Överreagerar jag bara?

Hej

Känns nästan lite töntigt att jag ska skriva till er då jag känner att om man läser andras frågor har de så mycket större problem. Jag menar jag vet inte om jag vill ta mitt liv eller om jag bara över reagerar. Jag vet inte vad jag ska göra det känns som att jag är stressad och har ångest hela tiden. Jag orkar inte med skolan då det blir för mycket speciellt när vår so lärare har börjat med att öva på muntliga redovisningar. Jag blir otroligt nervös och får typ tårar i ögonen då jag försöker redovisa men att jag bara kan tänka på hur svag min röst låter och hur ful och tjock jag ser ut. Utom att det är mycket prov och arbeten så vet jag inte vad jag ska göra med mina bästa vänner hon ena har stora hälsoproblem och det är 25% risk att hon dör om 1 vecka medans min andra är nästan deprimerad och jag måste släppa henne till lektionerna och nästan vakta henne då hon ska läsa mina anteckningar för att hon inte övat på proven. Min stress slukar mig jag har försökt göra övningar som meditation och sånt och köpt planter men så fort det blir tyst kan jag inte tänka på något utom hur mycket jag kommer ha att göra i skolan även om det är lov och vi bara har några få uppgifter som jag redan har gjort klart. Jag har tänkt på att gå till någon kurator eller så men jag vet inte hur jag ska berätta för mina föredrar då de redan behövt vara med om att min syster varit deprimerad. Ingen gillar mig då jag bara är ”weird” eller störig bara här om veckan kom en random kille man inte tänker så mycket på fram till mig och nästan skrek i mitt ansikte att jag ska gå och dö och att ingen gillar mig samtidigt han låste ute mig. Jag blev skit arg och ville slå honom på käften men bestämde mig att försöka vara lugn då en annan kille öppnade för mig. Jag vet inte riktigt vad min fråga var nu igen men iallafall tycker jag att NI SKA SVARA PÅ ANDRAS FRÅGOR FÖRE MINA då jag inte är i en lika akut sits som jag ser andra är i

BUP svarar:

Hej!

Att vara så här stressad och ångestfylld som du beskriver är något som verkligen är svårt. Det tar alldeles för mycket av din kraft och energi.

Hur har det blivit så här tro? Du säger att din syster varit deprimerad och att du inte vill berätta för dina föräldrar att du själv inte mår bra. Kanske tänker du att de inte orkar med att också tänka på dig? När man har ett syskon som har svårigheter blir det lätt så att man ställer sig själv åt sidan, att man hjälper till att ta om hand och inte väntar sig att själv få det stöd  man behöver.

Men när man inte får tillräckligt stöd av vuxna utan istället försöker klara det mesta själv, så ställer man sig själv inför överkrav. Man väntar sig och kräver av sig själv att man ska klara för mycket. Och då kan man bli mycket stressad. Är det kanske så för dig? Nu menar jag inte bara själva skolarbetet utan många saker i livet som man kan behöva stöd med.

Du säger att du är störig i skolan och att andra inte gillar dig. Men du har en kraft och en styrka.  Istället för att bli tyst och ledsen när killen låste dig ute blev du arg. Och du fick hjälp av någon som låste upp. Kanske gillar man dig mer än du tror.

Du verkar bry dig mycket om dina vänner i skolan men kanske du ska försöka att inte ta alltför mycket ansvar. Det kan bli för tungt för dig. Din kompis som är deprimerad borde också kunna få hjälp av vuxna i skolan och av sina föräldrar.

Jag tycker du är klok som tänkt på att tala med skolkuratorn. Dina svårigheter med konstant stress och oro är värda att tas på allvar. Du behöver få hjälp med det.

Och kan du försöka att berätta om hur du mår för dina föräldrar? De allra flesta föräldrar vill ändå veta hur deras barn mår.

 Kanske kan skolkurator också hjälpa dig att tala om dina svårigheter tillsammans med dina föräldrar.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta