Känner mig blyg och udda

Hejhejj

Jag är en trettonårig tjej som känner mig udda. Speciellt runt andra människor. Redan när jag var liten var jag jätteblyg och kollade aldrig folk i ögonen. Nu blir jag stel, konstig och JÄTTEblyg bär jag ska prata med nya människor eller folk jag inte känner. Många tycker att det är lättare att skriva med folk, men så är det definitivt inte för mig. Om jag får ett meddelande elr sms av någon jag känner lite halvt eller ngn jag ser upp till eller har respekt för (ex de som har min medryttarponny) skjuter jag upp att öppna det i en dag elr två, och när jag väl ska skriva tbx kan det ta 20-30 minuter att formulera, välja rätt emojis och fråga andra vad de tycker. Det tar alltså 30 rader att skriva ”Hej, ja det blir bra. Vilken tid? (emoji)”. Jag raderar meddelanden för att det är en emoji för mycket och får ångest om jag uttryckt mig oklart så någon eventuellt kunnat misstolka vad jag sagt. Det är jättejobbigt.

Det har blivit värre det senaste och jag har ingen att prata med om det. Jag vill ju kunna vara avslappnad och pratglad, men det känns som att jag kommer råka säga något konstigt, så då är det bättre att vara tyst. Jag är otroligt introvert och har bara några väldigt nära vänner. När något förändras, när traditioner bryts eller när vanor försvinner blir jag orimligt stressad, jag hatar förändringar

det var det, hjälp det suger

blyg

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga!

Det låter som något besvärligt att vara så blyg som du beskriver att du är. Din blygsel verkar ta alltför stor plats i ditt liv och gör att många saker kanske tar alldeles för lång tid. Det var bra att du skrev till oss om ditt bekymmer. Jag skulle kanske gissa att du är rädd för att du tänker att du kommer att känna så här resten av ditt liv.

Du vet inte det som jag vet, men det finns faktiskt hjälp att få. Det låter inte heller som att du har vågat prata med dina föräldrar om hur du har det. Du kanske tänker att de inte skulle förstå eller att de skulle bli arga eller ledsna.

Min erfarenhet är att föräldrar ofta vill veta hur det där med deras barn och de vill försöka vara till hjälp. Du har ju nu tagit ett första steg mot förändring när du skrev till oss. Du har dessutom skrivit ett brev som inte är svårt att förstå och det är inte heller svårt att förstå hur jobbigt du tycker att det är att ha det som du har det.

Försök nu att ta nästa steg med att prata med dina föräldrar. Då kan ni sedan tillsammans fundera på vart ni skall vända er för att du skall få bra hjälp med ditt problem så att du inte behöver vara så blyg hela tiden. Du kan också själv kontakta ungdomsmottagningen där du bor. Där jobbar det människor som hjälper unga hela dagarna. De är vana vid att möta problem som liknar de problem du beskriver.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta