Nu börjar lillasyster också få ätstörningar

Hej!

Jag är en tjej på 14 år som lider av en ätstörning. Har haft matångest till och från sedan september förra året men senaste månaden har det varit väldigt illa. Jag kan gå hela dagar utan att äta någonting och varje gång jag äter något- även om det bara är typ lite gurka- så får jag sån extremt grov ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag går hos BUP och får lite hjälp med detta, och jag kan snacka med min kompis om det. Men det är så sjukt jobbigt att alltid leva med denna konstanta ångesten.

Det har också dykt upp ett nytt problem. Min två år yngre lillasyster har alltid varit "större" än mig, och jag vet att hon har dåligt självförtroende över hennes utseende, men idag berättade mamma för mig att hon vill gå ner i vikt. Och att hon försökt spy upp sin mat en gång. Tydligen så vill hon inte äta alls längre och hon ser mig som en "inspiration". Hennes läge är absolut inte kritiskt, och jag är glad att hon berättade om det för mamma istället för att hålla det hemligt, men jag blir ändå väldigt orolig. 

Eftersom jag vet hur hemskt det är att gå igenom en ätstörning så är det sista jag vill i världen att min syster ska behöva göra det också. Och eftersom att hon tydligen ser mig som en inspiration så motiverar det mig att själv må bättre för hennes skull. Men samtidigt så triggar det mig extremt mycket... ätstörningsdelen av min hjärna ser detta som en tävling om "vem som kan äta minst" och "vara bäst på anorexi" typ. Det är helt sjukt vad galen den rösten i mitt huvud är, men jag kan inte få den att sluta.

Jag är alltså rädd att min ätstörning ska bli värre av detta, men samtidigt så vill jag må bättre för min systers skull. Vad ska jag göra?

c

BUP svarar:

Hej!

Det låter som du är mitt inne i din egen kamp mot din ätstörning. Du verkar kämpa hårt med att våga gå emot din viktfobi. Detta behöver du självklart få fortsatt stöd och hjälp med.

Samtidigt är det lätt att förstå din oro som väckts över din lillasyster och att du vill vara en bra förebild för henne. Det är omtänksamt och fint av dig att du tänker på din syster, men du är själv ung och har det svårt. Så du kan inte ha ansvaret för din syster.

Det ansvaret behöver dina föräldrar ha hand om och se till att både du och din syster får den hjälp och det stöd som ni behöver.

Att man jämför sig med andra- eller med sina syskon, det ingår som en del av problemen vid ätstörningar. Man kan kanske uttrycka det som att viktfobin letar alla anledningar till att man ska fortsätta vara rädd och att försöka hindra sig från att äta.

Allt det här behöver du få prata om med din egen behandlare på BUP. Behandlare som har kunskaper om ätstörningar vet att det fungerar så och kommer inte att döma dig. Dessa tankar om att tävla i svält med din syster är inte en del av din personlighet utan hänger ihop med din nuvarande ätstörning.

Samtidigt är det ju sorgligt att ni båda mår dåligt. Kanske kan ni mer se till det gemensamma i det? Kanske försöka prata om hur ni kanske kan stötta varandra som två systrar som försöker ta sig igenom en jobbig tid i livet?

Kanske hjälpa varandra att försöka göra trevliga saker ihop? Se film, spela sällskapsspel, lyssna på musik eller andra saker ni kan komma på som ni tycker om att göra tillsammans.

Att hitta på trevliga saker ihop som hjälper både dig och din syster att få tankarna och fokus på andra saker, om än så för en liten stund, brukar kunna kännas bra.

Var rädd om dig!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta