Mår dåligt efter upplevt våld

Hej!

Jag är en tjej på 13 år som inte mår så bra just nu. När man läser alla andras brev så känns mitt lite löjligt men jag behöver nog ventilera lite, så jag skriver ändå. Jag mår som sagt inte så bra just nu och har faktiskt inte gjort det i några månader nu. Allt började nära min födelsedag. Jag hatar min födelsedag, för min pappa lyckas alltid förstöra den för mig. Jag har ingen kontakt med honom då han har misshandlat min mamma fysiskt och mig psykiskt. Jag gick runt med en klump i magen varje dag och var allmänt nedstämd. Jag bor bara med min mamma, som jag för tillfället inte kommer så bra överens med. Jag har aldrig förut haft problem med panikattacker eller Ptsd- attacker men när jag passerade ett ställe där det inträffat en incident med min pappa fick jag plötsligt svårt att andas och fick som en flashback till när det hände. Det läskiga var att det kändes som att jag var där ingen, och befann mig i fara. Dem här "attackerna har inte slutat och jag kan fortfarande få flashbacks. Jag mår uselt. Jag är paranoid och lättskrämd, och det har blivit värre med attackerna. Jag har ingen att prata med. Min mamma och jag kommer inte överens. Jag tycker inte om henne. Vi bråkar alltid och hon skriker åt mig och kallar mig idiot och efterbliven och säger att jag borde vara mer som min bonus-bror (som hon älskar och är jättesnäll mot), ibland kan hon även höja handen som att hon ska slå mig bara för att visa att hon är den med makt och som bestämmer. Ibland kan hon bli så arg att hon kastar något på mig, typ en svinhård  gympapåse. Jag kan inte prata med henne. När jag ville se rättegångspapperna mellan min mamma och min pappa skrek hon på mig och började gråta hysteriskt, för att spela på mitt samvete. Om jag skulle säga att jag inte mår bra till henne skulle hon bara förnedra mig och börja spela martyr. Hon trycker alltid ner mig. Jag har svårt och lita på folk så jag har inte riktigt förtroende för någon. Jag kollade upp vad mina attacker kunde vara och tyckte att det matchade med Ptsd (post traumatisk stess-syndrom), ska jag göra en utredning? Och kan man i så fall göra det utan min mamma? Jag orkar verkligen inte mer, jag gråter varje natt för att saker som plågat mig kommer tillbaka i mina mardrömmar, jag är rädd, mår inte bra och orkar verkligen inte mer. Jag har ljugit för alla mina vänner i månader nu. Jag tror att en utredning skulle hjälpa mig, för om jag har PTSD skulle jag lära mig hur jag kan handskas med det, men hur kan jag göra det utan min mamma. Jag tycker inte om henne, jag vill verkligen inte att hon ska följa med.

BUP svarar:

Hej!

Tack för att du skriver till oss. Du skriver klokt och insiktsfullt om svåra saker som du kämpar med.

Att som barn bevittnat våld mellan sina föräldrar, brukar räknas som att man själv varit utsatt för psykisk misshandel. Du berättar att du fick tillbaka jobbiga minnen och känslor av återupplevande när du passerade en plats där det hände.

Det är inte konstigt att du reagerat på olika vis efter det här. Det är en svår sak för barn att uppleva att de personer som ska vara ens trygghet och skydd, ens föräldrar, hamnar i hjälplöshet eller blir skrämmande och hotfulla.

Många barn och ungdomar som gått igenom liknande saker som du har gjort, har också kunnat reagera på liknande vis som du berättar om.

Det finns bra hjälp att få kring reaktioner efter man upplevt våld och andra svåra händelser under uppväxten. Genom en samtalskontakt så kan du få hjälp att börja gå igenom mer om det här.

Men jag blir också bekymrad över att höra att relationen mellan dig och din mamma  är så som den är. Du berättar att mamma har svårt att lyssna på dig och stötta dig. Du berättar att du känner att hon kritiserar dig mycket och till och med blir hotfull.

Det är inte rätt att det är på det här viset. Det här behöver du också få hjälp med. Troligen behöver även din mamma få hjälp för egen del så hon kan bli mer lugn.

Jag vill rekommendera dig att du kontaktar BRIS, barnens rätt i samhället. Genom BRIS kan du chatta och ringa till en kurator. Då kan du få stöd och vägledning över hur du kan få hjälp med problemen hemma, i relationen till din mamma. Om du vill så kan du vara anonym när du kontaktar BRIS.

När det gäller din fråga om hjälp för dina reaktioner och hur du mår psykiskt så finns det olika sätt för dig att få hjälp.

Du kan få stöttning över nätet, genom Tjejzonen. De ger stöd över chatt eller genom att man kan få prata med en så kallad storasyster under ett års tid.

Snorkel.se kan du få veta mer om vanliga ångestreaktioner och tips på avslappningsövningar.

Du kan få hjälp via en egen samtalskontakt genom ungdomsmottagningen. Där finns erfarna personer som ger samtal och behandling till ungdomar från 13 år, utan att föräldrarna behöver följa med till samtalen.

När skolan startar igen i augusti så kan du också kontakta din Elevhälsa, alltså skolkurator eller skolsyster. Det vore bra om du har någon person i skolan som känner till problemen hemma. Men som även får veta något om vad du gått igenom tidigare.

Det kan ge dig lite mer trygghet, att du får känna att det finns andra vuxna i din närhet och i din vardag, som kan lyssna på dig och stötta dig på olika vis.


Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta