Isolerar mig på mitt rum

Hej. Jag har ett problem. Jag har isolerat mig själv. Jag har jätte mycket vänner. Men under dom senaste 2 månaderna har jah bara försvunnit in i mitt rum. Kom på mig själv med att bara ligga på golvet o gråta. Jag har nog inte vart ute med kompisar på kanske 2 månader nu o folk börjar oroliga. Jag ligger själv o börjar få ångest. Jag äter knappt o sitter bara i mörkret. Sover typ bara o har inte vart ute på ett tag. Jag går inte till skolan längre för jag inte pallar. Men känner att det börjar gå över styr när jag känner att livet är meningslöst o jag bah ligger i min säng o kollar i taket. Jag vet inte hur jag ska få hjälp om jag ens kan få det. Men jag har typ gett up på livet. Ligger bara i mörkret. Gråter o sover. Ser ingen mening med att gå upp längre. Mamma och pappa bråkar bara. Mitt liv är kaos o jag är helt isolerad i det. Jah lever i mitt rum o tror jag börjar bli galen. Men jag vill inte ut till samhället. För de är inte kul där. Att bli kallad orre varje dah o att inte bli accepterad för den man är. Att folk ser mig som ett sensuellt objekt är bara vidrigt. Jag vill inte gå ut. Men jag mår inte bra av att sitter inne. Jag har helt gett upp på mig själv o övervägt många ggr att ta mitt liv nu. Jah pallar liksom inye med detta. Jag vet inte vem jag ska snacka med. Så det blev såhär. Jah vet inte om jag ens kan få hjälp. Men jag vet inte om jah behöver det. Jag är liksom meningslös. Nej men jah behöver nån att snacka med. eller nått. Jag behöver hjälp. För jag pallar inte med att leva typ. Nej jag vet inte. De roliga är att jag typ skriver med mig själv nu. Varför skulle ni svara mig liksom. Oddsen är väll 1 på 486 om dagen typ. Eller jag vet ju inte gur många frågor ni. Får in. Men snälla. Om det går. Vad är det för fel på mig o hur kan man fixa det 

o.g

BUP svarar:

Hej o.g!

Det är helt rätt av dig att skriva till oss när du mår så otroligt dåligt som du gör.
När man inte känner energi och lust att att gå ut utan bara sitter inomhus och därtill gråter När man sover för mycket och äter för lite, när man vänder sig bort från sina kompisar och bara känner meningslöshet - då är allt det här allvarliga tecken på en djup nedstämdhet som måste tas om hand.
Jag håller alltså med dig, du behöver tala med någon.

Du skriver inte mycket om vad som kan ligga bakom att du hamnade i denna mörka period i ditt liv. Du antyder att du har blivit utsatt för verbal mobbning genom att kallas för "orre". Möjligen har det hänt även andra saker som du också antyder när du skriver att folk ser dig som ett "sensuellt objekt" och du menar kanske också sexuellt objekt. En gissning från min sida bara är att du kan ha varit med om sexuella trakasserier vilka känns förnedrande.
Allt detta kan leda till att man blir ledsen, besviken, deprimerad och drar sig tillbaka så att säga i sitt skal.

Men det är uppenbart att det inte är så bra hemma heller med dina föräldrar. Du skriver inte mer än att de bara bråkar. Det brukar vara så att när föräldrar bråkar mycket med varandra så spiller det över på barnen i familjen. Bråken stjäl den uppmärksamhet som barnen i familjen - i ditt fall du - skulle behöva av sina föräldrar.

En känsla av ensamhet och övergivenhet uppstår lätt och denna hemska känsla leder raka vägen till att man blir precis så nedstämd som du är.

Dessa omständigheter kan jag läsa ut av dina rader, men det kan naturligtvis finnas en hel del andra saker som bidar till hur du mår. Inte minst för att du är i tonåren då man har en speciell känslighet, granskar sig själv och omgivningen med nya ögon och är i stort, stort behov av att kunna tala i förtroende med vuxna och vänner om allt som är viktigt, som stör - eller för delen även om det som känns bra och roligt.

Att isolera sig i denna situation är förståeligt men en farlig väg. Jag ser det som ett sunt tecken hos dig att du skriver till oss och vill få hjälp. Det behöver du utan tvivel.

Jag vet inte om det är möjligt för dig att överhuvud taget försöka tala med dina föräldrar om hur du mår och hur du upplever situationen hemma. Det brukar ha stor betydelse för tonåringar att kunna tala med sina föräldrar om det som är svårt.
Har de inte lagt märke till att du sitter hemma? Har de inte frågat hur det är i skolan så att det inte ens kommit fram att du inte har gått ditt?
Eller försöker du direkt och medvetet hemlighålla inför dem hur du mår och vad du gör, eller inte gör, om dagarna?

Jag vet att ungdomar som saknar förtroende för sina föräldrar brukar ha anledning till detta. Ändå vill jag uppmana dig att tänka på den möjligheten. Kanske får du mer stöd av dem än vad du tror.

Men om du inte tror att det är görligt eller möjligt, behöver du i alla fall stöd och hjälp för att bryta din nedstämdhet och ditt sätt att isolera dig.

Jag tycker att du omgående ska ta kontakt med ungdomsmottagningen. Det är sommar nu och det kan vara en längre väntetid överallt.

Därför rekommenderar jag att du under tiden också söker stöd på nätet. Till exempel gå in på tjejzonen.se eller på foreningentilia.se.
På båda ställena kan du chatta om dina problem som i sig kan vara hjälpsamt mot din isolering.

Även på bris.se kan du få stöd och råd via chatt eller på telefonnummer 116 111.

Dessutom vill jag ge dig ett råd: gå ut åtminstone på en promenad när solen skiner! Om man rör på sig skapas en så kallad  ”må-bra-hormon” i kroppen och det ger en stärkande effekt.
Du skriver att "folk börjar bli oroliga" för dig. Det betyder att det fortfarande finns kompisar eller andra runtomkring dig som ser dig! Våga tala med dem, ibland är ett kompissamtal nog så betydelsefullt som professionell hjälp.

Du kan behöva både och.







Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta