Mina föräldrar har bråkat i flera år

Hej,

jag mår dåligt för att det är så jobbigt hemma. Mina föräldrar bråkar hela tiden, varje dag, och har gjort det i flera år. (Dock aldrig våldsamt.) Det är alltid dålig stämning hemma. Alltid tyst vid matbordet. Bråken handlar oftast om att mamma blir arg på pappa för att han är så dålig på att ta ansvar. Han diagnoserades för ca ett halvår sedan med depression, och är liksom upptagen med sig själv (,vilket jag kan förstå, men det är ganska jobbigt att leva med någon som är så). Båda har dåligt tålamod, och blir lätt arga, och de triggar varandra. Ibland blir de även arga på mig och min bror. Alla familjer bråkar ju, men de gör det så ofta, och det är så jobbigt. Jag har pratat med dem om att det är jobbigt vid flera olika tillfällen, försökt sitta ner och ha en diskussion typ, och sagt att jag vill hitta en lösning. De håller ju med, men de gör inget åt det. Min mamma har kontaktat något parterapi-ställe nu, men det är lång kö och lång väntetid dit. Jag orkar inte vänta, jag vill att nåt ska hända nu.

Det värsta är dock att jag är så orolig för min bror, och jag vill inte att han ska växa upp såhär. Och jag märker ju på mig själv att det har påverkat mig, jag beter mig konstigt socialt, typ har svårt för ögonkontakt. Och det har påverkat mitt skolarbete, jag är så ofokuserad. Och jag mår så dåligt över detta, jag har så mycket ångest. Hemma känns inte som hemma. 

Jag är så arg på dem för att det är såhär. Men jag har svårt att säga ifrån. De förstår att jag och min bror mår dåligt över det, men de gör inget. De har sagt att de ska lösa det, men det har gått flera år. Jag orkar inte med det. Ibland vill jag bara flytta hemifrån. 

(När jag läser igenom detta låter det dock överdrivet hemskt - jag vill tydliggöra att det inte alltid är så, och det är ju bra ibland. Plus att jag kanske har en vriden bild av det... men ibland känns det hopplöst.)

Jag har velat få hjälp länge, men jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag vet att det inte är mitt ansvar, men ingen annan tar ju något. Jag har inte, och vill helst inte prata med någon utomstående om det, men kanske måste.. Vad ska jag göra?

Med vänliga hälsningar, 

Anonym

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Du skriver ett mejl som berör. Det vittnar om mognad och klokskap hos dig. Du lider av den dåliga atmosfären hemma vilket är lätt att förstå.
Du ser också den dåliga påverkan de ständiga bråken har på din bror, som du känner ett ansvar för fast du är medveten om att han - liksom du själv - är era föräldrars ansvar.
Det är föräldrarna som är ansvariga för sina barns väl och ve, inte tvärtom. 

Men livet är inte alltid rättvist och dessvärre finns det föräldrar som inte kan leva upp till sin föräldraroll. De som mer eller mindre och av olika anledningar brister.

Du gjorde det enda rätta när du försökte tala med dem och tog initiativ till att hitta någon lösning. Något resultat har du säkert uppnått, även om det kanske var tillfälligt (och om jag förstår det rätt så har att dina föräldrar insett att de behöver hjälp och sökt parterapi).

Parterapi är dock en sak. Där kan dina föräldrar tala om sina inbördes problem och konflikter. Men där kommer varken du eller din bror till tals.

Därför tycker jag att ni som familj också ska söka hjälp. Jag tänker på familjesamtal där man kan titta på hur och vilka konflikter som uppstår, hur det påverkar er som är barn i familjen, vilka nya konflikthanteringssätt kan man lära sig.

Det är inget konstigt med att en familj behöver hjälp. Det finns säkert sådana möjligheter privat (likt det "parterapi-ställe" som din mamma kontaktade) men det jag här kan rekommendera är att ni vänder er till kommunens familjerådgivning.
Du kanske kan prata med dina föräldrar och berätta att du fick detta råd av oss.

Du ska inte bära allt detta alldeles själv. Därför föreslår jag att du kontaktar ungdomsmottagningen för egna samtal. För att du ska kunna förbli ett stöd till din bror behöver du själv få stöd. Nu är han verkligen inte ditt ansvar men du betyder säkert enormt mycket för honom. Man kan inte överskatta betydelsen av att ha en storasyster som ser och stöttar en och som kan dela sin ledsenhet eller ilska med, på grund av föräldrarnas tillkortakommande.

Jag förstår utifrån dina rader att det inte är bara nattsvart hela tiden hos er. Det verkar som att ni på någon nivå ändå kan tala om att ni har problem och det är i sig viktigt. Men gå vidare med problemet på så sätt som jag föreslår.

Nu är det sommar och det betyder dessvärre att väntetiderna blir längre överallt.

På nätet kan du dock få stöd och påfyllning av energi för att kämpa vidare via chatt. Till exempel om du går in på föreningentilia.se eller på tjejzonen.se.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta