Konstig relation med mamma

Hej, 

jag är en femtonårig tjej som har jätte konstiga relationer med min familj, med  mamma för att vara tydlig. Ett exempel kan vi ta här: förra vecka har jag fått en f-varning för ett prov jag inte klarade av och eftersom jag ska gå ut nian så kan det påverka mitt betyg en hel del. När jag kom hem fick jag flera timmars skrik och bråk kommande från min mamma vilket förvånade mig inte alls, men sårade ganska mycket ändå. Jag fick höra en hel del saker som personligen tycker jag en förälder skulle aldrig säga till sitt eget barn. Hon bokstavligen sa rakt i ansiktet att hon inte ser en människa inom mig och när hon ser på mig så ser hon bara skit. Jag har redan haft självmordstankar på en väldigt lång tid och ibland så dyker självskadebeteende inom mig också. Jag vet att min mamma vill ha det bästa för mig, men det är definitivt inte så att hon lyssnar på vad jag säger. Hon förbjöd mig totalt att hålla på med sport, men innebandy som är min favorit och något jag ville fortsätta med i framtiden. Idag från och med morgonen har hon varit helt okej och på en ganska bra humör, men nyss hade hon fått värsta damp på mig bara för att jag inte kunde slå in en jävla present. Och det är inte så att jag inte kan, för att jag hade gjort detta en himla massa gånger innan, utan det bara inte gick idag och hon började skrika igen. Och jag bara orkar inte mera. Jag orkar i helhet inte höra hur hon kallar mig för en idiot och saker som är mycket värre än bara en idiot. Det känns som om jag bara behöver en paus, eller gärna bara dö liksom. Det är inte en lösning till något, men just nu ser jag inga vägar ut ur det här. För att vara ärlig så skulle jag ta livet av sig själv för länge sedan, men det är några få vänner som stoppar mig ifrån det då dem mer eller mindre känner till situationen, det är liksom endast dem. Jag kan inte ens hålla kontakt med dem utanför skolan, för att jag inte får använda mobilen efter skolan utan bara läsa böcker mittemot mamma sittande där. Så frågan är vad jag ska göra? Jag älskar min familj oavsett vad, men samtidigt sårar mig deras beteende och behandling mot mig. Jag står för tillfället mellan två olika val: antingen fortsätta höra en massa skit åt mitt håll, eller bara sätta stopp på det och mitt liv. Den tredje väg ser jag inte i alla fall just nu. 

98

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du tar upp något som jag tror fler kan känna igen sig och det var bra att du skrev till oss om ditt bekymmer. Du beskriver en konfliktfylld och svår relation med, främst, din mamma. Du skriver inte om detta är något nytt eller om du alltid haft det svårt med din mamma.

Det är viktigt att säga att inte ens föräldrar har rätt att göra och säga vad som helst till sina barn. Det låter som något viktigt att du och din mamma får lite hjälp i hur ni kan förhålla er till varandra och hur ni kommunicerar med varandra.

Jag tycker att du skall fundera på om det inte kan finnas någon vuxen på din skola som du kan känna lite förtroende för och som du skulle kunna prata med. Det skulle kanske kunna vara en lärare, skolsköterskan eller skolkuratorn. Du skull du tillsammans med den personen fundera över vad som skulle behövas för att du och din mamma skulle kunna få en lite lugnare relation.

Du kan också fundera på om det skulle vilja börja ställa lite frågor anonymt. Då kan du vända dig till BRIS. På deras hemsida kan man både chatta och hitta telefonnummer som man kan ringa och vara anonym. De är nog vana vid att möta unga med liknande frågor och tankar som du har. Det viktiga är att du nu fortsätter och tar nästa steg. Första steget var att skriva till oss och nu skall du ta nästa steg att chatta eller prata med någon.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta