Kan jag möjligtvis ha en ätstörning?

hej jag undrar om man . alltså jag menar, jag är en tjej på 13 år som är 172cm och väger 49kg.

allt handlar egentligen om att jag vill gå ner i vikt och bli smal och lika fin som alla andra i min ålder. jag hatar mig själv och har därför bestämt mig för att gå ned i vikt. jag har mitt egna lilla schema för dagen så jag vet vad, när och hur jag ska äta. men jag vill verkligen inte är då jag är rädd att gå upp i vikt. om jag ätit någonting så måste jag göra mig av med de kalorierna jag fått i mig. oftast tränar jag typ går ut i stallet eller springer men kan jag inte det så måste jag kräkas upp det. jag mår psykiskt dåligt. jag kan inte sova på nätterna och får ångest och panikattacker varje dag. jag klarar inte ens av av vara på offentliga platser längre då jag är rädd att folk sa se mig på det sättet jag ser mig själv.

det jag vill ha svar på är nog egentligen bara om jag möjligtvis kan ha en ätstörning? jag tror inte på det själv eftersom jag inte är smal, men mina vänner börjar fråga och ber mig om att söka hjäp -så here I am

//hjälp mig

vad ska jag göra?

BUP svarar:

Hej!

För att ge dig ett rakt svar: ja, man kan mycket väl ha anorexi fast man inte är speciellt smal. Det finns olika typer av ätstörning (läs om detta i den bifogade länken) men den gemensamma nämnaren är att tankarna kretsar kring vikt, mat, ätande och utseende.
Hit hör också att man -  precis som du - inte längre ser att alla andra har olika vikt, kroppsbyggnad osv utan man ser "alla andra" som fina, snygga i jämförelse med sig själv.

Ofta finns det en del andra problem, kopplade till ätstörningen. Man kan säga att en ätstörning har sina medföljande symtom. Dina symtom på ångest, panik, sociala hämningar och sömnproblem är rätt så typiska och går hand i hand med ätstörningar.

Du har alltså en rad psykiska problem som gör att du mår dåligt. Du kommer inte att kunna lösa dessa genom att hålla stenhård koll på din vikt. Snarare tvärtom - det är en ond cirkel som du behöver hjälp med att kunna bryta.

Min första tanke är: vad vet dina föräldrar? Ser de det också så som dina kompisar gör, att något inte är som det ska med dig? Kan du tala med någon av dem hur du mår?
I så fall kan dina föräldrar först ringa till vårdcentralen och fråga om de har öppnat mottagning för psykiska problem (som många vårdcentraler har redan gjort).

Om inte, kan dina föräldrar kontakta den BUP-mottagning du tillhör och säga vilka symtom du har. Alltså, allt som du har nämnt i ditt mej.

Om du av någon anledning inte tror att dina föräldrar kan förstå och hjälpa dig, börja med att ta kontakt med skolkurator/skolsköterska. De kan göra en bedömning ifall du behöver mer hjälp och i så fall vilken sorts hjälp.

Du kan också få råd och stöd på nätet om du går in till exempel på foreningentilia.se eller på tjejzonen.se. På båda dessa kan du diskutera dina problem mer ingående via chatt.

Självklart kan du också helt på egen hand vända dig till ungdomsmottagningen.

Jag vill understryka att det är jätteviktigt att du börjar ta tag i dina problem.
Anorexi kan leda till livshotande tillstånd, vilket inte alla känner till. Jag vill inte skrämma dig men jag vill att du inser allvaret.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta