Har ätstörningar och skär mig

Jag har sedan väldigt länge mått väldigt dåligt jag svälter mig själv, jag kräks efter jag ätit och jag skär mig. Jag har ångest varje dag dygnet runt och vet inte riktigt vad jag ska göra, är för rädd att be om hjälp och vet inte vem jag skulle be om hjälp. I början kräktes jag bara ibland men nu är det nästan varje dag. Mina föräldrar har börjat fråga om mina ärr och jag vet inte hur jag ska förklara, känns som jag kommer göra dem besvikna om jag verkligen berättar hur dåligt jag mår. 

BUP svarar:

Hej!

Så bra att du hörde av dig till oss när du mår så här dåligt.

Det är jättevanligt att man känner sig orolig över sina föräldrars reaktioner. De allra allra flesta föräldrar är bara oroliga och vill försöka hjälpa till. Det vanligaste är att föräldrarna kan ta det bra, när de får veta. Och om det inte skulle kännas så - då kan man också få hjälp som familj med det. Men då vet i alla fall föräldrarna om att man kämpar med svårigheter, och då kan de hjälpa till att få den hjälp och det stöd som du behöver för att kunna börja må bättre.

Så även om jag förstår att det säkert känns svårt för dig, så tänker jag att det på det viset är bra att dina föräldrar har börjat fråga dig om dina ärr. Det betyder antagligen att de redan har börjat förstå att du inte mår bra.

När man hamnar i det som du berättar om - att du både äter för lite och  kräks upp maten - så brukar man blir allt mer utmattad. Både kroppsligt och psykiskt.

Ofta medför ätstörningar att utmattningen så att säga ökar på den ångest och nedstämdhet man redan ofta kämpade med från början. Det blir lätt som en ond cirkel som man får svårt att bryta på egen hand.

Kan du känna igen dig i något av det här? Jag vet ju inte om det är exakt så här för dig, men jag tror att du skulle behöva få komma till din BUP-mottagning för en bedömning.

Utifrån att dina föräldrar har frågat om dina ärr, så kanske du kan be dem kontakta  BUP? Kanske räcker det med att du säger till dina föräldrar: "att som ni kanske har börjat förstå så mår jag inte så bra och skulle vilja att vi kontaktar BUP?"

Då kan du som tonåring be att få prata enskilt, om du vill, med behandlaren du möter.

Behandlare på BUP är också vana att hjälpa till att prata med och förklara för föräldrar, så det kan kännas lättare för er att prata och kommunicera som familj.

Är det här ett steg som du skulle kunna tänka dig att ta?

Om det skulle kännas alltför svårt i nuläget, så kan du vända dig till din skolkurator eller skolsköterska, och börja ta hjälp den vägen.
Elevhälsan brukar både kunna hjälpa till med att prata med föräldrarna när det behövs, men de kan också hjälpa till med att skriva en remiss till BUP eller någon annan mottagning för vidare hjälp.

Försök att ta steget och berätta för någon så snart du kan. Det kommer gå bra!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta