Har förändrats efter sexövegrepp och mobbning

hej bup!

jag är en tjej som har mycket problem med min psykiska hälsa. ända sedan jag var liten har jag alltid haft problem med mitt mående. som liten var jag ganska glad, sprallig och pratsam unge men detta förändrades genom tiden. jag blev senare mobbad från ungefär 7 års ålder upp tills jag var 12 år. mina problem började utvecklad förmodligen runt 10 års ålder när jag började bli mer aggresiv och mer högljudd men också nör jag vart utsatt för ett sexuellt övergrepp som har haft en enorm påverkan. jag har alltid vart ganska öppen, rakt fram och glad med det förändrades sedan. de senaste 2 åren har jag mått otroligt dåligt. jag har grova humörsvängningar som varierar från perioder, otroligt mycket ångest, självskadebeteende (fram & tillbaka) självmordstankar, problem inom familjen och mycket problem med min självbild.när jag ser mig själv, är det inte samma person som jag känner mig som. jag är fortfarande osäker på vem jag är, vad jag ska göra och har det alltid jättesvårt att kunna måla upp en framtid för mig sjölv. det är som jag är fast i min kropp (som jag hatar). vi har vart i kontakt med soc med mina familjeproblem och mina föräldrar vet om mitt självskadebeteende. jag känner mig så fucking tom och lyckas alltid stöta bort alla runt omkring mig, även om jag inte vill. jag klarar verkligen inte av att förlora folk och jag skyller oftast på mig själv, för det är liksom mitt fel oavsett. jag verkar aldrig kunna hålla ett förhållande.

jag har själv vägrat att gå till bup eftersom att jag har grov socialfobi och känner mig inte bekväm med att prata med någon som jag inte riktigt känner och därför vill häldre ta det anoymt.

jag tror också att kan ha EIPS ( borderline personality disorder) eftersom att alla symtomer liknar de problem jag har men vet inte hur jag ska säga det till mina föräldrar. jag tror faktiskt inte att de vet hur dåligt jag faktiskt mår men verkar inte heller bry sig så mycket om det heller.

skulle ni kunna ge mig några tips hur jag kan säga att jag vill åka in och kolla? den ända responen jag fått från mina föräldrar är att alla går igenom en sådan här fas någon gång i livet och att det har något med mina hormoner att göra. 

jag tycker att detdär är rent bullshit om jag ska vara ärlig. jag kan själv inte erkänna detta, men jag tror jag behöver hjälp. 

s

BUP svarar:

Hej!

Vi är överens, du behöver hjälp utan tvekan. Men låt oss ta det lite systematiskt.

Du beskriver dig som tidigare varit en glad unge som har förändrats till den graden att du inte känner igen dig. Du nämner två händelser som kan ha påverkat dig: ett sexuellt övergrepp och mobbning. Här är vi också överens. Det är mycket allvarliga händelser som nästan undantagsvis påverkar vårt psyke mer negativt än vad du kanske anar. Att ha blivit utsatt för sexuellt övergrepp kan i sig leda till de symtom du beskriver om man inte bearbetar en sådan traumatisk upplevelse.

Mobbningen är också i sig ett jätteproblem som lämnar djupa spår även långt efter att mobbningen upphört. Man kan ha tagit till sig mobbarnas bild och kan börja se sig med mobbarnas ögon, nedvärdera sig, tappa självförtroende, bli arg eller uppgiven eller båda och, omväxlande.

Dessa två faktorer kan förklara helt och fult dina symtom. Du har kollat och hittat att dina symtom kan vara tecken på emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline). Jag kan naturligtvis inte säga något om din personlighet. Men jag kan säga två viktiga saker.

Det ena är att man aldrig kan ställa en diagnos enbart utifrån vissa symtom. Samma symtombild kan nämligen förekomma vid helt olika psykiska tillstånd. Därför måste man alltid göra en noggrann utredning och bedömning där man väger in förutom symtomen även en rad andra omständigheter i ens liv, uppväxtförhållanden och annat. Finns det sådana allvarliga händelser i ditt liv och dessutom - som jag förstår även en del familjeproblem - måste man först få hjälp med de konkreta problemen. Om symtomen efter det fortfarande är kvar på samma sätt som innan kan man gå vidare till frågan om det föreligger en diagnos eller inte och i så fall vilken.

Nå, hur kan du går till väga? Du säger att du inte vill träffa någon personligen för att du har även social fobi. Här vet jag inte heller om det handlar om social fobi hos dig eller om det är så att du har tappat förtroendet för vuxenvärlden efter dina svåra upplevelser och är alldeles försiktig, kanske överdrivet försiktig, kanske också misstänksam. Jag tror inte att jag kan övertala dig här att du ska ha förtroende för professionella behandlare som kan hjälpa dig med dina svårigheter - även om jag så gärna skulle vilja göra det.

Men eftersom jag ser att du i alla högsta grad behöver hjälp mot din ångest, självskadebeteende, självmordstankar och så vidare, föreslår jag att du börjar chatta på nätet på sidor som jag anger här.

Gå in på bris.se där du kan tala/chatta anonymt med en kurator. Dit kan du även ringa på telefonnummer 116 111. Du kan också få stöd, råd och vidare vägledning på föreningentilia.se och förbli anonym.

Hoppas att om du börjar på det här sättet kommer du så småningom våga träffa en behandlare personligen. I så fall rekommenderar jag dig i första hand att vända dig till ungdomsmottagningen där man har stor erfarenhet av möta ungdomar med sådana sammansatta problem som du har. BUP är naturligtvis också en möjlighet men då måste du räkna med att de kommer att vilja koppla in dina föräldrar vilket kan vara en fördel med tanke på de familjeproblem du bara nämner i ditt mejl.

Dina föräldrar har rätt i att man går genom olika faser i livet och bland kan det vara riktigt knepigt. De har också rätt i att hormonerna blir aktiva på ett nytt sätt i tonåren. Men jag tror inte att de har rätt i att just i ditt fall handlar enbart om det. Det framgår inte av ditt mejl hur mycket dina föräldrar vet om de svåra händelserna i ditt liv. Men du har enormt mycket i bagaget som du behöver få hjälp med att bearbeta.

Börja så som jag föreslagit så att du kommer vidare till en bra framtid.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta