Mina fosterföräldrar tror inte på mig

Mina fosterföräldrar tror att jag är bipolär och att jag har adhd men jag själv har ingen aning, de ända jag gör är att försöka ta mig igenom varje dag levande. Har lidit av ätstörningar i nåra år och depression i 2,5år nu typ. de har vart bra ett tag men nu har jag föllit tillbaks igen så långt ner på botten att jag inte orkar mer jag har totalt gett upp att ser ingen mening med livet alls längre d ända jag tänker på är när och hur jag ska ta livet av mig å vart fantiserar även dagligen om olika sätt som jag tar mitt liv på. Nu har det gått så långt att jag har redan planerat allt i detalj vart när å hur å datum jag ska göra de för jag har inte blivit frisk på 2-3,5 år då ser jag de som att de aldrig kommer hända å de har varit för jobbigt att varje dag försöka ta mig igenom varje dag levande. Och de jobbigaste är att mina fosterföräldrar tror inte på mig då jag säger på bup hur dåligt jag mår och att jag kmr ta livet av mig pga bråk men föräldrarna hemma konstant å att jag inte klarar de här länger känner att jag inte får så bra hjälp som att mina fosterföräldrar inte tror mig men ändå säger att jag kanske borde hamna på psyk för att dom inte orkar ha mig hemma.. men de händer ju inte å mina fosterföräldrar har även sagt om du vill ta livet av dig så gör det da de är ju ditt val, och då är de ju väldigt självklart att dom hatar mig och att dom inte vill att jag ska finnas i deras liv och att jag bara är ett jobbigt problem barn som bara är utvägen och tydligen bara söker  ”uppmärksamhet” men de gör jag inte. Och att höra de va sina så kallade föräldrar är ju inte speciellt stöttande eller hjälp för att bli frisk så då är de ju okej att jag försvinner så att jag gör ”familjen” en tjänst? Trivs inte i min fosterfamilj känner mig hatad och att dom int vill ha mig, är 15år så de gåt väl inte att få en ny fosterfamilj då man är så sjuk i anorexi&depression och så självmordsbenägen? Förlåt för en dum fråga men orkar inte mer å ser inte ljuset me livet längre alls men ställer frågan i hopp om att lyckas se meningen me livet igen....

BUP svarar:

Hej!

Du beskriver mycket gripande din djupa desperation för att du inte känner att dina fosterföräldrar förstår dig eller ger dig den omsorg och värme som alla barn och ungdomar ska få oavsett om de bor hos sina biologiska föräldrar eller i fosterfamilj.

Men tyvärr funkar det inte alltid, varken i de biologiska eller i fosterfamiljerna. Du har haft många svårighet som du skriver om och du har också lyckats med att uppnå förbättringar. Det är utan tvivel tecken på att du har inneboende krafter och styrka att kämpa - fast det ju är så extremt kämpigt. Och visst, när man känner att man har tömt sina inre krafter kan tankar på att ge upp och bara avsluta livet komma som ett brev på posten. Det ligger i denna situations natur.

Det är bra att du går hos en psykolog. Jag vet inte hur mycket du har möjlighet att berätta hur du har det, hur öppen du vågar vara. Hur mycket psykologen vet om dina självmordstankar, till och med planer. Det är jättejättejätteviktigt att du berättar för hen om allt som far genom ditt huvud. Så att du får påfyllning av krafter som hjälper dig att kämpa vidare. För tror det eller ej, det kommer att bli värt senare i livet. Det är orättvis att just du behöver ha det så där jobbigt. Men många som har varit i din situation har kommit att få ett bra liv. En sådan framtid har du också hur tungt det än är för närvarande.

Men vet du, det är kanske inte så bra att dina fosterföräldrar "ger dig" olika diagnoser. Att kunna ställa sådana dissonanser kräver en lång utbildning och en noggrann utredning. Det kan kännas självklart kränkande för dig att få höra det om det inte kommer från professionella personer.

Du vantrivs i din fosterfamilj och det ska du tala med din psykolog om. Men du måste också ha en kontakt med socialtjänsten eftersom alla minderåriga som bor i fosterfamilj måste följas upp av en socialsekreterare. Och i fall din situation hemma är så dålig att du far illa  måste det diskuteras med den socialsekreterare som är ansvarig för dig. Man kan ha ett så kallat samverkansmöte med socialtjänsten, din psykolog och din familj för att komma fram till någon lösning. Varken din ålder eller dina psykiska svårigheter tidigare eller i nuet är ett hinder för att uppnå förändringar. Du måste få förutsättningar till att du utvecklas och mår bra. Det kan vara så att dina fosterföräldrar själva får mer stöd för att kunna ge dig bättre förutsättningar eller man kan även diskutera en helt annan lösning.

Jag kan inte ta ställning till hur och vad man ska ändra på. Men en samverkan som jag nämnde är viktig, berätta för din socialsekreterare och din psykolog att du gärna vill ha ett sådant möte och hitta en bättre lösning. Ge inte upp och gör inget oåterkalleligt! Du ska veta att du alltid kan gå till BUP på akutmottagning ifall dina självmordstankar översvämmar dig eller gå in på självmordslinjen (tel:90 101).

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta