Hatar mig själv och mitt liv

Hej! 

Jag är en tjej på 12 år och har under ett års tid mått dåligt. Jag har sån ångest varje dag. Jag orkar ingenting och allt känns meningslöst. Jag gråter hela tiden. Jag har ett självskadabeteende som jag har haft till och från under ett år. Jag vill sluta men de går inte. Jag har enda sen jag var liten blivet kränkt i skolan. Jag har bytet klass och snart ska jag byta skola. Jag hatar mig själv och mitt liv. Jag tänker på döden varje dag. De är min enda utväg. Jag vet hur de ska ske och när, jag har skrivit upp allt i detalj. Jag längtar, de är de enda jag ser fram emot. Samtidigt som jag vill må bra. Men de känns som att jag aldrig kommer må bra igen. Varje dag somnar jag sent och vaknar under natten flera gånger.

Ibland är de som att jag blir en helt annan person. Jag kan tro att de ligger gift eller droger i min mat eller de jag dricker. Jag kan inbilla mig saker. Och när jag blir den här andra personen kan jag tänka hur jag vill döda mig själv, se blod. Jag kan få ryck ibland och gå ut, ibland lägger jag mig mitt på bil vägen. När jag står upp har jag alla dessa ångest känslor men när jag lägger mig där på bilvägen känner jag lugn på nått sätt. Ångestkänslan är kvar men de känns ändå bättre. Jag kan också helt plötsligt gå upp på ett berg och bara kolla rätt ner för stoppet och tänka hur de skulle vara att hoppa. Att bara dö. När jag blir den andra personen är jag helt galen jag vill bara dö då.  Då Testar jag massa olika saker och skadar mig själv. Men när jag är mig själv har jag starka ångestkänslor och ligger i min säng, kan inte ta mig upp. Då känns allt meningslöst, jag ser ingen framtid. Jag är helt säker på att jag kommer vara död snart. 

Min familj har märkt att jag inte mår bra även om jag döljer allt för dem. Jag pratar med en kurator men hon förstår mig inte. Jag tror att ingen kommer göra de. Ingen kommer att kunna rädda mig. Jag är så djups ledsen och allt känns fel. Jag tror helt ärligt att ni inte heller kommer att kunna hjälpa mig. Jag har bestämt mig för att dö. Nu ska jag få stopp på denna smärtan. 

Jag känner såhär varje dag, vad fan ska jag göra?

anonym

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det är ett gripande brev du skickat till oss och det är ett väldigt bra brev. Det beskriver hur du känner dig varje dag och det beskriver hur du så gärna vill prata med någon som förstår dig. Och jag tycker du antyder så bra att om du hittar någon som kan förstå dig så kan du också bli räddad. Jag tror dig. Det är verkligen viktigt att kunna prata med någon om sina egna känslor och tankar och naturligtvis extra viktigt när man har starka självmordsönskningar och som du känner dig kluven i två personer som känner lite olika. Det går att prata om och det går att förstå och jag tänker att om du blivit mobbad/kränkt under lång tid då har det satt sina spår i din uppfattning om dig själv. Det går också att förstå och denna förståelse är viktig för hur du mår och hur du ser på dig själv.

Du undrar hur du ska göra nu. Det enklaste och bästa är, tror jag, om du bara kan visa ditt brev för dina föräldrar och din kuratorskontakt. De kommer att förstå att du behöver akut hjälp. Med det menar jag att du behöver hjälp samma dag -på en gång. För att andra ska förstå dig måste du helt enkelt berätta som det är -vilket du gör i ditt brev till oss. Använd det för att få hjälp. Du behöver inte kämpa med dina demoner alldeles ensam utan du kan få hjälp. Troligen kommer din kurator och/eller dina föräldrar ta kontakt med BUP eller en vårdcentral där du bor så att du kan få omedelbar hjälp.

Jag skulle också rekommendera dig att ringa Mind-självmordslinjen och berätta om dig själv. De är vana att prata med ungdomar som mår så dåligt att de ser självmord som en utväg.



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta