Ansvar för att familjen ska hålla ihop

Hej!

jag har växt upp med två syskon varav en har utvecklingstörning och autism och min syster har autism. Jag har alltid hamnat, så att säga, i bakgrunden, och alltid behövt anpassa mig utifrån deras behov. Det har inte varit något problem för mig eftersom jag älskar dem mer än allt annat och värderar deras mående högt. Min syster flyttade hemifrån förra sommaren och blev för ca ett halvår sedan diagnostiserad med utmattnings depression. Familjens liv har kretsen otroligt mycket kring henne och hennes mående och jag har legat vaken på nätterna då hon ringt och mått riktigt dåligt. Jag och mina föräldrar har gjort allt för henne. Mitt i allt detta måste ju också min bror tas hand om. Pga hans autism måste allt förberedas väl och mycket tid måste läggas på allt runtomkring honom. I kombinationen av ett barn som bor långt hemifrån och som mår riktigt dåligt och all planering och tid kring ett annat barn kraschade min mamma och blev utbränd i vintras. Hon har varit sjukskriven sedan dess. Pappa däremot är egenföretagare och jobbar väldigt mycket viket har resulterat i att jag har ansvaret för att familjen ska ”hålla ihop”. 

Problemet är inte att jag inte VILL hjälpa familjen och få allt och alla på fötter igen utan min ork har liksom tagit slut. Har har sedan länge kanske inte mått så jättebra. Jag har skurit mig på både armar, ben, fotleder och magen och ibland tror jag det blivit ganska djupt och det har blött mycket. Jag skär mig inte nu, men går varje dag med tankar om att bara inte leva längre. Enda anledningen att jag inte valt att inte finnas längre är för att jag vet att familjen behöver mig.

Jag tänker inte berätta för familjen att jag inte mår så jättebra för jag MÅSTE hålla ihop, men jag vet inte vad jag ska göra?! Varje gång jag ser tåget, en buss, en klippa eller nått så kan jag inte hindra tankarna. Egentligen är det lugnt och allt kommer att lösa sig, men jag skulle vara tacksam om jag fick hjälp att veta vad jag ska göra.

desperat

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Jag blir väldigt starkt berörd när jag läser ditt brev! En 16-åring ska inte behöva ta ett så stort ansvar för sin familj! Det är inte konstigt att din ork har tagit slut och att du i din desperation tagit till självskadebeteende för att lätta på trycket. Jag är glad över att du inte skär dig nu, men väldigt bekymrad över att du tänker att du inte vill leva längre. Samtidigt är det skönt att du tänker att allt ska lösa sig.

Du ska inte behöva vara ensam i den här jättetuffa situationen. Det är dina föräldrar som har ansvar för dig och att du har det bra. Jag förstår att det tar emot att berätta för
dem och att du inte vill lägga ännu mer tyngd på dem. Skulle du kunna pröva att säga något litet om hur du har det? Kanske anar de redan hur du känner det? Har du någon annan vuxen i din närhet, som du litar på, en släkting, en vän till familjen?

Jag tycker dessutom att du också behöver någon professionell person att prata med. Du behöver så klart få tala om ditt stora ansvar och få hjälp att få avlastning. Men jag tycker att det är minst lika viktigt att du berättar om ditt självskadebeteende och dina tankar på att inte vilja leva och att du får hjälp att komma över de här svåra känslorna.
Ytterst är det socialtjänsten som har ansvar för att barn och unga ska må bra. Jag får en känsla av att ni är väldigt ensamma om era problem i familjen och att ni inte har något stöd utifrån, till exempel av socialtjänsten. Här kan du kan läsa om socialtjänsten, ställa frågor och chatta: Koll på soc.
Du kan även vända dig till ungdomsmottagningen Umo, Tjejzonen (där man bland annat kan få en egen "storasyster" att chatta eller mejla med) eller Bris.

 Du har kämpat på så länge. Nu tycker jag det är din tur att få hjälp och stöd så att du kan må lite bättre.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta