon förstår att använda dig som en kamrat och är lite varsam om den relationen. Kanske kan du säga till henne att du nu inte orkar eller klarar av att höra hur dåligt hon mår. Att hon får göra som du gör - hålla inne en del och att hon söker hjälp för egen del. 

Ja, det är några tankar jag får. Det är ingen lösning. Hur du ska göra tror jag du kan komma fram till med hjälp av dina föräldrar och din psykolog. Du ska inte vara ensam i detta utan behöver eget stöd.

Lycka till!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta