Känner mig helt vilsen

hej,

jag har länge mått dåligt till och från i perioder i ca 5-6 år men nu senaste 2 åren har det blivit värre, och ännu värre senaste typ 6 månaderna.

jag skör mig själv nästan varje dag ibland, men ibland kan jag vara ca 1-4 dagar utan och jag hatar mig själv för det men kan bara inte sluta.. jag har även en del kroppskomplex och ångest av mat ibland, även spytt upp maten 2ggr pga det.. väger mig flera gånger om dagen och hatar när vikten har gått upp ens 500gram.. och blir glad när det får neråt igen.. men p då ibland när jag ör ensam så kan jag äta hur mkt choklad eller godis som helst och sen må skit över det.. år det en ätstörning jag har?? Och även typ ”problem” med mensen pga det tror jag,då den ibland inte alls kommer eller så kommer den väääldigt sent..

jag dricker alldeles för lite vatten då jag som inte känner av om jag är törstig längre så ibland går det seriöst ca uppemot 3 dagar innan jag dricker vanligt vatten.och har därför en del problem med huvudvärk ja ske migrän och det var så jag gick till kuratorn första gå gen då skolsköterskan blev lite orolig att jag kom för att få alvedon flera dagar i rad. är det ett typ av självskadebeteende??

jag har varit hos skolkuratorn 2 ggr och andra gången berättade jag att jag skadat mig själv men kändes i te som om hon tog det på allvar så var i te helt årlig når jag typ svarade på vissa frågor hon frågade då, men hon typ bara ”jaha ,okej, ehmm...” och satt tyst i vad som kändes som en evighet sen frågade några ”basic” frågor typ om min familj vet, vilket dom inte gör.. och hon sa att jag kan skicka sms till henne om jag vill boka tid efter sommarlovet men tror u te jag vill det för kändes inte bra för mig att gå dit..

Känner verkligen att jag inte vill eller kan prata med min mamma in det heller och vet inte vad jag ska göra..känner er mig helt vilsen typ..

just nu är ändå sättet jag kan ”ventilera” mina känslor genom en i Staffan jag har på engelska i h typ lägger upp om jag mår skit å så sen så är det massa folk med liknades problem som följer mig så får som lite stöd ändå, och sen har jag en lite äldre kille på min snap(26år) som jag aldrig träffat eller kommer göra troligen men han  örnar bli orolig då jag brukar skriva till han när jag skadat mig men på senaste tiden har jag gömt det även för han för hatar bör folk bryr sig om mig, låter säker konstigt men vill som inte ha uppmärksamhet och därför känner jag också att jag inte år värd hjälp eller som om jag inte vill ha hjälp även fast jag samtidigt vill.. eller aa jag vet inte, förstår inte ens mig själv eller mina tankar längre..

även lite sömnproblem på det, sover ibland 1-5 timmar och ibland typ 13 timmar... eller som nu, 0 timmar på ett dygn iaf.. men även fast jag sovit dålig och är sjuuukt trött under dagen så blir det konstigt på kvällen/natten för då är jag plötsligt inte trött längre, eller min kropp vill inte sova typ..

förlåt om det blev lite långt och slarvigt skrivet och så men kl är 07 och jag har inte sovit något i natt och som sagt så förstår jag typ i te mig själv eller mina tankar längre..

Maria

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du beskriver en rad av olika saker som bekymrar dig. Alla saker som du tar upp i ditt brev är viktiga och du frågar om vad du skall göra och du beskriver hur vilsen du känner dig i detta. Samtidigt så verkar det inte som att du sökt upp någon som kan vara till hjälp för dig. Du beskriver en del kontakter på nätet som du har. Problemet med sådana kontakter kan ju vara att du faktiskt inte vet vad det är för människor.

Du skriver att du varit hos skolkuratorn två gånger och att det inte kändes som att hon tog dig på allvar. Det kan kanske vara så att du hade lite för bråttom. Det brukar kunna vara en process som tar lite tid när man skall försöka lära känna någon för att se om man kan få lite förtroende för en sådan person. Du skriver också att du inte vill eller kan prata med din mamma om hur du tänker och känner. Jag känner ju inte dig så jag vet inte hur detta kommer sig.

Vad jag vet är dock att föräldrar brukar vilja vara till hjälp för sina barn även om de också kan känna sig ledsna och oroliga. Fundera på om du ändå inte ska testa med att prata lite med din mamma om hur du har det. Då kanske ni sedan tillsammans kan tänka om vart du skulle kunna vända dig för att få hjälp.

Du kan också kontakta ungdomsmottagningen där du bor. Där jobbar det människor som är mycket vana vid att möta unga med sådana svårigheter som liknar de du beskriver i ditt brev. Du kan också titta på tjejzonens hemsida. Där kan du också få prata med någon och vara anonym. De kan kanske ge dig lite vägledning om hur du ska komma vidare så att du inte behöver känna dig ensam och vilsen.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta