Har problem med att äta och att vara social

Hej! Jag är en tjej på 12 år. Jag har problem med att äta och att vara social. Jag har sen länge inte kunnat äta, jag äter små mål och om jag äter större springer jag helst några varv för att få bort det. Mina vänner är oroliga för mig och min kille. Jag är mer trött och har verkligen inte ork att göra saker längre. Jag har ofta kalla händer och folk säger att det är ett varningstecken på en större ätstörning. Jag har oxå haft funderingar på om det kan vara anorixia (stav) Jag har gått ner ganska mycket på liten tid.

Jag är ofta ensam, instängd på mitt rum och gör inget med vänner. Jag försöker undvika att prata med folk och att vara ute. 

Jag vet inte vad jag ska göra och om jag borde söka hjälp :/

BUP svarar:

Tack för ditt brev och vad bra att du har skrivit till oss!

Jag börjar med din sista mening. -Ja, du ska absolut söka hjälp!
Om du väntar finns det risk att dina problem förvärras rejält och det blir väldigt svårt att vända tillbaka till att äta och träna på ett sätt som är bra för dig och din kropp. Det är alltså risk för att problemen bestämmer över dig och du själv inte har något att säga till om.

Jag kan inte svara dig på om du har anorexi. Vi sätter ju inte diagnoser på den här sidan och dessutom måste man veta mycket mer om dig och för det behöver man träffas. Men din beskrivning av dina bekymmer låter oroväckande.


Du skriver inte om du inte kan äta för att du vill gå ner i vikt eller om det är en annan anledning. Att du springer när du har ätit, tolkar jag som att du vill gå ner och är rädd för att gå upp i vikt. Du har ju också gått ner ganska mycket. När man är 12 år ska man växa, man ska gå upp i vikt och inte tvärtom! Du ska bli kvinna med bröst och kvinnliga former. Känns det läskigt?

Jag har träffat rätt många tjejer som är rädda för det. Har du läst eller hört talas om Pippi Långstrump i Söderhavet (av Astrid Lindgren) och om hennes krumelurpiller, som hon åt med Tommy och Annika. "Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur", sa Pippi. Men, så ser ju verkligheten inte ut. Man kan inte stoppa utvecklingen. I stället gäller det att bli kompis med sin kropp! Det är ju i och för sig inte helt enkelt, eftersom det finns så stora krav på hur man ska se ut, man ska vara smal och snygg!

Det jag tycker är väldigt positivt är att du har vänner som ser dig, som bryr sig och som är oroliga för dig. Lyssna på dem! 
Du skriver också att de är oroliga för din kille. Det jag undrar över är om ni gör det här tillsammans och om ni påverkar varandra på ett dåligt sätt.
Jag vet ingenting om hur du var förut när det gäller sociala kontakter, men just nu är det så att du undviker folk. Delvis verkar det handla om att du inte har någon ork för att du äter för lite. Delvis verkar det som att du drar dig undan för att du inte mår bra psykiskt.
Inte vet jag heller hur du har det med dina föräldrar/vårdnadshavare. Så vem kan du tala med? Kan du be dina föräldrar kontakta BUP, skolkuratorn eller husläkarmottagningen? Om det känns svårt, kan du själv prata med någon vuxen du litar på? Lärare, skolsyster, skolkurator? Kan du själv ta kontakt med ungdomsmottagningen?

Om du vill kan du läsa du läsa mer (det gå också att chatta där) om ätstörningar: Shedo

Försök ha kontakt med dina vänner! Våga prata med någon vuxen om dina svårigheter!

Ta hand om dig!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta