Har tidigare inte vågat söka hjälp

Hej. Jag är 12 år och mår helt ärligt skit. För ett tag sen gick jag hos en kurator där jag förklarade hur jag mådde. Jag hade självskadabeteende, mycket ångest och tröståt mycket. Hon skickade en remiss till bup, men jag gick inte dit. Jag bestämde mig istället för att må bra. Men de hålde bara ett litet tag. Jag blev utfryst av tjejerna i skolan och allt blev bara värre och värre. Jag har bytit klass och de känns lite bättre. Jag har fått nya vänner. Nästa termin ska jag börja på en annan skola. Men när jag kände att de gick över styr på mitt mående gick jag till en annan kurator på skolan. Jag har försökt att förklara för henne men jag får inte ur mig allt. Jag har också fått massa självmordstankar. Jag vill bara bort. Försvinna ut där ingen är. Allt känns jobbigt. Som tur är så skär jag mig inte längre. Istället slår jag på mig när de känns jobbigt och får ångest. Jag vill ha hjälp men de känns som att de är meningslöst. Som att de är bättre att bara dö. Ingen förstår hur jag känner. Jag försöker prata med mina föreldrar min de ända jag får höra är hot att jag ska bli inlaggd på psyket. Jag vill inte de. Jag vill må bra men de går inte att må bra. Jag har tänkt mycket på döden. De jag vill försvinna men jag vågar inte. Kuraton jag hår hos nu pratar mycket om min självkänsla och vänner och sånt. De är bra att jag får hjälp med de men helt ärligt så känns de som att jag. Jag känner mig nedstämd hela tiden. 

Kommer kuraton kunna hjälpa mig med mina problem eller ska jag söka hjälp på andra ställen?

brukar normala känna såhär, att man vill dö liksom?

nedstämd och konstig tjej

BUP svarar:

Hej

Jag har just svarat på ett brev som påminner mycket om ditt. Om det är så att du har skrivit två stycken sök efter ett svar som heter "Tänker mycket på döden". Om det inte är du så tycker jag att du skulle kunna läsa det ändå. Det finns mycket i mitt svar till den 12 åriga tjejen som jag även vill ge till dig.

Jag vill ändå skriva några personliga rader till dig så att du känner att du får ett svar. Fantastiskt bra att du klarat av att sluta skära dig. Bra jobbat.

Vi brukar ge rådet att försöka prata med sina föräldrar eller någon annan vuxen som man litar på och känner förtroende för. Att dina föräldrar hotar eller kommenterar att du kommer bli inlagd på psyket är inte ok. Absolut inte ok.

Om dom är osäkra och försöker skämta bort allt istället för att sätta sig ner och lyssna på det du har att säga vet jag ju inte men det måste kännas ensamt för dig att få den responsen av dina föräldrar då du tagit mod till dig och försökt prata med dom. 

Nu undrar jag om det finns någon du känner som skulle kunna hjälpa till och vara ett stöd nästa gång du pratar med dina föräldrar. Det är super viktigt att de kliver fram och visar att de tar sitt ansvar och ger dig det stöd du behöver. Hjälper dig och följer med till BUP. För att det är dit jag tycker att ni ska söka hjälp. Om man går och bär på en massa självmordstankar är det viktigt att få hjälp och det snabbt.

Du frågar om det är normalt eller inte att tänka att man vill dö. Att gå och bära på återkommande självmordstankar är för mig mer ett bevis på att något är fel, att man inte mår bra. Det behöver inte betyda att man vill dö utan att man vill slippa ha det liv som just nu känns så tungt och svårt.   

Att det är allvarligt när någon ung som gammal funderar på om livet är värt att leva det är i alla fall självklart.

Ta och läs svaret till  "Tankar om döden". Gå in på fråga BUP - senaste svar. Om du inte ser rubriken går det att söka på titeln.



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta