Har autism och problem med skolan

Hej! Jag är en tjej på snart 13 år med diagnosen Autism  ( ville nämna det då jag inte vet vad som hänger ihop med det )

Jag har mått skit i perioder då jag har det skit svårt med att skaffa vänner vilket startade i 2:an efter att jag hade förlorat min dåvarande bästa vän. De första 2 åren var jag helt ensam, vilket ledde till att jag blev väldigt självkritisk. Istället för att anstränga mig för att få andra vänner så vände jag mig till vad jag såg som det ultimata sättet att förbruka min tid, nämligen att plugga och enligt mig ''lyckas''.

Om jag inte hade topp resultat så hade jag enligt mig totalt misslyckas. Detta blev som ett beroende för mig, det var helt enkelt det jag hade hittat som funkade istället för att skaffa vänner. 

Jag hade alltid ångest inför t.ex prov och när man fick reda på resultaten eftersom att jag visste att jag behövde ha bra resultat.

I 4:an så hade jag uppfattat att min syster hade problem i skolan med sina vänner ( vi var på olika skolor då hon är 2 år äldre än mig och man hoppar upp till högstadie skolan i 6.an här ) och jag ville hoppa över femman så att jag kunde finnas i närheten av henne då det var lite svårt ifrån skolan jag var på då de var i olika städer. 

Jag hade vårterminen kvar när jag och min mamma la fram förslaget att jag skulle hoppa över 5:an, vilket egentligen inte hade varit ett problem då jag både var mogen för min ålder och enkelt hade kunnat plugga ikapp den lilla grejen som jag inte hade. 

Jag fick inte göra det trots att jag var före i alla ämnen utom idrott pga att jag inte var tillräckligt långt före i NO.

Jag bröt totalt ihop över detta, men bestämde mig för att byta skola till en som var i samma stad som syrrans.

Detta var det sämsta valet jag har gjort i mitt liv.

Skolan var fylld med slagsmål, jag var i princip totalt utfryst av alla och här började helvetet på riktigt för mig. Jag började hela tiden jämföra mig själv med andra, var hela tiden deppig och var extremt stressad. 

Allt detta gjorde att jag till slut inte orkade med skiten längre och slutade gå dit. Oavsett hur mamma & pappa försökte så gick det absolut inte. Jag var totalt medveten om att folk i min nya skola skulle veta om detta pga att vissa från skit klassen skulle följa med mig upp men jag brydde mig ärligt talat inte om något.

Jag orkade knappt göra någonting överlag och jag gömde mig på mitt rum i princip hela tiden ända tills skolan började igen. 

6:an var en total berg och dalbana. Min klass var och är på 27 pers vilket är en mardröm för mig pga min extrema ljudkänslighet men jag lyckades klara mig hyfsat bra genom året och har bra betyg. Hade 2 vänner men 1 av dem har jag slutat vara vän med då hon inte kunde uppföra sig på ett trevligt sätt. Tror att jag hade 36 % frånvaro, men då är det inräknat sjukgymnsat besök pga mitt dåliga knä. Detta är en hög siffra men inget mot förra året. Jag var borta ungefär 1 gång i veckan för att jag ens skulle orka åka dit pga att det var jätte utmattande.

Nu på sommaren är det exakt som förra sommaren. Jag har berättat hur jag mår för min mamma men hon verkar inte ta mig särskilt seriöst och jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag har ingen ork att göra någonting och spenderar i princip bara mina dagar med att lyssna på musik och gråta. Jag har även svårt med att käka då inget smakar gott, tvingar mig själv att käka saker i alla fall då jag vet att jag behöver få i mig maten, även om jag inte alltid käkar exakt lika mycket som jag gjorde förut.

Så frågan är: Vad kan jag göra åt det?

Förvirrad tjej

BUP svarar:

Hej!

Du skriver klokt och tänkvärt om din situation och hur du mår. Du har en förmåga att verkligen uttrycka dig bra i skrift.

Du berättar att du har diagnosen autism och hur otroligt jobbig skolgången har varit för dig. Det här är du inte ensam om att uppleva, och det här är något som du behöver få mer hjälp kring.

Vid svårigheter inom det som kallas autism, så är det vanligt att man kan bli mycket stressad av olika intryck. Att behöva vara i stora grupper med jämnåriga upplevs ofta som mycket ansträngande, för att inte säga utmattande.

Du nämner ju också att du har en extrem ljudkänslighet, och att du har gått i stora klasser, med mycket stökiga elever och haft svårt med kompisar.

Det här har säkerligen fört med sig att du både känner dig nedstämd och att du känner dig extremt stressad.

Det här är något du verkligen behöver få fortsatt hjälp och stöttning kring.

Du berättar att du försökt att prata med din mamma men att det kändes som att du inte nådde fram till henne då.

Tror du att det skulle gå att försöka prata med någon av din föräldrar igen? Kanske skulle du kunna skriva direkt till dem och berätta hur du känner och vad du önskar? Eller visa dem ditt brev till oss och mitt svar?

Det hade varit bra om dina föräldrar hade kunnat prata med din skola. Föräldrarna kan kontakta rektorn på skolan och ta upp att du behöver få mer stöd och anpassningar i din skolgång.

När skolan börjar kan du också gå till din elevhälsa om du vill. Då kan du prata med din skolkurator eller din skolsyster hur du blir påverkad av allt i skolan.

Vid autismdiagnos så brukar stöd också ges genom habiliteringen. Där arbetar psykologer, kuratorer och arbetsterapeuter. Du och dina föräldrar kan kontakta habiliteringen och fråga om du och dina föräldrar kan få hjälp med samtal eller andra insatser som kan hjälpa dig att må bättre.

Om du själv vill få prata mer med någon om hur du kan få mer hjälp, så kan du ringa eller chatta med en kurator på BRIS.

Genom patient och anhörigföreningen Autism och Aspergerförbundet så kan man få olika råd kring sin skolgång när man har diagnos inom autismspektrumet.

Lycka till och ge inte upp!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta