Mina vänner orkar inte med mig

Hej! det är såhär, jag lever med deperession, ångest, panik och är i behov av att skada mig själv. Som tex skära mig, tatuera mig själv med nål och rita på mig själv. Men det är inte grejen just nu. Har lite aggriationer och adhd, vilket betyder att jag lätt blir arg och jag kan inte kontrollera mig själv. Vänner har inte velat vara med mig och folk har snackat skit om mig. Vissa säger att jag är "aggresiv" ibland om jag blir arg eller irrierad. Är så trött på att vara den som har problem och undrar påriktigt om det är något fel på mig. Hur ska jag göra för att förminska detta eller för att ändra kompisarnas syn på mig?

anonym

BUP svarar:

Hej!

Uppfattar jag dig rätt att ditt största bekymmer just du utöver depression, ångest och självskadebeteende är hur du ska kunna ändra dina kompisars syn på dig?

Att ibland ha svårt att kontrollera din ilska och få utbrott måste vara jobbigt för dig. Det är säkert även jobbigt för dina vänner och din familj, men främst för dig. Det jag tänker att du kan göra är att försöka vara en bra kompis som ställer upp. En kamrat som inte vill att någon i kompisgänget ska känna sig utanför är att ta och söka hjälp för att börja må bättre. På det sättet kan dina vänner se att du mår bättre och förhoppningsvis ändra sin syn på dig. För det är ju det du vill ska hända.

Jag tror att all deppighet du känner. All panik och ångest du känner påverkar dig i stor omfattning. För att ge ett exempel. Om man är ledsen och nedstämd brukar detta påverka ens humör. Man kan bli ännu mer irriterad och lätt retlig. Det kanske du känner igen?

Du skriver att dina vänner inte vill vara med dig och att de snackar skit om dig.  Du har säkert funderat 1000 gånger på varför? Tror du att det hänger ihop med dina svårigheter att kontrollera din ilska och ditt häftiga humör?  Att det som påverkar dina kamratrelationer, eller tror du att det finns andra skäl. Viktigt att tillsammans med den du får samtala med prata om detta viktiga ämne. -"Hur ska du få mina kamrater tillbaka?"

Jag förstå verkligen att kamrater är viktiga för dig och att det är ett problem som gör dig ledsen. Jag hoppas att detta är en motivation för dig att arbeta med att hitta sätt att inte bli lika arg. Att kunna bli arg är naturligtvis helt ok men att tappa kontrollen och kasta sönder saker eller kalla någon för dumma saker är inte bra vilket du naturligtvis redan vet.

Du skriver att du är trött på att vara den personen med problem. Har du och dina föräldrar sökt hjälp och börjat prata med någon om dina problem du räknar upp i ditt brev? Om du inte pratat med dina föräldrar eller till exempel din skolkurator behöver du göra det.

Jag vet att du är mer intresserad av att få hjälp med hur du kan behålla dina vänner men jag ser allvarligt på att du skriver att du är deprimerad, har ångest, får panik och har ett behov av att göra dig illa. Allvarliga problem. Det vore bra om du fick hjälp och dina föräldrar kanske behöver få råd hur de ska göra för att kunna hjälpa dig så inte allt blir värre. Om dina utbrott skulle minska tror jag att dina kamrater skulle märka det och vilja vara tillsammans med dig igen.

Min erfarenhet är att när någon i ett kompisgäng börjar må dåligt är det inte ovanligt att kamrater blir osäkra och drar sig undan. Vissa stannar kvar och andra söker sig till nya vänner.

Om du söker och tar emot hjälp kan du även vara ett bra föredöme för dina kamrater.


Lycka till!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta