Behöver hjälp med min depression

Jag brukade ha en ätstörning där jag åt 200kcal om dan, men mina föräldrar rapporterade det och jag börja gå till scä. Fast det var runt 2 månaders väntetid så under den tiden så blev jag bättre på egen hand, jag skulle nästa gå så långt till att säga att jag inte hade en ätstörning längre. Fasst under den tiden så var jag alltid på en svag undervikt, så när jag börja gå till scä så ville dem att jag skulle gå upp i vikt och dem ignorera allt om att mitt ätande var normalt. Fasst jag vägrade att gå Up i vikt för att jag hade äntligen börjat vänja mig i min kropp och gilla den, men då kom de en dag när jag var på scä med mina föräldrar där dem prata om mitt ätande och att jag inte åt frukost(för att jag mår illa av det), tills jag fick slut på det och bara tittade ut genom fönstret och sluta lyssna. Det var då läkaren sa "har du zonat ut?" Och jag sa "nej jag tänker bara på att hoppa" vilket är normalt för mig att säga för min humör är väldigt, hur ska man säga... Deprimerande? Det var då läkerna och hans assistent blev galna och sa att vi behövde ta en taxi och åka till BUP för att ta ett test eller något, för att vara helt ärlig så lyssna jag inte. När dem hade pratat klart och vi var klara där så gick jag ut på en gång och läkarna sa att min pappa skulle följa efter mig, just då så var jag väldigt arg, trött, deprimerad och ville bara dö generellt så när min pappa rörde mig så slog jag till hans hand och skrek på han att inte röra mig. Det här var en av dem första gångerna då jag hade haft en outbreak ända sen jag var ett barn, så min mamma tog tag i mig och satte mig ned och vi prata medans jag grät som ett litet barn. Under den här stunden så tror jag att jag aldrig har varit mer självmordbenägern och bara velat dö eller göra illa mig själv mer och jag skyller allt på scä. Vi gick också aldrig till BUP för att mina föräldrar tänkte att det skulle bli för mycket för mig med prima, scä OCH BUP så vi åkte hem. Men saken är scä har inte gjort någonting bättre för mig, ifall någonting så har allting blivit värre. Jag har haft tankar om att röka, dricka, skada mig själv, svälta mig själv igen och haft mer självmordstankar än någonsin. Jag vill bara komma därifrån men jag vet inte hur för dem skulle aldrig låta mig även fasst jag inte är på en undervikt längre. Problemet som jag faktiskt behöver hjälp med är min depression och ångest istället för mitt ätande för problemen med mitt ätande härstammar från det.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Tyke

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vad bra att dina föräldrar verkar stötta dig och att din mamma ändå kunde trösta dig när du mådde så dåligt efter konflikten på SCÄ. Du skriver att du bara vill komma därifrån men att de aldrig skulle låta dig. Men är inte din kontakt med dem frivillig? Om du och dina föräldrar inte vill ha hjälp av SCÄ längre så måste ni inte. Och du kan ju knappast få någon hjälp med dina ätstörningar om du inte tror de kan hjälpa dig utan har en upplevelse att det blivit värre för dig.

Ibland kan det ändå vara bra med ett avslutande samtal och kanske kan det kännas bra att prata ut om det som hände - men det är inget måste.

Nu vill du få hjälp för din depression och ångest och du tänker att dina ätproblem har med det att göra. Det tycker jag låter som en bra tanke. Så jag tycker du ska prata med dina föräldrar om det och be dem ta kontakt med BUP.

Jag hoppas verkligen att du får någon du kan prata med om dina självmordstankar, tankar på att skada dig själv och allt annat viktigt du inte berättat om.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta