Kämpar för att må bättre

Hej jag är 15 år snart 16, har varit deprimerad i 3år å haft anorexia i 3år och bulimi i ett halvår nu. Jag får hjälp på bup och min läkare som bestämmer över mina antidepressiva och kost å träning och en familj som stöttar mig. Men ändå mår jag inte bättre/bra överhuvdtaget och jag vet inte längre hur jag ska hantera mig själv i de stunder jag får sån grov jävla ångest. Förut hjälpte de att skära mig men nu hjälper inte de längre för de är så grov ångest över maten och min kropp och pga att jag int får gå i skolan längre för jag mår så dåligt och då går de ut över mina betyg, jag har länge funderat på att ta mitt liv och även försökt 4ggr. Och pga mitt mående så så blir de Mike bråk i familjen som gör att jag mår sämre å känner mig mer hatad å värdelös än va jag redan gör, och då tar mitt dåliga mående över och mina sjävmordstankar som gör att jag rymmer hemifrån och dricker alkohol för att döva mina känslor sist jag gjorde de så kom hittade min pappa mig halvt medvetslös pga för mycket alkohol och när jag väl kom hem så var jag så full att jag var döende men de lyckade rädda mig och då dagen efter mådde jag extrem dåligt och ångrade att jag inte drack mer så jag inte hade haft en chans att överleva, nu har jag skött mig i 1vecka men jag känner en sån stor längtan av att dricka sprit och rymma hemifrån och hitta nånstans där jag kan ta mitt liv men den liten del av mig vill se ett hopp om att bli frisk men jag vet verkligen inte hur och allt känn omöjligt då jag inte blivit frisk på 3,5 år mina foster föräldrar har spärrat min iPad och tagit min mobil så jag inte kan ha kontakt med mina vänner vilket gör de ännu sämre fö då må ja dåligt över de oxå å känner mig utstött i familjen:( soc har även satt LVU på mig nu och sagt att om jag gör nåt igen så kommer polisen plocka mig och placera på ett SIS för jag tydligen ä en fara för mig själv, men en del av mig vill bra dra hemifrån och aldrig komma tillbaks men en del vill inte, de ä oxå jobbigt  för de tror inte på mig då jag säger att jag inte vill leva längre och att jag kmr ta livet av mig om de kommer ett bakslag igen för jag inte kör orka kämpa mer med de tror inte på de tror att jag säger så för uppmärksamhet😔hjälp??!

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Vilken kämpe du är. Det visar att all ork inte är slut men att du bär på en oro hur din framtid kommer att se ut. Det är klokt att du stannar upp och reflekterar. Bra att du klarat av att en hel vecka att inte falla tillbaka i gamla beteenden att fly iväg.

Det du behöver göra är att dela dessa tankar om framtiden med någon du har förtroende för. Då kan du förhoppningsvis få stöd i att både känna att allt får vara hopplöst ibland och även få hopp genom att höra att detta fixar vi tillsammans. Ibland kommer det bli bakslag och då tar vi nya tag. I svåra situationer behöver man stöd.

Det kan vara svårt att göra rätt val. Du beskriver det så bra när en del av dig bara vill dra hemifrån, aldrig komma tillbaka och en annan del vill göra precis tvärtom. En tuff kamp att ta rätt beslut och du vet naturligtvis vad som är bäst för dig innerst inne.

Att hantera sin ångest med att självskada är ingen bra lösning som är hållbar i längden och att döva alla känslor med att dricka alkohol gjorde ju att du nästan dog. Vilken tur att du hittades i tid. 

Jag blir inte glad av att läsa ditt brev i och med att du har det så jobbigt, men jag blir glad att läsa att samhället/socialtjänsten visar att du är viktig. Att de sätter in insatser och berättar för dig vad som gäller. Att det finns en risk att du blir placerad om du fortsätter att vara en fara för dig själv.

Det visar att du är viktig och att du är värd att skyddas från dig själv. Från den delen av dig som inte alltid tar bra kloka beslut.

Att du känner att du får bra hjälp av din läkare på BUP och har en familj som stöttar, är hur bra som helst.  Frågan du ställer i ditt brev: "Varför fortsätter jag att må dåligt?" tycker jag är en viktig fråga som du behöver fortsätta att diskutera.

Att du under lång tid funderat på att ta ditt liv är superviktig information du bara måste berätta för din läkare på BUP, om hen inte redan vet det.

Vilka situationer eller tankar gör att du mår dåligt? Du har i ditt brev nämnt maten och din kropp, men finns det fler?

Det är även viktigt att prata om det som du upplever som positivt. Vilka relationer i ditt liv ger dig glädje och kraft när allt känns hopplöst? Vad gillar du att göra på fritiden? Vad är det som är bra som du skulle kunna göra mer av?

Det vi vet är att det kan ta tid att försiktigt må bättre. Att det sällan finns enkla lösningar eller förklaringar till hur man mår.
Så det du behöver göra är att utrusta dig med tålamod och försök hitta människor runt dig som kan ge dig kraft, tröst och peppning att orka.

Lycka till och tack för ditt brev.



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta