Känner mig otillräcklig i familjen

Hej, jag är en 16 årig tonåring med mycket generaliseringar. Jag oroar mig väldigt mycket och det mesta jag tänker på innan jag ska sova eller när jag inte har något för mig är på framtiden, jag är så rädd att saker inte ska sluta som jag vill eller att något ska hända min familj. Jag fick igår reda på att jag skulle få ett till syskon och jag har redan åtta stycken, jag fick ett ångestanfall, sprang ut ur lägenheten och mådde väldigt illa och grät väldigt mycket. Anledningen till att jag blir så förstörd är för att jag är äldst i min familj tillsammans med min tvillingsyster, det är ofta bråk och diskussioner hemma om att det hjälps till för lite. Jag hjälper till mycket och är alltid ett stöd för mina föräldrar.

Jag känner mig väldigt orättvist behandlad och vet även att problemen kommer att bli värre nu, jag kommer inte kunna ha det tonårsliv jag vill ha för att jag behöver finnas där och ta ansvar, vi bor i en 4a och jag får inte en sekund för mig själv vilket gör att jag bråkar extremt mycket med mina systrar som jag delar rum med. Det är väldigt stressigt för mig psykiskt.

 Jag har mitt egna liv också. Jag spelar fotboll på fridtiden vilket räddar mig psykiskt. Träningen har gett mig rätt väg genom livet och lärt mig så mycket. Jag har mycket prestationsångest och jag pluggar därför mycket när jag inte tränar nästan alla dagar.

Jag lider mycket utav att hela tiden tänka på hur andra uppfattar mig och att de inte fått den uppfattning jag vill tillexempel, också av att tänka på sånt som händer nu som att det aldrig kommer att ta slut vilket är en stor faktor till att jag somnar sent och vaknar på nätterna. Dethär med det nya syskonet är förstås något jag vill uppskatta och innerst inne gör men det var droppen som rann över för tillfället. Min familj har precis fått ihop det, mamma har börjat plugga tillexempel och jag behöver inte längre ta lika mycket ansvar och hjälpa till lika mycket  då den yngsta nu är två år, men ja nu kommer allting börjas om igen och jag vet att det kommer påverka mig nu till gymnasiet efter sommaren då jag börjar för jag lägger bara på mer och mer ångest. Jag vet inte om jag orkar med föräldrar som inte tycker att jag hjälper till tillräckligt för det skapar en frustration av orättvisa i mig som leder till ångest För jag känner att det är omöjligt och att jag Är otillräcklig som dotter.

Jag undrar hur jag ska tänka kring min ångest och stress och hur jag ska sluta oroa mig för sådant jag inte vet någonting om än.

.

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev som tar upp många viktiga frågor!

Det brukar kunna kännas svårt när man känner flera saker samtidigt. Till exempel att du känner dig ängslig och orolig för att ditt nya syskon skall försvåra ditt liv samtidigt som du i någon mening tycker att det kanske skall bi roligt.

Du beskriver också hur upptagen du kan känna dig av att oroa dig för hur du uppfattas av andra och att de inte skall se dig som du vill att de skall betrakta dig. Det är inte heller svårt att förstå att du inte tycker att du har så mycket eget utrymme när du är hemma.

Ni är många personer som skall samsas om ett begränsat utrymme. Det brukar kunna vara så när man är i din ålder att det är viktigt att kunna få dra sig undan och försjunka i sig själv. Det utrymmet kanske inte riktigt finns för dig. Du frågar också om hur du skall kunna sluta oroa dig för sådant som du inte vet något om än.

Alla dina frågor är både viktiga och kanske oroande och de bidrar förmodligen att du känner både stress och ångest. Du beskriver att en orostanke du har är att det skall hända din familj något.

Jag känner ju inte dig så jag kan inte säga något klokt om precis dig men jag vet att ibland om man känner flera känslor mot till exempel samma sak eller person, som att du både tycker om din familj, men kanske också känner dig arg på att dina föräldrar skaffat ett barn till. Då kanske de arga känslorna känns just förbjudna och då kanske kan bli till en mera allmän oro för att det skall hända dem något.

Detta och allt annat som du beskrivit och som du funderar på skulle du säkert ha nytta av att prata med någon om. Så att du kan få hjälp i att reda i alla dina olika känslor. Du skulle kanske kunna prova att kontakta ungdomsmottagningen där du bor. På ungdomsmottagningen finns det människor som är vana vid att tänka och prata om sådant som du beskriver och verkar vara upptagen av. Så ta dig själv och dina tankar och känslor på allvar och försök få kontakt med någon som du kan dela dina tankar och känslor med.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta