Orkar inte hålla allt hemligt

Jag är snart 15 år och har problem med ätstörningar. Det är inget nytt för mig eftersom att jag redan som tioåring blev "sjuk" av anorexia och förlorade nästan 10 kilo inom loppet av tre månader. Problemet är att jag är för bra på att dölja det. Som ung förstod nog inte vuxna i min omgivning att man som liten faktiskt kunde få anorexia och därför hette det att "jag hade lite dålig aptit". 

Under de senaste månaderna har jag fallit tillbaka in i gamla vanor. Jag räknar kalorier, utesluter många feta och kaloririka livsmedel, får ångest om jag inte tränar, får ångest om jag äter en normal frukost, väger mig varje dag, sätter upp kostplaner för att förlora vikt och får ångest och vill straffa mig själv genom att nästan fasta helt om jag går upp i vikt. Problemet är att ingen verkar förstå. Jag är så bra på att dölja det. Skolsköterskan är misstänksam varje gång hon har sin rutinkontroll men jag övertalar henne alltid att jag inte försöker gå ner i vikt, kompisar i skolan bryr sig inte riktigt eftersom att de tycker att jag alltid har varit "smal" och mamma och pappa vekar inte ens uppmärksamma någonting, det heter att jag är liten som min faster naturligt. Jag är den enda som vet om mina problem. 

Men jag vill inte berätta för mina föräldrar, jag vill inte bli ett problem för dem. Min syster har under året haft massor problem gällande t.ex. anorexia hon med, från början var det nog hennes anorexi som triggade mig när vi liksom tävlade om vem som kunde äta minst. Mina föräldrar är stressade med jobben, min systers psykiska hälsa och allt annat i vardagen, de märker inte mig och jag  vill inte att de ska märka mina problem för de klarar nog inte av att hantera mer problem. Jag vill bara allas bästa, därför håller jag allt inom mig.

Jag hatar att konstant tänka på hur jag ser ut och vad jag äter men jag vill typ inte få hjälp. Jag får alltid höra hur smal jag är som om det är något positivt och om jag då slutade kontrollera allt jag åt och gick upp i vikt, vem skulle jag vara då? Jag har ju alltid varit den där "tjejen som är smal". 

Nu förtiden blir jag rädd när jag tittar mig i spegeln, även om jag inte har gått upp i vikt ser jag det som att jag väger typ 20 kilo mer än innan. Jag blir rädd att det jag ser är sant, men jag vet inte om det är "falskt". Jag är 163 cm lång och väger XX kilo, jag vägde XX i början av året så min viktminskning är inte särskilt stor. Förra gången jag hade mer grov anorexia förlorade jag dock vikt på ett liknande sätt, först några kilon (xx-xx) och sedan bara blev jag helt besatt av att se siffrorna på vågen gå ner, bara på någon månad eller två förlorade jag mycket i vikt (ner till xx kilo), inte ens då förstod någon i min omgivning att jag hade anorexia. 

Jag väljer att skriva till er eftersom att jag inte orkar hålla allt hemligt, men ändå inte lägga över det på mina föräldrar eller min syster eftersom att hon triggas tillbaka till sina ätstörningar av det. Men även om jag hatar allt som har med anorexia eller ätstörningar i allmänhet så är jag rädd för att bli av med det. Har jag anorexia igen eller inbillar jag mig bara att jag har det? Jag tänker, jag har ju inte förlorat så mycket i vikt även om jag har vuxit 3 cm i år...

Håller allt hemligt

BUP svarar:

Hej och tack för ditt långa och välskrivna brev!

Du måste absolut sluta vara hemlig, för du behöver all hjälp du kan få! Det känns som att det är två helt olika personer som skriver. Den ena är du, en klok tjej som är klar i knoppen och som mycket väl vet vad du håller på med. Den andra är en flicka som heter Anorexia, som försöker lura dig med en massa lögner och som får dig att ljuga både för dig själv och din omgivning. Hon ljuger om din spegelbild och hon bagatelliserar din viktminskning. Hon talar om för dig att du inte ska söka hjälp och säger till dig att du ska skydda dina föräldrar genom att inte berätta för dem. Till råga på allt har hon lurat dig sedan du var en liten flicka på 10 år!

 Du hatar att konstant tänka på hur du ser ut och vad du äter och du hatar allt som har med anorexia eller ätstörningar att göra. Jag är övertygad om att du har kraften att klara av att besegra din ätstörning. Du har ju klarat det tidigare. Men du ska inte kämpa på egen hand. Det är alldeles för svårt fört de flesta, även vuxna. Ta hjälp av dina föräldrar och var ärlig mot din skolsköterska!

Jag har full förståelse för att du vill värna dina föräldrar och tycker de har fullt upp med sina egna liv och din systers problem. Men det är inte allas bästa att låta dina föräldrar vara ovetande. Min erfarenhet är att de allra flesta föräldrar vill vara till hjälp för sina barn.

Ätstörningszonen kan du läsa mer och få stöd. Läs gärna de frågor jag skickar med och våra svar, från andra unga med liknande bekymmer som dina.

Jag önskar dig ett varmt lycka till. Du har rätt till ett bra liv!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta