Får inte den frihet jag vill ha

Hej är en 15 årig tjej som inte alls mår bra just nu. Jag fick sommarlov för drygt en vecka sen och har haft en stor klump i magen. Jag har väldigt strikta föräldrar. Dem brukar kalla mig fula saker och säga saker en förälder aldrig ska säga;(Dem förväntar sig att jag ska ha c på alla mina prov och om jag inte får det blir dem besvikna och jag kan bli straffad med att inte få ut med mina vänner. Dem vill att jag ska städa huset varje dag, inte gå ut på vardagar med vänner för då ska man göra läxor, alltid plugga och alltid vara trevlig, glad och ALDRIG säga emot dem. För att om jag säger emot eller börjar argumentera med dem säger dem direkt att jag är oförskämd och att jag borde visa mer respekt eftersom att dem är mina föräldrar och dem kan säga vad dem vill och föra vad dem vill. Detta sätter en enorm press på mig själv och jag mådde så dåligt i en period där jag nästan trodde att jag inte skulle kunna klara av detta och att det va bättre om jag försvann. Har börjat må dåligt om jag får ett betyg under c eftersom jag vet att det kommer bli en konflikt och jag pallar verkligen inte med det. Som sagt är dem väldigt strikta när det kommer till betyg, hänga med kompisar, killar, skolan allmänt och nästan allt annat. Jag får inte sova över, inte vara ute efter 8 för att då tror dem att jag ska bli kidnappad eller nått. Dem är även väldigt religösa och tvingar mig till att vara det också. Jag får inte ha någon slags relation med en kille för att det går emot religionen samt massa andra grejer. Jag har berättat att jag har börjat må dåligt till mamma och då sa hon ” nej säg inte så du mår jättebra låt inte dina vänner trycka i såna tankar i ditt huvud”. Detta gjorde mig väldigt ledsen. Jag hade förberett mig jättelånga för att kunna berätta detta och jag fick det som svar. Efter det grät jag mig själv till sömns i en hel vecka. Dem brukade komma in och se mig gråta men det var ingen som fråga hur jag mådde och varför jag grät utan dem totalt ignorerade mig. Efter den veckan blev utskälld för att jag bara hade varit i mitt rum och ignorerat dem och det tyckte dem va oförskämt och dEM sa att allt var mitt fel. Pratade med skolkuratorn men hon hjälpte inte mig hon sa att hon inte visste hur hon skulle kunna hjälpa mig. Stöd från mina syskon får jag inte heller och ibland tror jag att mina föräldrar kommer att slå mig speciellt pappa. Har sätt hur a dra föräldrar behandlar sina barn och önskar att mina var så men jag vet inte vad jag ska göra. Jag mår jättebra av att vara med mina kompisar men jag får inte vara med dem ofta eftersom som att dem tycker att dem blir för mycket och att det är bättre att jag ska stanna hemma. Mina kompisar erbjöd mig att bo hos dem ett tag men då hade mina föräldrar flippat och ringt polisen. 

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det verkar som du sitter i kläm mellan dina föräldrars vilja som du säger har strikta ideal och din önskan att helt enkelt få mer frihet, träffa vänner och ha ett skönt sommarlov. Det är du verkligen värd efter en skoltermin då du kämpat på. Oberoende vilka betyg du fått ska det räcka med att du kämpat och gjort så gott du kunnat. Känn stolthet!

Du skriver att du inte får tillräckligt med stöd i från dina syskon och kuratorn har du pratat med. Om du funderar finns det någon som du skulle kunna få stöd av? Någon utanför släkten om det skulle göra saken mindre komplicerad. Någon som dina föräldrar skulle lyssna på. Om hen skulle tillhöra samma generation och religion är även det bra. Då behöver inte reaktionerna bli i stil med att du är för ung för att förstå eller du delar inte vår tro. 

Fundera på detta och ge inte upp.

Att känna sig begränsad och inte få vara ung vuxen med sina drömmar och önskemål att få sova över hon någon, bli tillsammans med någon måste kännas tufft. Dina föräldrar skulle behöva lita på att du kommer göra bra val i livet. Du verkar vara en klok och bra tjej.

Du skriver att du är rädd för att bli slagen och att du får höra dina föräldrar kalla dig för nedsättande saker. Det är absolut inte okej och klart att det gör dig ledsen. Det är förbjudet enligt svenska lag att slå och att utöva psykisk och fysisk misshandel.

Om dina föräldrar har egna erfarenheter av att blivit slagna av sina föräldrar är det så sorgligt om detta skulle upprepas. Vet du hur deras uppväxt var? Hur det var att vara tonåring. Om det skulle vara möjligt ställ frågor och intervjua dina föräldrar. Jag tror att deras drömmar om mer frihet säkert fanns där. Att de ville vara ute senare på kvällen. Det gäller väl alla oavsett kultur och vilket land man växer upp i. Nu vet jag ju inte om dina föräldrar skulle erkänna det inför dig men samtal är vägen till förändring och de kanske lämnar en liten öppning eller låter dig vara ute en timme längre.

Det är bra att du gillar att vara med dina kamrater och att det gör dig glad. Om du inte får sova över är det möjligt att någon kompis sover över hos dig? På det sätter lär dina föräldrar känna dina vänner och kanske ändrar sin syn på vilka du träffar.

När du är ledsen och känner att du inte får den varma tröstande kramen du önskar och behöver. Vem finns där som kan ge dig stöd utöver dina vänner? Tror du att du skulle behöva någon att prata med på ungdomsmottagningen eller via någon chatt? Vill tipsa dig om två alternativ. Tjejzonen och Bris. Via deras chatt kan du få stöd då du känner att det är tungt så du i alla fall inte behöver känna dig lika ensam när tårarna kommer.

Lycka till och ha en fin sommar!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta