Tror jag lider av depression.

Jag tror att jag lider av depression och/eller av nån/några andra diagnoser. Jag har sagt till min mamma att jag tror det, men hon säger bara att jag svamlar och att det är en del av tonåren. Men jag tror att det är något annat. Jag har mått dåligt varje dag i över ett år. Vid början hade jag även några panik attacker. Jag började dricka då och jag undrar om det kan ha nått med saken att göra? Jag har skärt mig och jag kan inte vara glad. I skola och när jag är med kompisar så försöker jag må bättre, men det är bara på utsidan. Inombords mår jag aldrig riktigt bra. När jag mår dåligt och skär mig så njuter jag nästan av det, det gör inte ont när jag skär mig. Min pappa brukade ofta skrika på mig och min bror varje dag, men för ett halvår sen har han börjat lugna sig lite. Jag mår bättre när jag inte är hemma. Förut hade jag en kille i en stad cirka 7 mil bort, och då brukade jag åka dit och sova där under helgerna. Då mådde jag lite bättre. Men sen för cirka ett halv år sen började vi ha bråk varje dag i ungefär ett halvår, tillslut mådde jag så dåligt så för några veckor sen blev jag tvungen att göra slut. Men nu är jag hemma varje dag och mår inte bra alls. Jag vet inte vad jag ska göra, för jag vet inte heller anledningen till varför jag mår så här dåligt. Har tänkt ta kontakt med BUP, men är det nån ide om man inte vet varför an mår dåligt?

T.U.

BUP svarar:

 

Hej T:U!

Du undrar om du kan söka BUP när du tror att du lider av depression men inte vet varför. Visst kan du göra det! Det vanliga är att man inte vet varför man mår dåligt. På BUP kan man både få hjälp med att må bättre och förstå bättre hur det blivit så att man mår dåligt.

När du berättat för din mamma att du tror du är deprimerad så har hon inte tagit det på allvar utan snarare tyckt att det tillhör tonårstiden. Både du och din mamma har på sitt sätt rätt genom att det är oerhört vanligt att vara nedstämd i tonåren som är en för många svår utvecklingsperiod- Samtidigt så är det inte så ovanligt att just tonåringar drabbas av allvarligare depressioner.

Du skriver också att när du mår dåligt så skär du dig och njuter nästan av det. Dessvärre kan det bli så att skärandet kan ge en stunds lindring från att må dåligt psykiskt och därför kan det lätt bli så att man upprepar det. På lång sikt ger det däremot ännu mer problem genom att man fått ärr av rispandet, ärr som kan kännas väldigt tråkigt att ha. Se vidare www.shedo.org. Försök att i stället göra någonting annat då du känner för att skada dig, t ex lägg en isbit mot handleden och håll kvar eller gör någonting mysigt såsom t ex se en film eller ta ett skönt bad.

Jag tycker du ska göra ett nytt försök att prata med din mamma igen och berätta hur du mår. Du kan kanske visa henne brevet du skrev hit till Bup.se så kan det vara lättare för henne att förstå att du menar allvar. Nu kan kanske din mamma också ha lättare att lyssna på hur dåligt du mår, eftersom hon är förberedd sedan tidigare att allt inte är riktigt bra.  Du kan sedan be din mamma ringa BUP för att du ska få hjälp. På BUP kan också dina föräldrar få stöd i sina föräldraroller.

Lycka till!