Står inte ut att bo hemma

Hi I hope it’s ok for me to speak English , basically I’m 16 I used to live with my parents in my home country when I was 6 they left us with our grandparents, a year or so later we moved to Sweden where we adapted to the culture, while my parents were still together mom and dad were quite strict especially dad, he would beat us with belt and when I didn’t eat any of the food he used to poke my hands with needles. Later when I was around 8 they divorced because dad found out mom cheated, we moved in with mom and our aunt. My mom and aunt used to also beat us, pinch us so hard we used to bruise needles to say I became extremely depressed and suicidal at a very young age. My aunt now works as psychologist which is nice cuz I could not imagine her being ever that mean to us but my mom is still a nightmare to live with. I do agree that she no longer beats us as she used to like with a metal shoe horn and stuff or throw cups at us since we last time got contacted by soc. Basically my situation right now yes she doesn’t beat me any longer but she still hates my guts, she calls me selfish and thinks I’m the worst. I always get yelled at and I always cry and feel bad. Mind u I’m not a bad child at all I have relatively ok grades (I try) I never been troublesome I never screamed at my mom or done anything violent in fact I never touched drugs, alcohol or even energy drinks. I never even went to parties. My mom (38) lives with my step dad (28) and we all hate him, with we all I mean her parents too and my aunts. He kicked them out. I don’t think she was suited to be a mom honestly. At least not one I can live with. What am I supposed to do if I continue to live with her I’m sure I will end up commuting suicide. I’m already cutting myself and I have knife by my bed post just in case I just had enough. I don’t wanna deal with this anymore. 

Dia

BUP svarar:

Hej Dia!

Du beskriver en fruktansvärt svår uppväxt med allvarlig misshandel, på gränsen till tortyr! Jag förstår att den värsta fysiska misshandeln har upphört efter att ni har varit i kontakt med socialtjänsten. Men det framgår tydligt av ditt mejl att den psykiska misshandeln fortsätter hemma och du mår fortfarande jättedåligt. Det får inte bara gå vidare i samma spår, du behöver få mer hjälp.

Du är inte ensam om att börja skada dig själv och tänka på självmord när du tycker att situationen är hopplös och att det inte finns någon utväg. Men det finns, tro mig. Det finns även om det kräver av dig att du samlar mod och energi och aktivt söker hjälpen.

Du har erfarenhet av att det har blivit en viss förändring till det någorlunda bättre efter att ni hade kontakt med socialtjänsten. Nu har du möjlighet att återuppta kontakten där ni tidigare fått hjälp. Det kan du göra helt på egen hand. Ring dit och berätta att situationen hemma är olidlig för dig, säg som du skriver, att du i din förtvivlan började skära dig och tänker på självmord. Var öppen med den veklighet du lever i. 

Men jag förstår att det kan vara svårt att göra detta helt själv. Därför tycker jag att du under alla omständigheter ska vända dig till skokurator. Det är viktigt att man i skolan vet om hur svårt du har det hemma och att du får kuratorns stöd och även eventuellt praktiska hjälp i kontakten med socialtjänsten.

Självklart ska du leva och självklart ska du slippa att försöka lindra ditt lidande genom självskadebeteende. Du har stått ut med hemska saker, du har redan klarat för mycket som inget barn ska behöva klara. Du har uppenbarligen en enorm inre styrka att du trots allt klarade även skolan. Men nu är det dags att du få hjälp utifrån för att kunna gå vidare mot en framtid du önskar dig.

Sök stöd även på nätet, till exempel på barnens rätt i samhället eller på föreningentilia.se.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta