Superrädd för att surrealistiska saker ska inträffa

hej. jag har länge, sedan några månader sen, vart superrädd för att surrealistiska saker ska inträffa, men på senaste tiden är det mycket mycket värre. så läskigt att jag bryter ihop vart som helst och gråter. 

vad jag är rädd för är saker som att telefoner och datorer kommer sprängas, att jag kommer få glassplitter i ögonen och bli blind. eller att mina hörlurar ska explodera och jag blir döv. eller att jag sitter vid ett element så kommer det spricka och jag kommer bränna mej och typ förlora händerna eller fötterna eller bränna av allt skinn i ansiktet. jag är rädd för spisar,dom kan sprängas och huset kommer börja brinna. kan absolut inte åka i hissar, dom kommer stanna och jag kommer svälta och dö. balkonger är hemska för dom kan ramla ner. källare är ännu farligare eftersom taket kommer rasa in och då måste jag ligga och dö långsamt. vill inte gå nära speglar eftersom dom kommer ramla och en skärva glas kommer att skära av mej halsen eller göra mej blind. 

hur slipper jag dessa tankar? är verkligen jätterädd, är till o med rädd för att äta för det kan finnas gift i maten. hatar detta, är livrädd och det känns som om jag kommer dö när som helst.  

Maya

BUP svarar:

Hej Maya och tack för ditt brev!

Det låter verkligen som att du har det tufft! Och det låter som att det nästan blir värre och värre. Risken med sådana tankar är ju att ju mer man försöker att _inte_ tänka på dem, desto mer känns det som att de ”poppar upp”. Och då blir man arg på sig själv för att man inte lyckas hålla tankarna i styr, vilket skapar ännu mer ångest. Det blir som en ond cirkel.

Jag tycker definitivt att du ska söka hjälp. För det finns hjälp att få.

För det första tycker jag att du ska prata med dina föräldrar om hur du har det. Berätta för dem hur dåligt du mår. Säg till dem att du vill ha hjälp med detta. Be dina föräldrar om hjälp att ringa till BUP. Och antingen kan du prata själv, eller låta dina föräldrar berätta åt dig. Om det känns svårt att berätta, så visa dem det brev du skrivit hit. Det är jättetydligt och bra skrivet.

Om du inte kan prata med föräldrarna, så prata med någon annan vuxen i din närhet som du litar på, eller så tycker jag att du ska gå till skolkuratorn eller till en ungdomsmottagning. De kan sedan hjälpa dig med en kontakt med BUP. Vem du än väljer att börja med, så är det viktiga att du inte fortsätter gå där med dina jobbiga tankar och rädslor, utan att du tar hjälp. För när det har gått så långt som du beskriver är det jättesvårt att ändra på det på egen hand. Man behöver professionell hjälp.

Jag bifogar här lite info som jag hoppas kan vara till hjälp för dig.

Sen tänker jag att det är viktigt att du gör vad DU kan för att må bra: Se till att gå och lägg dig i tid, och se till att du sover bra. Ät ordentligt. Försök röra på dig fysiskt varje dag. Se till att gå till skolan och se till att träffa kompisar och folk som du tycker om och som tycker om dig. Det är jätteviktigt att fortsätta med sådan som man mår bra av och som ger en kraft och energi. För ingenting blir bättre av att slutar med en massa aktiviteter och börjar undvika olika saker.

Så, Maya, ta hjälp så snart som möjligt. Med BUP. Helst redan idag!

Lycka till!