Mår dåligt över att jag mår dåligt

hej

jag vet inte vad jag ska göra just nu,

har mått dåligt sen jag var ca 12 år (är 15 nu) och har redan i början skadat mig själv men det var väldigt lite och märkena/såren försvann ganska snabbt men nu senaste typ 4 månaderna har det blivit mer och mer, och nu senaste dagarna har jag även börjat skära lite djupare så det antagligen kommer bli några ärr. Bär jag hör det eller vill det så känner jag antingen bara en stor tomhet eller så har jag typ ångest och kan inte riktigt hantera det på nåt annat sätt..

Jag mår från början dåligt över att det kan vara jobbigt hemma och var väll jobbigare när jag var ca 12år men nu vet jag inte riktigt varför jag mår skit, mår delvis dåligt över att jag mår dåligt och skadar mig så vill göra det mer, stressigt och jobbigt i skolan, har slutat alla fritidsaktiviteter så har liksom ingen ”vettig” fritid, har inte direkt nån nära eller bra kompis och jag vågar absolut INTE gå till skolkuratorn...

för vågar absolut inte och är rädd att hon ska säga t mina föräldrar om jag säger att jag skadat mig..

min familj vet inte att jag mår såhär även fast jag självskadar, sover för lite, gråter typ varje natt, aldrig gör nåt på fritiden,har varit ”sjuk” en del dagar från skolan senaste veckorna då jag bara inte orkar med..

sen är det en sak som är ganska onödig att skriva nu tror jag men gör det ändå,, skriver dock med en kille som är 26 år och bor långt från mig, vi började skriva på en sida jag brukade gå in på när jag mår skit och det brukar va lite äldre killar där och även andra personer allt från 12 till typ 40 år så lite konstigt men aja..,, så vi känner liksom inte varandra men han bryr sig väldigt mycket om mig och ibland skriver jag till han på snap när jag skadat mig å det hjälper lite då han visar att han bryr sig men han är den ända som vet nåt och kan ju inte riktigt hjälpa mig på något sätt..

känner att jag skrivit rätt mycket nu så slutar nog här..och blev nog lite slarvigt och osammanhängande men är ganska trött då jag sov 2 timmar igår och den e 22:48 nu men kommer antagligen inte kunna somna på ett tag ändå då de brukar vara så men ja. 

Maria..

BUP svarar:

Hej Maria!

Det verkar som att du verkligen hamnat i en riktig ond cirkel. Du nämner olika anledningar till att du började må dåligt för några år sedan. Det var en jobbig situation hemma som visserligen har blivit bättre men fortfarande inte är helt OK.

Den onda cirkeln i ditt fall innebär att du på grund av allt det där som du nämner började skada dig, vilket aldrig kan vara en lösning på någonting men försvårar att kunna gå vidare. Och det har du inte heller gjort, utan istället flyr du numera från en del sunda aktiviteter och inte minst från det som är viktigt och nödvändigt - att klara av skolan. Att du sluter dig hemma och bara söker kontakter på nätet kommer inte att föra dig ut ur en onda cirkeln.

Här vill jag säga direkt: jag tror att kontakter på nätet kan vara bra under en period i livet när man har det svårt med livslevande umgänge. Men du vet säkert också att dessa nätkontakter tyvärr kan vara bedrägliga och räcker aldrig i längden för att möta vårt behov av människor i närheten.
Kompisar som man kan tala med och inte minst vuxna som förstår och stöttar en.

Du skriver att du absolut inte vågar tala med skolkuratorn för du är rädd för att hon berättar för dina föräldrar att du skär dig. Jag vet inte varför du är så rädd för att dina föräldrar får veta hur dåligt du mår och att du "självmedicinerar" genom att skära dig.

Men det är i sig ett problem och antagligen en del av din allmänna ångest att du inte har förtroende för dina föräldrar. Jag tror inte heller att du i längden kan sopa alla dina problem under mattan.
Det jag tror är att du under alla omständigheter behöver tala med en vuxen som förstår och kan ge dig bättre vägledning än vad du kan få på tillfälliga och osäkra närkontakter.

Jag har några förslag. Ett är att ändå du talar med skolkuratorn och talar om varför du inte vill att vissa delar av dina problem förs vidare till dina föräldrar. Du är inte den första och inte heller den sista elev som tar upp detta med kuratorn. Sen kan ni komma överens om detaljerna och du kan ta ställning till om du fortsätter hos din kurator eller inte.
Men glöm inte att kuratorn även kan hjälpa dig med att tala med dina föräldrar och få någon förståelse och hjälp av dem. Kanske värt ett försök, eller?

Ett annat förslag är att du omgående vänder dig till ungdomsmottagningen för att få komma på samtal. Det kan du göra helt på egen hand och ungdomsmottagningarna brukar inte koppla in föräldrarna. De möter många ungdomar med liknande problem som du har. Det kan vara till stor hjälp för dig att tala ut med en professionell person.

Det finns också hjälp på nätet på trovärdiga ställen. Gå gärna in på föreningentilia.se eller på tjejzonen.se.
På båda dessa sidor kan du chatta med någon om alla delar av dina komplexa problem och få råd, stöd och vidare vägledning.

Maria, du måste bryta den onda cirkeln du befinner dig i. Riskerna med att stanna kvar är större än vad du tror idag. Du måste komma till ro, få sömn och orka med skolan och fritidsaktiviteter som leder dig till en bra framtid.

Du har möjligheter till det, det är jag säker på.



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta