Plötsligt vill jag bara försvinna

Hejsan!

Jag har över åren haft några små situationer som fått mig att tänka:

- Jag sitter i matsalen i skolan, eller står i en korridor och plötsligt vill jag bara försvinna, gå därifrån, lämna alla andra och bara vara själv. Jag går snabbt därifrån och går in på en toalett. Men jag känner att jag måste sitta där längre för att känslan ska försvinna, och snart börjar nästa lektion. Och jag har den här grejen att jag inte kan ha någon ogiltig frånvaro. Så istället ringer jag min mamma, säger att jag mår dåligt och går hem.

- Jag ligger i sängen, på väg att somna, jag börjar tänka på skolan, på familjen, på relationer i allmänhet, framtiden. Sedan börjar jag plötsligt störtgråta. Det bara forsar jag kan inte sluta och det tar kanske en kvart innan jag lugnat ner mig.

-(mer senaste året) jag drar mig tillbaka från folk, är bara social när jag är i skolan och hemma med familjen. Och spenderar flera timmar på mitt rum ensam, varje dag. 

Allt kanske inte är relaterat. Men situationerna då jag plötsligt bara känner ett starkt behov av att fly eller försvinna, eller som att allt är hopplöst och jag okontrollerat börjar gråta, eller att jag bara vill vara ensam har eskalerat med åren. Började för kanske 6-7 år sedan. Då var det väldigt utspritt, någon gång per år. Men nu är det liksom någon gång i veckan (då ensamhetsgrejen är dagligen och jag kanske umgås med familjen några timmar om dagen). Jag har länge trott att det kanske kan ha att göra med ångest, men känns också dåligt att självdiagnostisera. Om något, vad skulle kunna hjälpa?

Tacksam för svar

A

BUP svarar:

Tack för ditt brev!

Vad sorgligt att läsa om din ensamhet och om hur du störtgråter i sängen. Du har haft de här känslorna av hopplöshet sedan du var en flicka på 9-10 år. Du har det verkligen  jättejobbigt. Du skriver inget om vad som händer i skolan innan du känner att du behöver försvinna och jag undrar om det kan vara så att du oroar dig och känner stress när du är i skolan. Kan det handla om att du är rädd för att göra bort dig? I så fall kan det vara bra att tänka igenom i förväg och planera och öva hemma för att bli säkrare i skolan. Finns det någon jämnårig som du kan prata med? Jag antar att din mamma har förstått en del av dina svårigheter, eftersom du ringer till  henne när du behöver gå hem från skolan.

Jag kan tala om för dig att du inte är ensam om att känna som du gör. Många unga personer känner på liknande sätt. Kanhända handlar det om ångest och du har rätt i att du inte ska självdiagnostisera. Du behöver verkligen professionell hjälp att få en korrekt diagnos.  Prata med din mamma/dina föräldrar och be dem kontakta BUP. Du kan även vända dig till BUP på egen hand. Alternativt vänder du dig till  Umo. Tjejzonen är ett annat ställe du kan vända dig till. Där kan du få en egen "storasyster" att ha chatt- och mailkontakt med.

Du är värd ett bra liv!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta