Negativa tankar om mig själv tär enormt

Hej, jag är tjej på 16 år som under en längre period känt mig nedstämd, stressad och mått allmänt dåligt. Jag har fruktansvärt dåligt självförtroende och självkänsla vilket begränsar min vardag. Jag klankar ständigt ned på mig själv, hör inre röster om hur ful, tjock, hopplös, äcklig, världelös osv jag är, dagligen. Detta tär något enormt på mig. Jag är inte mig själv just nu, jag är egentligen den där spralliga, hjälpsamma, roliga och snälla tjejen som det flesta gillar, men under detta samt föregående året så har jag mått skit rent ut sagt under vissa perioder. Jag sitter och gråter flertal gånger i veckan, klankar ständigt ned på mig själv, lättirriterad, känner ingen livslust och har en obehagskänsla i kroppen varje dag. Jag har alltid haft dåligt självförtroende och självkänsla, utav någon anledning jag inte kan svara på, men detta har gått för långt. Jag tror jag nästan aldrig har fått något hat, så är inte det som är problemet. Jag är väldigt orolig för att personer i min närhet ska försvinna eller inte vilja umgås med mig längre. En av mina största rädslor är att andra ska se mig i ett perspektiv som jag ser på mig själv. Jag har väldigt svårt för att lita på människor fullt ut och därför är det väldigt jobbigt för mig när någon jag berättat allt för och kommit väldigt nära mig väljer att gå skilda vägar. Blir återigen att jag skyller allt på mig. Jag blir aldrig helt nöjd med vad jag gjort, utan känner att jag måste prestera mer, annars duger jag inte. Jag försöker förminska mina problem men nu när jag väl skriver ned detta så inser jag hur sjukt detta är, ingen ska behöva må såhär! Vill liksom inte dra uppmärksamhet till mig själv

Pågrund utav att jag har så dåligt självförtroende och självkänsla så gör det att jag tex undviker att prata med främmande människor, avskyr föredrag eller prata inför folkgrupper, visa tillit till människor, lägger en fasad över mitt mående osv. Detta begränsar mig väldigt mycket.Jag kan inte ens vara i skolan, med kompisar, släktingar eller familjen utan att vara rädd över vad de ska tycka och tänka om mig. Kommer de tycka jag är ful, tjock, konstig eller något annat? Jag kan heller inte ta emot komplimanger, mitt psyke omvandlar det istället till något negativt och jag blir obekväm över att någon kollat in mig och hur jag ser ut.

Jag är väldigt rädd att få någon form att ätstörning,så som anorexi, med tanke på min syn på mig själv. Jag skippar gärna att äta ordentligt med mat och hetsäter istället senare. 

För ca 2 veckor sedan upplevde jag en ångestattack efter att min kille gjorde slut med mig.Något av det läskigaste och obehagligaste  jag upplevt. Jag är inte särkilt påläst angående ångest och psykisk ohälsa, så jag vet inte vad man ska kalla alla dessa symptom.Inom vissa saker så har jag olika rutiner som jag måste göra varje dag/gång som jag gör det, annars mår jag jättedåligt och kan inte tänka på något annat förens jag gjort "rätt.

Jag oroar och tänker väldigt ofta på olika sätt jag, personer jag bryr mig om och mina djur råkar ut för hemska olyckor och får inre bilder i huvudet där jag ser de dö. Jag hör stundtals inre röster som skriker mitt namn.

Det har hänt flertal gånger att jag skurit mig i mina armar, endast för att få komma undan denna obehagskänsla, om det bara är för några millisekunder. Att få känna en känsla som gör ondare fysiskt än psykiskt. Hänt flertal gånger att jag fått självmordstankar då allt bara känts så oerhört hopplöst. 

Jag hoppas ni kan hjälpa mig att må bättre i mig själv och vad jag ska/kan göra för att må bättre, snälla hjälp mig

mvh en desperat tjej

Snälla hjälp

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det är bra att du skriver till oss nu när du mår så här dåligt.

Din kille har gjort slut för två veckor sedan och det påverkar förstås mycket hur du mår just nu. Det är inget konstigt att man reagerar som du gör, men dina reaktioner visar att separationen är väldigt svår för dig. Du verkar som du själv också säger, lägga all skuld på dig själv. Men försök komma ihåg att det är två i ett förhållande.

Du har också mått dåligt under en längre tid och tampats med känslor av att vara dålig och utan värde. Kan det höra samman med din relation till din pojkvän? Hur var ert förhållande? Kände du att du kunde vara dig själv tillsammans med honom? Att han kunde bekräfta dig som den du är? Eller försökte du vara den du trodde han ville du skulle vara? Jag frågar för ditt brev ger det intrycket.

Jag tror att du skulle ha stor nytta att få tala med någon om dina tankar om dig själv och om din relation till pojkvännen. Du skulle kunna få hjälp att se mer varför du tänker så negativt om dig själv, få en annan förståelse av ert förhållande och smärtan över separationen skulle kunna bli lättare att bära. En separation kan göra mycket ont men den betyder inte att du inte är värd något.

Vänd dig till ungdomsmottagningen i din kommun. Om dina, som du kallar rutiner blir besvärliga för dig och om dina tankar på att inte vilja leva blir starka ska du tillsammans med dina föräldrar kontakta BUP.

Och vet dina föräldrar om hur du mår? Om inte, försök att tala med dem så de får en chans att ge dig stöd som föräldrar.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta