Blir på dåligt humör på BUP

Hej! Jag blev diagnostiserad med aspegers syndrom och ångestsyndrom uns i våras och började med en antidepressiv medicinering efter att ha mått otroligt dåligt under en längre tid, och speciellt under hela 9an. Det blev bättre när jag började med medicineringen och jag mådde bra under sommaren. Men nu, två månader efter att jag börjat gymnasiet har börjat märker jag att jag börjar falla ner i en mörk period igen. Jag har haft ett självskadebeteende i fyra år men har inte gjort det alls mycket under sommaren, men nu har jag börjat att göra det dagligen igen och det blir bara fler och djupare sår. Jag vet inte varför det blir såhär trots att jag trivs i gymnasiet jag går i, trivs med klassen och med lärarna. BUP har jag ingen kontakt med heller längre eftersom att jag inte klarar av att vara på BUP utan att bli på dåligt humör och så sitter jag bara tyst eller går därifrån, och det blir så automatiskt utan att jag vill det. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men jag vill verkligen inte må lika dåligt igen som jag gjorde i 9an, då bestod mina dagar enbart av gråt, självskada, självmordstankar och en massa ångest. 

Förvirrad

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

När jag läser att du börjar må dåligt igen, tänker jag att det är himla bra att du skriver hit. Och precis som du själv antyder, så tror jag också att du behöver ta hjälp igen.

Du beskriver att du haft BUP-kontakt förut, och fick då medicin. Det får mig att undra om du inte även nu har kontakt på BUP (fast kanske inte så tät och regelbunden)? T ex för att följa upp din medicinering? Jag tror att en bra väg att gå är att ta upp kontakten igen, och säga att du behöver mer hjälp än vad du får!

Du skriver att du inte klarar av att vara på BUP utan att bli på dåligt humör. Jag undrar såklart vad det är som gör dig på dåligt humör? Är det personen du träffar? Är det hur ni träffas (hur länge, vilka som är i rummet etc)? Är det vad ni gör? Jag tycker att du ska fundera på vad som gör dig på dåligt humör. Kanske ska du skriva ner det på en lapp och ta med. Som behandlare försöker man alltid göra sitt bästa för att möta en ungdom på ett bra sätt… men ibland gör man fel. Ibland har man bara inte fattat vad hen behöver. Så därför är det toppenbra om du kan tala om det! Jag tror att de flesta behandlare är öppna för att göra förändringar.  Sedan kan det ju också vara så att man inte trivs med personen man träffar. Om det är så för dig, så ska du veta att du har rätt att byta behandlare om det inte känns rätt. Allt det här kan såklart vara jobbigt att ta själv… kan dina föräldrar hjälpa dig med att prata med BUP?

Hur du än väljer att göra, så tycker jag att du ska se till att få mer hjälp – innan du faller alltför djupt ner i din ”mörka period”. Så ta (själv eller med föräldrarna) ett samtal med BUP så snart som möjligt, och säg hur du vill ha det!

Sen en sak till! Det är gott att höra att du trivs på skolan där du går. Det är himla bra. Det är viktigt att du fortsätter med de saker du trivs med. När man börjar må dåligt är det extra noga att man tar hand om sig och INTE slarvar med de saker man vet att man mår bra av: t ex sova bra, äta bra, fortsätta med skola och kompisar och aktiviteter man gillar. Men det här visste du säkert redan!

Lycka till!