Förlorade min vän

Hej!

jag är en tjej på 16 år och om snart ett år sedan förlorade jag min vän. En dag såg jag plötsligt att hon hade lagt ut ett inlägg på instagram där hon hade skrivit hur dåligt hon mått under en väldigt lång tid. Jag ringde henne men hon svarade inte. Jag blev väldigt orolig och tog cykeln för att kolla om allt var okej. Utanför hennes hus möttes jag av polisbilar och ambulanser för att få veta att hon hade tagit sitt liv. 

Mina andra kompisar sörjde ordentligt de första veckorna medans jag snabbt var tillbaka till skolan. Jag vägrade prata om det som hänt och försökte att inte tänka på det. 

Nu precis innan sommarlovet så pratade min absoluta favoritlärare med mig och frågade hur allt var. (Alla lärare visste vad som hänt) hon pratade länge om att jag verkligen måste låta mig sörja och låta det ta tid. Jag har tänkt mycket på allt hon sa men klarar fortfarande inte av att prata om det. Vågar inte ens besöka hennes grav. jag är så rädd att om jag börjar tänka på henne så kommer skuldkänslorna över att jag inte såg det komma att kväva mig. Tänk om jag i så fall också väljer att ta mitt liv? 

Vad ska jag göra?

Helt jävla lost

BUP svarar:

Hej!

Det måste varit en chock för dig att din vän plötsligt och oväntat avslutade sitt liv. När någon gör det får alla som finns runt personen skuldkänslor. Det är naturligt men det är inte detsamma som att man faktiskt har skuld till det som hänt. Det känns så men det är sällan så.

Också när någon går bort av andra orsaker som till exempel sjukdom är det vanligt att man känner skuld för att man inte gjorde något, vare sig det varit möjligt eller inte. Men vid självmord blir skuldkänslorna värre. Alla runt din vän, som föräldrar, syskon, lärare och klasskamrater kan nog känna igen sig i det.

För dig verkar känslorna kring din väns död -inte bara skuld utan också sorg, saknad, kanske ilska (man kan också vara arg på den som avslutat sitt liv) kännas för svåra att bära. Du försöker hålla känslorna borta så mycket som det går. Du är rädd att de ska bli alldeles för stora om du tillåter dig känna efter.

Men det är möjligt att närma sig också svåra känslor litet i taget. Då blir de inte överväldigande utan möjliga att tänka på och att tala om. De svåra känslorna känns mindre skrämmande och påverkar en inte lika mycket.

Detta gör man bäst tillsammans med en professionell vuxen. Och jag tycker att du behöver den hjälpen nu. Det har gått ett år och det är ännu lika svårt för dig.

Tillsammans med dina föräldrar kan du vända dig till BUP eller till Första linjens barn och ungdomspsykiatri genom vårdcentralen.

Själv kan du vända dig till ungdomsmottagningen i din kommun. Du kan också ringa till BRIS.



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta