Som ett sätt att vänja mig vid att skada mig själv

Hej BUP!

Jag vet inte hur jag ska klara mig i livet. Jag vill bara dö, tror jag. Men jag har väl ett visst ansvar att leva, och hittills har jag inte tagit mitt liv.

Jag har varit en hemmasittare under en lång tid, men är inte det längre. Under den perioden så började jag skada mig själv, men det var ganska sporadiskt och jag tänkte på det som ett sätt att vänja mig vid att skada mig själv så att det skulle bli lättare när jag tog mitt liv. Jag har försökt många gånger men jag tyckte alltid att det var för obehagligt för att genomföras.

Ibland så tror jag att allt kan bli bättre. Och mår ganska bra i kanske någon månad, men så kommer det tillbaka. 

Jag orkar inte mer, jag tror att jag kommer försöka igen snart och den här gången vet jag hur jag ska göra. Men jag tror jag väntar ett tag först, kanske en vecka eller två, eller mer, så att jag vet att det inte är ett impulsbeslut.

Tror du att alla kan må bättre, eller måste vissa dö? 

BUP svarar:

Hej

Jag fastnade speciellt för en mening i ditt brev: "Jag har varit en hemmasittare under en lång tid, men är inte det längre".

Det är ju helt fantastiskt. Att du klarade av att bryta isoleringen hemma och återgå till skolan, eller vad du nu gör på dagarna. Vilken positiv utveckling. Nu är det ju inte bara bra, det blir tydligt av att läsa ditt brev -  men glöm inte bort att du klarat av att inte längre vara en hemmasittare.

Du funderar på hur du ska klara dig i livet. En viktig och central fråga som du skulle behöva diskutera mer ingående med någon. Kanske med dina föräldrar, din skolkurator eller någon annan vuxen du har förtroende för. 

Är det en oro att flytta hemifrån? Klara av att sköta ett hushåll eller handlar det om skolan, betyg och att få ett bra jobb eller kanske en tredje sak som gör dig osäker inför livet?

Du skriver att du kan må ganska bra i någon månad sedan kommer det tillbaka. Det jag vill rekommendera är att börja berätta för någon. Att samtala med någon om vad du tänker och känner.Vad det är för tankar som kommer tillbaka? Inga tankar är för små eller ointressanta tycker jag.

Din oro över att inte klara av livet och ännu viktigare dina tankar runt att inte orka leva, gör mig mest orolig så det är ett bra fokus. Vad är det som gör att du känner så?

Att berätta är ett viktigt steg till förändring. Det går naturligtvis att fundera ensam på sitt tonårsrum men det som fattas då är andras åsikter och deras livserfarenheter.

Ta steget och börja berätta. Du har klarat av att förändra ditt liv från att vara hemmasittare, så det här fixar du.

Ta hand om dig!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta